Finn svalkan i Paris på Musée d’Orsays Renoirutställning till och med 19 juli
Det är 38 grader Celsius i Paris. Vi går in på Musée d’Orsay för att få lite svalka; och går helt oväntat lättade därifrån. Till och med på bättre humör. Det är utan tvekan överraskande att se utställningen (Renoir och kärleken) – en utställning med ett 60-tal verk från konstnärens tidigare verksamhetsår, bland annat med exceptionella lån som Le Déjeuner des canotiers (Roddarnas frukost) från Phillips Collection i Washington.
Det bjuds en bildvandring där kärleken aldrig är demonstrativ, men närvarande överallt: i ett flyktigt leende, en hand som stryks mot, en klänning som snurrar. Och framför allt i dansen
Den dyker upp mycket tidigt, och nästan lite diskret. I Bal du Moulin de la Galette (Dansen på Molin de la Galette),
ett riktigt manifest till verk för impressionismen, vandrar blicken genom folkmassan, täckt av ljusglimtar silade genom trädkronorna som ett filter över södagssamvaron. Till vänster på bilder valsar några par förbi, Trots att dansen bara tar liten plats i målningen är den dess bultande hjärta : den gör det möjligt för Renoir att på en och samma gång måla kropparnas rörelser samtidigt med ljusets. Platsen har i sig sin betydelse. Moulin de la Galette, på berget Montmartre där Renoir vid den tiden bodde och arbetade, bar fortfarande på minnen av kommunen och och den efterföljande repressionen.
Ändå valde konstnären att visa något helt annat: kvinnor som dansar utan att vara påpassade, unga människor från olika bakgrunder samlade i söndagsljuset. Glädjen kan inte utplåna historien; men den ger igen. Men hjälp av sin pensel gör Renoir sättet att roa sig fritt till en erövring, och dansen blir ett nytt sätt att inta staden.
Sju år senare återvände Renoir till dansen, men med ett helt nytt synsätt. Folket fångade inte längre hans intresse, men själva dansparet. De tre danserna från 1883 – Dans i staden, Dans på landet och Dans i Bougival – tillför anonyma kroppar en helt ny form av monumentalitet.
Det var Aline Charigot som stod modell för Danse à la campagne (Dans på landet); Hon fungerade också som modell, tillsammans med Suzanne Valadon, för kvinnogestalten i Danse à Bougival (Dans i Bougival).
”Din mor valsade gudomligt”, skulle Renoir senare berätta för sin son Jean, den berömda filmskaparen (*). I Dans på landet dominerar hennes lysande ansikte kompositionen. Några detaljer – en övergiven båthatt, ett fortfarande dukat bord – antyder att en måltid just har avbrutits för att ge plats åt musik. Hennes blick, vänd mot oss, verkar snarare vänd mot den som målar henne, än sin danspartner.
I Danse à la ville (Dans i staden) däremot blottlägger en annan värld, den parisiska balens mer eleganta och kodifierade omgivningar. I bilden dras blicken till en unga modellen Suzanne Valadon, som senare ska komma att bli en berömd konstnär. Hennes vita klänning, profil och stolta hållning står kontrasterar mot partnerns mörka kostym, och hans ansikte är avsiktligt dolt.
Dans i Bougival, utgör utan tvekan ett exceptionellt lån från Museum of Fine Arts i Boston, som mest kraftfullt fångar denna världs spänning. Ansikten som närmar sig varandra, händer berör varandra utan handskar, tyger och växtlighet tycks virvla runt med dansarna. I bakgrunden pågår livet som vanligt på serveringen ; de båda framstår som ensamma i världen. En vigselring glimmar på den unga kvinnans finger. Deras historia går oss förbi; men deras energi är än idag påtaglig.
På den här utställningen framstår det tydligt att gesterna berättar mer än ansiktena. Tygerna motsvarar lövverket. Ljuset avtecknar sig mot alla siluetter. Ljuset ackompanjerar rörelsen och dansen blir ett sätt att måla.
(*) en.wikipedia.org/wiki/Aline_Charigot
Utställningen Renoir och kärleken pågår endast till den 19 juli 2026 på Musée d’Orsay i Paris, men ni som inte hinner se den i tid ska veta att nästan alla här nämnda verk hör hemma i Musée d’Orsays permanenta samling sånär som på Roddarnas frukost, men : Le Bal du moulin de la Galette, Danse à la ville et Danse à la campagne hör lyckligtvis hemma i Paris.
Se www.musee-orsay.fr/fr/programme/agenda/expositions/presentation/renoir-et-lamour
Simona Gauchan
Fler Nyheter
























