Stark skildring av mänsklig utsatthet

Dans och teaterföreställningen Märit i regi av Kajsa Isakson, bygd på Ing-Marie Erikssons roman från 1965, visades i mitten av september på Dansplats Skog under dansplatsens tioårsjubileum.

En publik bestående av grannar och dansintresserade har samlats. Scenen ligger i i dunkel. Där finns två mikrofoner på stativ, en dator och några ljusstavar. Dansaren och koreografen Destiny av Kleen sätter igång musiken på datorn. Det hörs trummor och rytmisk folkmusik på fiol. Hon dansar eruptivt med till synes okontrollerade utagerande rörelser, går fram till i publiken, tar människors händer, ser dem i ögonen öppet och oskuldsfullt.

Det är mer dans än text men ibland bryts illusionen, dansaren går fram till någon av mikrofonerna och talar, högt och tydligt. Textsnuttar, troligtvis tagna ur romanen, upprepas och återkommer. Eller, hon bryter av genom att be om hjälp med att dra tillbaka gardinerna.

Föreställningen rör sej på olika tidsplan: den vuxnas med hennes barndomsminnen och barnets tid. Två flickor, sex och tre år kommer med ett flyttlass till familjens nya hus. De blir grannar med den intellektuellt funktionshindrade, fullvuxna Märit. Flickorna iakttar hur Märit göms undan och misshandlas av sin mamma och sin bror men vill bli vän och leka med henne.

Berättelsen gestaltas både ur barnens perspektiv och Märits. Destiny af Kleen skiftar mellan de olika karaktärerna. Hon visar Märits omedvetenhet, smärta och förvirring men också sexåringens nyfikenhet och hennes vuxenjags ånger.

Flickan är oförstående inför den brutaliteten Märit utsätts för men får ingen vägledning från de vuxna i sin omgivning. När hon själv är vuxen har hon skuldkänslor för vad de i sina lekar gjorde med Märit, de kunde ju göra vad de ville med henne.

Bland annat vill visa henne tåget och drar iväg med henne ner på byn. Märit börjar imitera tåget och börjar rusa fram, rymmer hemifrån på nätterna, jagas, tillfångatas, tvångssteriliseras, hämtas av en svart bil och blir inlåst på Frösö mentalsjukhus för resten av livet.

En overall ligger slängd på golvet, Destiny av Kleen drar på sej den mot slutet när Märit genomgår en förvandling till ett manligt alter ego, den store starke Ola som orkar lyfta tunga stenar.

På grund Märit dömdes Ing-Marie Eriksson i april 1967 för tryckfrihetsbrottet grovt förtal. Romanen bygger på Ing-Marie Erikssons barndomsupplevelser. Namnen på karaktärerna hade bytts ut i romanen utom på ett ställe, vilket ledde till den fällande domen. Ing-Marie Eriksson och Cissi Wallin (Hovrätten 2022) är de enda svenska författare i modern tid som fällts för tryckfrihetsbrott.

Scenkonstföreställningen Märit diskuterar inte tryckfrihetsdomen eller sanningshalten i berättelsen om Märit utan den gestaltar Märits och den sexåriga flickans upplevelser. Att berättelsen förmedlas ur deras perspektiv gör den på något sätt sann.

Föreställningen hade premiär i maj i år i byn Sikås i Jämtland, platsen där händelserna i romanen utspelade sej på 1940-talet. Den är en mycket stark skildring av mänsklig utsatthet, framförd med oerhörd intensitet. Samtidigt är den konstnärligt intressant eftersom den låter text och dans vara lika bärande i samma föreställning, hur den lyckas gestalta Märit med dans, utan ord, samt den extrema intensiteten i spelet kombinerad med korta distanserade avbrott typ ”var snälla och dra för gardinerna”. Föreställningen ställer också brännheta frågor om vem som får vara med och vem som stöts ut i ett samhälle eller en gemenskap.

Karin Kämsby