Tänkvärt om konsumtionshysterin

Har du någon gång i din garderob hittat ett plagg som du glömt att du har köpt? Vet du ens hur många plagg du har? Höstpremiären Till vilket pris? hos Regionteater väst i Borås börjar med sifferexercis. Dansarna Malin Kvist och Olivia Hansson räknar från minnet upp vad som finns i skåp och lådor medan Rasmus Skaremark Solberg knappar in på räknemaskinen av modell äldre, med resultatet på en pappersremsa. Han har fullt sjå, remsan växer, samlas i en kvävande hög som på fantasifullt får spela med i föreställningen. Summan landar på 1256. Vem behöver så mycket kläder?

Till vilket pris? handlar helt öppet om överkonsumtionen av textil i världen och vänder sig till tonåringar i åldern då de just får både makt och pengar att själva bestämma vad de vill ha på sig. Temat kan förefalla självklart för en teater i Borås, men idén om kläderna kommer från den franska samarbetspartnern Compagnie les Maladroits i Nantes, där regissören Hugo Vercelletto och scenografen Valentin Pasgrimaud är verksamma. Deras inriktning är objektteater, vilket också präglar ”Till vilket pris?”

Med konkreta föremål skildras hela textilindustrin, från kundens önskemål via vinstgiriga företagsledare i New York till utmattade fabriksarbetare i Asien. Scenografin består av smart använda backar och skivor, men framför allt av en mängd vardagliga saker, allt från symaskin till leksaksbilar som de tre dansarna skickligt spelar med. Med sprayflaska skapas dimma. Pappersremsorna tjänstgör inte bara som inköpslistor och kvitton utan formar också vägar och hav. Den lilla båten med småskaliga fiskare trängs undan av ett fullastat containerfartyg. På land drar bilarna fram genom såväl ökenlandskap som i Paris och New York. I sol och snöfall. Rena road movien!

Mycket av spelet vilar på text, mängden och tonen är väl avvägd och dansarna vilar lika tryggt i dialogen som i rörelserna, samspelet och det fysiska uttrycket är grunden och ibland förtätas rörelserna till poetisk dans. Den kreativa regin skapar rytm och fin dynamik.

Parallellt med skildringen av industrin för de tre dansarna en diskussion om ansvar och påverkan på olika nivåer. Förr lagades textil som gick sönder, nu är det släng och köp nytt. De intar olika positioner och komplicerar förhållandena. Aldrig förnumstigt, bara tänkvärda frågor med blicken på publiken.

Föreställningen har en pedagogisk ambition, väl innesluten i en konstnärlig upplevelse. Här ges fakta och sammanhang men det är gestaltningen, den fysiska föremålsleken som bär meningen. I slutscenen poserar de tre framför osynliga speglar. De tysta frågorna drabbar: Hur tar jag mig ut? Behöver jag verkligen den här?

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten

Speltid: 40 minuter, spelas under hösten 2026, samt som en del i Göteborgs dans- och teaterfestival lördag 29 augusti.

Lis Hellström Sveningson