Ett jämnt flöde utan misskund

Kaotiskt, dystopiskt. Eller hoppfullt? Faye Driscolls  första samarbete med danskompaniet Cullberg skildrar människan som ett lass kroppar i en pågående, ständig rörelse: Flesh Chariot, Chariot of Flesh.

Driscoll, som har både performance, teaterregi och koreografi på sitt cv, har skapat ett stycke för 15 dansare som är mer fysisk teater än dans. Dansarna stelnar till och fryser ögonblick i en ström av gemensamma rörelser som flödar. Det kan se ut som en tableau vivant, som föreställer människor i flykt, i konflikt, i möten, i uppbrott.

Flesh, alltså, detta är en köttigt lastad vagn. Och chariot kan översättas till hästdragen stridsvagn eller triumfvagn under forntid eller antiken. Framåt 1700-talet användes ”chariot” också för en lättare, lyxig vagn, gärna med sufflett, som dras av hästar. En människa är här sin egen specifika vikt, en liten del av en kollektiv last,  armar som sträcks mot andras armar, ben som bär i språng, kroppar som krummar, kroppar som vilar i varandra, som bryter upp och går vidare.

Dansarna/aktörerna gör entré hummande, sjungande med en röst, och de går på och av den ganska lilla scenen på Kulturhusets Klarascen. Står eller sitter vid sidan om, pustar ut, iakttar. Bakom dem har ett vitt tyg hissats, och mot slutet av den timslånga föreställningen vidgas tyget till att omsluta dansare och scen bakifrån som en filmisk inramning. Dansarna bär kläder som ser ut att vara ihopplockade från second hand-butiker, men förmodligen är minutiöst komponerade av kläddesignern Irene Ip. Lika noggrant som koreografin är fastlagd, fast den ser spontan ut, liksom uppstånden i stunden.

Återigen erbjuder Cullberg ett verk som har kontakt med omvärlden, vår värld som pressas och vrider sig under hot om krig och klimatkatastrofer. Senast Cullberg gjorde detta lika konkret var Hooman Safiris When in Battle I’ free, never free to rest, då förstärkt med poetry slam och ett stort antal street-dansare som på Orionteatern dansade världen och drog in publiken i ringdans.

Kompetenta och vältränade dansare gör här fysisk teater, Faye Driscoll har inte skapat dans i vanlig mening utan koreograferat rörliga bilder.  Klungor uppstår och löser upp sig, folk försvinner och återkommer, några tar av en del av sina kläder, andra inte, allt i ett jämnt flöde, ett pågående utan misskund.

Det liknar världen och människorna till den grad att det inte heller river upp vanmakt, eller griper tag. Det konstaterar och bildsätter. Så småningom nästan vackert när några dansare lyfts upp och in i den vita fonden. Som alla måste sluta någon gång – i ett gemensamt minne, snart osynligt.

Flesh Chariot, Chariot of Flesh ges på Stockholm Stadsteaters Klarascen till och med 27 september, därefter ges föreställningen på Västerås Konserthus, Västerås den 6 oktober, Göteborgs Stadsteater, Göteborg 21, 22 oktober, Festival de Otoño, Madrid 20, 21 november, Concertgebouw, Brygge 5 dec ember, NYU Skirball, New York 4, 5, 6 februari.

Se vidare cullberg.com/koreografier/flesh-chariots-chariots-of-flesh