Perspektiv på danskhet och dekolonisering

Dansehallerne och Den Frie Udstillingsbygning på Østerbro i Köpenhamn bjuder nu för femte gången under överskriften Close Encounters (Tætte møder= nära möten) på en koreografisk utställning, som förenar visuell konst, dans och performance. Titeln är den här gången Embodied Journeys (Förkroppsligade resor), och den koreografiska utställningen visar sex nya verk, som är skapade av panafrikanska og afroeuropeiska konstnärer som alla har sin bas i Danmark. Verkens mål är att undersöka hur man som ”en av de andra” tillhör Danmark och reflektera över danskhet, dekolonisering och synen på den svarta kroppen.
Embodied Journeys är kuraterad av koreografen och dansaren Julienne Doko, som är född i Centralafrikanska Republiken, uppvuxen i Frankrike och bosatt i Danmark, där hon under det senaste året bland annat skapade det intressanta verket W.O.M.B. (Worth of My Body). www.danstidningen.se/2022/04/03/moderskap-och-kroppsidentitet/. För ”Embodied Journeys” har hon själv skapat verket Corps Accords, som är det sista av de sex stycken tio minuter långa verk man presenterar på en guidad tur.
Här får vi först möta skådespelaren, författaren och sångaren Wanjiku Victoria Seest, som är född och uppvuxen i Kenya. Med sin starka framtoning, stämma och olika berättelser lyckas hon i sin performance Blinkered på ett mycket fint sätt sätta fokus på att Afrika är en myriad av historier och inte bara stereotypa berättelser vi ofta matas med via medierna. Hennes installationer i rummet omfattar både videor och texter med såväl fakta som absurda påståenden, inklusive frågan: Kan du tala afrikanska? Et språk som inte existerar, men det i gengäld finns långt över tusen olika språk i Afrika.
Jeanette Ehlers, som har sina rötter i Trinidad, har tillsammans med koreografen S.W. gjort den visuelt flotta Cast on water: Eulogies to Sisterhood Across the African Diaspora. Framför en video med brusande hav dansar performern Jeanette Ehlers själv med sit hår förlängt i många meter långa flätor, som praktfullt spänns ut som rep över rummet. De ger associationer till tågvirke, men är också symbol på de familjerelationer, som gick förlorade, når slavar på de danska slavskeppen via den på danska så kalladade Mellempassage (Från trakten av dagens Giunea seglade slavskeppen till Västindien och sen över Atlanten till Europa och sen åter söderut längs Biscaya åter till Guinea med europeiska varor för att byta till sig slavar, seglatserna i denna triangelhandeln utnyttjar i vilken riktning passadvindarna brukar blåsa). Men för Jeanette Ehlers symboliserar de også en förbindelse över Atlanten till hennes tidigare okända syster, S.W.
Ett zoom-samtal mellan koreografen och performern utgör en del av Cast on water, men ljudkvaliteten i uppringningen gjorde under premiären att det mesta av engelskan blev rättså obegriplig.
Jupiter J Child, som är född i Mozambique, är en både kraftfull och humoristisk performer i Unravelled: Whose Labor is it to Deconstruct Oppressive Structures? Här går det att förstå varje ord i den tydliga diktionen i talet om att vilja bli fri och lyssnad till och demontera koloniala strukturer, inklusive vem som arbetar för vilka.
Humoristiskt ber hon några åskådare att massera hennes rygg, men byter också roll med dem. För målet är den äkta friheten. Medan hon går omkring på de färgrika textilierna från Mozambique, som är utspända över golvet, förbinder hon sig själv med publiken med trådar av rött silke som symbol på strukturer, som ska repas upp.
Mindre starkt är uttrycket i den dansk-kenyanske dansaren, koreografen och performer Phyllis Akinyis Flamencura. I en ruminstallation av flamencoskor, spanska hattar och stolar utmanar hon flamencons klichéer och dess osynliggjorda afrikanska rötter.
Duon Sall Lam Toro, vars rötter inte blir nämnda i programmet presenterar en multimedieperformance, Obsidian dream love letters. Det lite diffusa verket sätter genom bland annat ritualer och transformationer, som vi upplever på video, med fokus på svart queer erotisk medvetenhet. De rituella rörelser som de två performerna utför live, är inspirerade av tecknet för oändlighet och förmedlar också idén om kärlek, död och återfödsel.
Försoning med sin identitet står i fokus i Julienne Dokos välstrukturerade performance Corps Accords, där kuratorn själv dansar tillsammans med Meire Santos. Iförd högklackade skor inleder de två kvinnorna med att sätta fokus på hur den västliga kulturens ideal har influerat den svarta kvinnokroppen. Når de har tagit av sig skorna intar de rummets boxningsring, där de utkämpar en kamp för att finna sina egna identiteter. Mer avklarade och glada slutar de framför boxningsringen med att dansa i Dokos karakteristiska blandade dansstil av afrikansk, afrobrasiliansk och modern dans.
Med Embodied Journeys, där konstnärerna uppträder utifrån egna kroppsliga erfarenheter lyckas Close Encounters 2023 på ett mycket aktuelt sätt behandla tidens identitetspolitiska diskussioner. Med den både inre och yttre blicken på den svarta kroppen blir den koreografiska utställningen även en kommentar till rörelsen Black Lives Matter.

Vibeke Wern