Sponsring räddar inte ett underfinansierat dansliv
Sponsring. Att bli sponsrad – det låter väll bra? Eller?
När jag växte upp ansågs reklam och privat sponsring vara värre än en dödssynd.
Men pendeln har svängt och privat sponsring verkar nu vara svaret på det mesta. Ett land som ibland lyfts fram som förebild för detta är Indien.
Där håller sig gärna stora företag med ett kulturellt inslag vid olika jippon. Danskompanier talar därför öppet om kommersiella versus konstnärliga gig. Tilldelningen av pengar till det fria kulturlivet har de senaste 30 åren förändrats i Indien. Det finns dock stora regionala variationer, men precis som i Sverige är nätverk och rätt kontakter viktigast
Då får man skramla – eller som man så snyggt säger försöka via ”crowd funding”. Det låter ju lite bättre än att skramla och tigga.
De som betalar kalaset blir oftast danselever och deras föräldrar. Biljettförsäljning i Indien är sällsynt och oftast ingår det att publiken blir bjuden på mat eller förfriskningar, för att överhuvudtaget dyka upp.
Situationen är svår! Många artister flyttar därför utomlands för att få bättre villkor. Den indiska diasporan är stor och erbjuder stora möjligheter.
I en indisk dagstidning gick det att läsa en artikel där en koreograf ondgjorde sig över den rådande situationen, att danskonst ofta presenteras inom ett reklambanér för ett multinationellt företag eller att det på scenen står en professionell dansare, läs, lärare/ koreografen med sina elever. Detta eftersom det saknas pengar till att anlita professionella dansareNär ska dansen återfå sin status och konstnärliga rätt frågade sig skribenten.
Vi går snart till val i Sverige. Hur ska de närmsta åren för kulturen se ut? Vilken väg ska den ta här?
Efter att ha genomlidit fyra svåra år med mycket små kulturanslag, borde kulturen vara en stridsfråga så här på slutspurten. För vilken framtid önskar vi den konstnärliga kulturen i detta land? Inga biljettintäkter i världen kan täcka hyra för scen, ljus och ljud och dansare, om man inte är en megakändis.
Ska en företagslogga i bakgrunden som scenografi bli normen även här?
En önskan vore att politiker tog in det faktum att ett av de mest ekonomiskt framgångsrika länderna kring Medelhavet för 2000 år sedan, nu är i stort sett är bortglömt. För kommersiell framgång lever sällan vidare. Det gör däremot våra berättelser och sagor – se vad som går på bio nu – Odysseus. Ett samhälle utan kultur är dömt att sjunka ned i glömskans träsk.
Sponsring kan vara bra om det sker på konstens villkor och som ett komplement.
Nandini Sing
Nandini Sing är ett nom de plume.
Fler Debatt & Krönika
