Ensamma figurer söker hitta sig själva

Det är snart trettio år sedan dansaren och koreografen Peter Svenzon bildade sitt kompani Art of Spectra. Raskt etablerades en signatur som under åren har utvecklats och förfinats. Den kraftfulla koreografin, med tydliga rötter i streetdans, är mest framträdande, men dansen – och starka dansare, med Ulriqa Fernqvist outtröttlig i spetsen – omges alltid av en mix av musik, videoproduktioner och avancerad ljusdesign. Peter Svenzon är mångkunnig och svarar oftast själv för de olika delarna.
Den nya föreställningen Skuggor, som under sin långa turné i landet spelas en enda kväll på Stora teatern, är en typisk Art of Spectra-produktion. Musiken, ja hela ljuddesignen, leder utvecklingen av verket.
Scenen är fylld av kompakt rök, som sprider sig ut i salongen. Koreografin gör skäl för titeln, de kroppar som framträder gör det som skuggor. Ett par står först stilla bakom ett stort stycke tunn, böljande textil eller plast, ett element som återkommer och omformas. Fler dansare, nu med expansiva rörelser, uppenbaras i svagt utmätt ljus.
Svenzon har lagt till text de senaste åren. Nu samarbetar han med den tyske dramatikern Falk Richter. Som så ofta när dansare ska tala på scen är det svårt att uppfatta vad de säger i mikrofonen, men här blir den uteblivna begripligheten en del i det dimmiga, dunkla som Skuggor förmedlar. Jag antecknar några ord: ”silent”, ”whisper”, ”fog”.
Här söker ensamma figurer hitta sig själva, både i sina kroppar och i sin värld. Ibland förs de samman i par – som kan skugga varandra – eller i grupper med försiktiga kontaktförsök. Ömhet och våld ligger otäckt nära. Ljuset växlar, blått och rött anslår nya stämningar. Grådasket ljusnar, men ensamheten består.
Art of Spectra är Göteborgsbaserat, men har ingen hemmascen här utan turnerar och har residens runt om i landet och internationellt. Det växande nätverket tillför ensemblen dansare, i Skuggor finns tre nya. Natalia Vagena, Ferghas Clavey och Leonard Vo Tan flyter lika självklart in i Svenzons utmanande rörelsespråk som de redan väletablerade Ulriqa Fernqvist och Harlan Rust. Inte minst i Peter Svenzons återkommande favorit: rusning och rullning i cirkel.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten

Lis Hellström Sveningson