När makten triumferar över moralen
Fakta:
Namn: Mary vs. Elizabeth IKoreografi: Iscensättning, regi och Koreografi: Signe Fabricius assisterad av Toniah Pedersen, Stine Rønne och dansarna, Regiassistent: Elisa Kragerup.
Musik: Nykomponerad musik: Jeanett Albeck. Anden musik: SIA, M.I.A., Kenneth Bager m.fl.
Ensemble: Dansare Astrid Elbo, Mads Gronemann, Luc Boris André Kouadio, Tobias Praetorius, Camilla Spidsøe och Adam Tocuyo, Scenografi och kostumer: Ida Grarup, Lysdesign: Súni Joensen.
Plats: Betty Nansen Teatret, Köpenhamn
» https://bettynansen.dk/forestilling/mary-vs-elizabeth-i/
Den dramatiska historiska maktkampen mellan Skottlands drottning Mary Stuart och hennes kusin drottning Elizabeth I av England är helt igenom avskalad i Signe Fabricius nya dansteaterföreställning Mary vs. Elizabeth I på Betty Nansen Teatret. I en lyckad blandning av balett, nutida dans, streetdans, musik, tal och mycket korta textprojektioner berättar den 75 minutter långa föreställningen utan omsvep de två rivaliserande 1500-tals kvinnornas kamp om kronan. En fejd, som nu blir till en avbild av all världens evinnerliga intriger och maktspel och kan associeras med Stephanie Thomasens stora succé Shâh Mât i höstas. (Se vidare www.danstidningen.se/2025/09/24/kampen-om-kungakronan/)
När Mary Stuart, som faktiskt var den egentliga arvingen till både den skotska och engelske tronen, tvingades fly Skotland, sökte hon tillflykt i England. Men Elizabeth I kände att hennes position hotades och hon satte Mary i fängelse i 17 års tid, innan hon slutligen lät henne halshuggas. Historiker tror inte att de två kusinerna någonsin träffades i verkliga livet. Men i Mary vs. Elizabeth I möts de två besläktade kungliga rivalerna, och vi ser dem dansa med och mot varandra i en duo full av gester och ambivalenta känslor.
Precis som i Signe Fabricius två tidigare föreställningar på Betty Nansen Teatret, Bonnie & Clyde (2020) och I am gold (2023), är det den allsidiga Astrid Elbo, solodansare i Den Kongelige Ballet, som även är stjärna i Mary vs. Elizabeth I. Nu som en passionerad, impulsiv och flirtande Mary. Astrid Elbo är inte bara en fantastisk dansare. Hon behärskar sannerligen tal och till och med rapp, när hon frustrerat spärras in i fängelset.
Emot henne står sig Camilla Spidsøe, tidigare solodansare i Norska Nationalbaletten, fint i rollen som en stram, cool och kontrollerad Elizabeth med krinolinkjol och en överdel i form av en slags ringbrynja. Vi ser Elizabeths passion för hästar när männen runt omkring henne skapar illusioner av hästar och riddare, och hon kontrollerar strikt hovet runt omkring sig bara genom att knäppa med fingrarna.
Tobias Praetorius som annars är solist i Den Kongelige Ballet är lysande som Elizabeths listige och manipulativa hovman Leicester, som står för ränksmideri och försöker ställa sig in hos både Elizabeth och Mary i fina duon. Hip hop-dansaren Mads Gronemann är fin som den lite naive romantikern Babington, som sviker Elizabeth, genom att huvudstupa förälska sig i Mary, och det får naturligtvis sina dödliga följder via Elizabeth.
Utrustad med både mikrofon och solglasögon är hip hop-dansaren Luc Boris André Kouadio både rolig och enormt dynamisk som en brutal charlatan och charmör som representant för den skiftande offentliga stämningen. Å andra sidan hade man kunnat önska att den kapabla streetdansaren Adam Tocuyo hade fått lite mer utmaning i rollen som Elizabeths lojala stöd, Essex, som observerar och lyssnar.
Ida Grarup har klätt dansarna i sofistikerade kostymer som elegant blandar referenser till både renässans och samtida kampsport. Hon har också skapat en enkel scenografi med speglar och gardiner, bakom vilka hovmännen kan lura. Mycket skickligt kan en rund bur sänkas ner från takkronan och bli till fängelsecell.
Jeanett Albecks välkomponerade musik bjuder såväl på fina beats som sladder och viskningar. Genom att den är också kryddad med hits som Sias Chandelier och M.I.A.s Bad girls appellerar den genom hela föreställningen till den unga publiken. Det var glädjande nog flera skolklasser på teatern när jag såg föreställningen.
Precis som i Signe Fabricius Bonnie & Clyde och I am gold och flera andra föreställningar är Mary vs. Elizabeth I skapad gennem projektet Betty Udvikler (Betty utvecklar). Ett projekt vars syfte är att skapa föreställningar tvärs över de vanliga konstarterna och med längre repetitionstider där det ingår workshops och kollektivt förarbete i arbetsprocessen. Med den franske filosofen Jacques Rancières ord: estetiska samarbetsgrupper.
Det är Betty Nansen Teatrets snart avgående direktörsduo Elisa Kragerup och Eva Præstin, som i samarbete med Bikubenfonden sjösatte Betty Udvikler 2019. Projektet, som har knoppat av sig många fina föreställningar inklusive Mary vs. Elizabeth I, hedrades i december med Foreningen Danske Teaterjournalisters Initiativpris.
Mary vs. Elizabeth I spelas på Betty Nansen Teatret till och med den 7 februari.
Fler Recensioner

























