Kulturrådet sviker sitt samhällsuppdrag

Kulturrådets sätt att fördela kulturstöd har svår slagsida. 

Konstarter baserade på ord väger tyngst. Den protestantiska traditionen förnekar sig inte här: det var ord, inte bild, mystik eller doft som gällde hos oss och den kulturkyrka där KUR mässar följer i samma spår, exempelvis i fördelningen av det alltför knappa produktionsstödet till kulturtidskrifter. Kulturrådets stöd till Danstidningen för 2026 sänktes ”justerades ner” från 390 000 till 300 000 – nära dödsstöten för en tidskrift med så knappa marginaler som våra. Kulturrådet följer inte de utmärkta anvisningar för kulturtidskrifter som Regeringskansliet föreskriver. De ser bland annat ut så här.

Bidraget till kulturtidskrifter ska främja mångfald, kvalitet och fördjupning i utgivningen kulturtidskrifter. Det ska också främja spridning och läsning av kulturtidskrifter.

Kulturtidskrift betyder i det här sammanhanget en tidskrift som kommer ut regelbundet och har ett innehåll som vänder sig till en allmän publik med kulturdebatt i vid mening, eller ger utrymme för analys och presentation inom kultur och konstarter i vid mening, eller ger utrymme för analys och presentation inom kultur och konstarter.

Idag fördelas bidragen till kulturtidskrifter  med en enorm slagsida mot språkburen konst, alltså litteratur och filosofi, och dessa tidskrifter sitter inte sällan ihop med bokutgivning eller rentav ett reguljärt bokförlag. Vissa bokförlag har startat tidskrifter med anledning av de generösa bidragen. Bokförlag har till och med fått lika högt stöd för utgivning av ett enda tidskriftsdubbelnummer som stödet för Danstidningens samlade årsutgivning av 6 nr på 2000 ex. Skillnaderna mellan konstformen dans respektive litteratur är stora i relation till respektive tidskrift.

UTTRYCKSMEDLEN. Litteraturtidskrifterna trycks och uttrycks med samma medel som konstarten i sig. I litteraturtidskrifterna kommer författare och poeter till tals i direkt och förförisk form.

I en tidskrift om scenkonster, som annars skulle försvinna ut i luften, måste upplevelsen beskrivas av en åskådare. Det haltar betydligt att jämföra text mot text, mellan en litterturtidskrift och en tidskrift av exempelvis Danstidningens art.

Detta gäller likaså formella kriterier som korrläsning eller tryck. Många av de litterära tidskrifterna kommer till på redan fullfjädrade bokförlag med professionella grafiska formgivare. Danstidningen har en vintage dator  i ett hemmakontor.

DEN SOCIALEKONOMISKA OMGIVNINGEN. Litteraturtidskrifterna är många, inte bara i Sverige, men kanske ovanligt många hos oss på grund av Kulturrådets snedvridna fördelning av bidragen. Det finns också mängder av tillskyndande filantropiska fonder för litteratur, den mest kända är Nobelstiftelsen, som stödjer både bokutgivning och översättning och dramatik. Litteratur är en stor blomstrande bransch. De flesta av de prestigefyllda tidskrifterna, får också stöd från många olika håll förutom toppstödet från KUR.

DEN INTERNATIONELLA MARKNADEN: Tidskrifter om litteratur och konst på hög nivå får automatiskt mängder av utländska prenumeranter till forskningsbibliotek, utan större ansträngning. 

Danstidningen kanske har två sådana prenumeranter Centre National de la Danse i Paris respektive i Lyon, eventuellt prenumererar även Tanz-archiv i Köln…

Här vill jag också tillägga att mängden tidskrifter om dans och cirkus i Europa som trycks på papper kan räknas på ena handens fingrar. Men det kanske snarare ses av KUR som ett argument för att Danstidningen är en onödig belastning.

SAMHÄLLSASPEKTEN. Vågar vi tänka på konstarternas nyttoaspekt? Läsfrämjande är viktigt, men tyvärr tror jag att väldigt få av de tidskrifter som toppar produktionsstödet hos KUR har särskilt mycket att göra med läsfrämjande. Danstidningen däremot är mycket rörelsefrämjande, det är i den här riktningen samhället är på väg och måste vara på väg, en alltmer snabb visuell omedelbar och ordlös kommunikation människor emellan av olika ursprung. Dans, barn, rörelse – människor som dansar tillsammans, har genast lättare att förstå och acceptera varandra visar forskning. Vårt samhälle behöver den här konstarten om illdåd som de vid Brinellskolan inte ska upprepas.

Dessutom lockar Danstidningen till läsning. Jag har sett finskspråkiga ungdomar plocka åt sig Danstidningen på Kiasmas Streetdansfestivaler. Handlar tidningen om rätt ämne, läser de till och med på svenska.

YTTRANDEFRIHET: Scenkonst är en av de viktigaste utposterna för yttrandefriheten. Scenkonsternas immateriella art, gör att de kan spelas eller dansas i olika versioner beroende på om censorn sitter i publiken eller inte. I Danstidningen 2/2026 publicerade vi från den kvävda yttrandefrihetens utmarker i Moskva, Ryssland 2026, en text om baletten Nötknäpparen där Nötknäpparsoldaten fick posttraumatiskt stressyndrom i Första världskrigsmiljö. Vi har också rapporterat om västerländska koreografer som bryter mot embargot mot Ryssland, där svensk press vände ryggen till i likhet med KUR som vill släcka ner Danstidningen. 

Vi fick en motivering till 2026 års bidragssänkning av Kulturrådets Ingrid Skare:

”I den här sökomgången har Kulturrådet behövt göra hårda prioriteringar utifrån referensgruppens förslag. Danstidningen har hittills haft stöd på en hög nivå jämfört med tidskrifter av motsvarande kvalitet, vilket är det huvudsakliga skälet till att ert bidrag justerades ned.”

Med andra ord krymps Danstidningen och dansen också bort. 

Ann-Marie Wrange

redaktör och ansvarig utgivare för Danstidningen

Fler Debatt & Krönika