Glädjande Bournonville-upprustning

”Dansen er væsentlig et udtryk for glæden” (Dansen är främst ett uttryck för glädjen). Det skrev August Bournonville i sin berömda ”Koreografiske Trosbekendelse” från 1865. Det är just Bournonvilles grundläggande idé om att sträva efter att uttrycka livsglädjen i dansen, som nu har inspirerat Den Kongelige Ballet att skapa ett program med titeln Til Glæden (Till glädjen).

Balettchef Amy Watson, som från och med den här säsongen på allvar kan sätta sin prägel på repertoaren, har lagt en klar strategi. För som hon sa från scenen när hon hälsade publiken välkommen till föreställningen, kommer Den Kongelige Ballet under de kommande fem åren att inleda varje säsong med ett program med titeln Til Glæden, som kommer att presentera ett eller flera verk av Bournonville. Det hela kommer att utmynna i en Bournonville-festival 2031.

Mycket glädjande har Den Kongelige Ballet fått 48 miljoner danska kronor för att bevara och förnya Bournonville-traditionen, som Amy Watson vill göra till något helt centralt i Den Kongelige Ballets identitet. Aage och Johanne Louis-Hansens Fond har donerat 33 miljoner till projektet och Augustinus Fonden 15 miljoner Dkr.

Höstens säsongsprogram Til Glæden inleds kort med J.P.E. Hartmanns romantiska ouverture till Bournonvilles balett Thrymskviden. Sedan blev det spännande med den underhållande Jockey-dans, som kommer från Bournonvilles balett Fra Sibirien til Moskva (1876) (Från Sibirien till Moskva) till musik av C.C. Møller.

Under Bournonville-festivalen år 2005 var det för första gången möjligt att återse Jockey-duon dansad av två kvinnor. Nu var det Tara Schaufuss och Lena-Maria Gruber, som på ett härligt vis hängav sig som två käcka ryttare med ridpiska iförda jockeykostymer i rött och vitt.

Bournonvilles bröllups-pas de deux ur Abdallah (1855) som är fyllt av sötma dansades med fin känsla för stilen av spanske Eukene Sagues och canadensiska Liam Redhead. Sen blev det ett riktigt fint återseende med Dinna Bjørns och Nikolaj Hübbes Bournonville-inspirerade koreografi August 2.0 från 2020 till musik av Niels W. Gade.

I den stramt strukturerade abstrakta baletten för 15 manliga dansare har de två koreograferna tagit utgångspunkt i Bournonvilles utmanande stegskolor. Precis som vid uruppförandet var det en stor glädje att få se Emerson Moose som soloherre i de krävande stegen, nu tillsammans med två andra stilsäkra soloherrar, Tobias Praetorius och Jonathan Chmelensky.

Til Glæden avslutades med Bournonvilles Sylfiden i Nikolaj Hübbes uppsättning från 2020. Även om Sylfiden är den enda av Bournonvilles baletter, med ett tragiskt slut, fanns den med i programmet. För som Amy Watson skriver i det tryckta programmet, så ”skiner Bournonvilles ljusa sinne och livsmod ändå på ett förunderligt sätt igenom”.

Härom året fick man på Ballet de Luxe se Stephanie Chen Gundorph som en bedårande härlig och förtjusande romantisk Sylfid i divertissementet ur skogsscenen i andra akten. Nu var det fantastiskt att se hennes vackra fraseringar och eteriska dans genom hela baletten med Jon Axel Fransson vid sin sida som James. Han är inte bara en vacker och en tekniskt säker dansare, men visar också en stark psykologisk inlevelse i James splittrade sinne.

Häxan Madge är i Astrid Elbos intressanta gestaltning inte bara en hämndgirig gammal kvinna som har förlorat sin tidigare skönhet. Hon är också en äldre kvinna med erotiskt begär.

Med dessa tre dansare i huvudrollerna och fina prestationer av både Sylvester Jønson som Gurn och Wilma Li som Effy samt en vacker kår av sylfider gick man ytterst glad och förnöjd ut på Kongens Nytorv efter denna första utgåva av Til Glæden.

Ytterligare speldagar av Til Glæden 2, 4, 9, 12, 16, 17 september

Vibeke Wern