Genom nattens utmaningar
Fakta:
Namn: Núx brúx (urpremiär 2 oktober)Koreografi: Koreografi och text: Chara Kotsali
Författare: Text- och ljudcitat: Ovidius, Aimé Césaire, Roland Barthes, Etel Adnan, Louise Michel, Houria Bouteldja, Christos Oikonomou, Domna Samiou and Ma Rainey. Spoken Brass' inspired by 'Nautilus' by Anna Meredith.
Musik: Ljuddesign och musik: Jeph Vanger i nära samarbete med koreografen
Ensemble: Norrdans, Dansare: Viktoria Andersson, Gorik Bellemans, Ruben Brown, Alvilda Faber Striim, Kaelin Isserlin, Kevin Julianto, Sierra Kellman, Sofia Larriera, Kostym och scenografi: Periklis Pravitas Ljusdesign: Eliza Alexandropoulou Dramaturg: Dimitra Mitropoulou
Plats: Norrdans på Härnösands teater,
» https://norrdans.se/sv/tillsammans/program-nux-brux/
Norrdans föreställning Núx brúx i koreografi av grekiska Chara Kotsali handlar om natten. Natten som ett rum för missförstånd och möjligheter. Natten som en plats för revolt och uppror.
Scenen ligger i halvdunkel. Nästan hela fonden är mörk, bara ett stycke vid scengolvet är svagt upplyst. Dansarna syns som siluetter där de sitter utplacerade på scenen. En av dem sitter upphöjt till höger och slår lite sporadiskt och planlöst på en trumma.
Till vänster står en tjock-teve, också upphöjd. I den pågår en nyhetssändning. Ibland växlar skärmen om och visar RGB-färger i stället för nyheter. Intill teven finns en miniatyr av en grekisk staty i vit marmor.
De åtta dansarna formerar sej till dans. Det liknar grekisk folkdans, tänk dansen i filmen Zorba men här upphottad med-ett stenhårt tempo och ackompanjerad av rytmisk elektronisk musik. De håller varandras händer, bildar halvcirklar eller cirklar, tar steg åt sidan, korsar benen åt höger eller vänster, stampar rytmen i golvet, lägger händerna på varandras axlar, håller om varandra. Det är enkla steg men snyggt när hela kollektivet rör sej som en enda levande organism. Tyngden i stegen riktas oftast neråt men ibland uppåt. Svårigheten ligger i tempot och de plötsliga riktningsförändringarna. Dansarna rör sej unisont med exakt precision.
Núx är det antika grekiska ordet för ”natt”, medan brúx syftar på tandgnissling. (Bruxism är den medicinska termen för tandgnissling.) Gårdagens stress sätter sej i kroppen i form av tandagnissel under natten.
De tänkta klockslagen projiceras i fonden. Natten antas börja klockan 21.00 och rullar sedan på, timmer för timme, under den timslånga föreställningen.
Klockan 01.00 sitter dansarna på golvet och hoppar på sina stjärtar, så som en del barn gör i stället för att krypa innan de kan gå. Textprojektionen i fonden meddelar att: ”The news ain’t good”. Dåliga nyheter alltså. Och sedan meddelas det att: ”De förbereder oss för slakt” [skribentens översättning]. Visst, världsläget är deprimerande, kan få vem som helst att gnissla tänder. Klockan 02.00 är frågan: ”Have you ever been afraid of the night?” .Text i fonden talar om Champ de Mars, Versailles, revolution och en stad som håller andan (kan syfta på massakern på Champ de Mars den 17 juli 1791 under franska revolutionen).
Vid 03.00 flyttas den lilla statyn fram till scenkanten. Den får en strålkastare på sej och projiceras i fonden. Där höjer den sin högra arm triumfatoriskt, men nu syns det att den är avslagen. Ikonoklasterna har härjat.
Dansarna får tygpåsar på huvudet, klappar en rytm och utför en kantig, ryckig och hoppig pardans, två och två.
De blir helvilda, tjuter, hoppar och plockar undan statyn.
När gryningsljuset kommer blir dansarna till svarta siluetter och lämnar scenen. Föreställningens titel, Núx Brúx, skriven på stora rektangulära lådor, sänks ner mot scengolvet. Orden står kvar.
Föreställningen är texttung. Meningar på engelska projiceras mer eller mindre oavbrutet i fonden. Det finns dans men det är som att tyngden ligger på orden. Upplevelsen är märklig – en dansföreställning där det skrivna ordet blir det bärande, det som uttrycker vad som pågår. Det är som om de fysiska uttrycksmöjligheterna – kroppen, dansen, rösten – inte skulle räcka till för att gestalta vad föreställningen vill säga. Men det är dansen som gör människorna på scenen till ett kollektiv, en sammanhållen grupp med egen vilja. Endast någon enstaka soloaktivitet förekommer.
Núx brúx förmedlar en undertryckt vrede och desperation. Samtidigt har har föreställningen en säregen, drömsk atmosfär. Den känns som något nytt och överraskande. Och den elektroniska musikens pulserande beat är oupphörligt medryckande.
Koreografen, grekiska Chara Kotsali är född 1984 och baserad i Aten. Hon är utbildad dansare men har också studerat musik, teatervetenskap och antropologi. Hon presenterade sitt första koreografiska verk ”to be possessed” 2023. I augusti i år medverkade hon i Berlinfestivalen Tanz im August med sitt verk ”IT’S THE END OF THE AMUSEMENT PHASE”.
I arbetet med Núx Brúx på Norrdans har hon haft med sej sitt egna konstnärliga team.
Fler Recensioner























