Virtuos sommardans som hyllar såväl Hamlet som moderskapet
Fakta:
Som alltid bjuder Verdensballetten även i år på en mycket fin och varierad blandning av balett, musik och opera, och vänder sig till alla åldrar och smaker. Programmet i denna 19:e säsong erbjuder inte bara redan välkända steg av Petipa, William Forsythe och Christoher Wheeldon, utan också tre helt nya skapelser av koreograferna Kim Brandstrup, Astrid Elbo och Steven McRae. En speciell charm med det populära sommarprogrammet, som turnerar runt i Danmark under både juli och augusti, är att det alltid äger rum under bar himmel och i de vackraste omgivningar. På den härligast tänkbara sommarkvällen i parken vid Sølyst i Klampenborg med utsikt över Öresund bort mot Sverige, sattes sommarstämningen omedelbart med sången I de lyse næter, sjungen av Verdensballettens ena konstnärlige ledare operasångaren Jens-Christian Wandt.
Den andre konstnärliga ledaren, solodansaren Steven McRae från The Royal Ballet i London, tog strax efteråt över scenen, som en av kvällens sju dansare och tillsammans gestaltade de inledningen till Petipas Törnrosa. I ett fint flyt fortsatte programmet direkt över till det välkända Rosenadagiot ur Törnrosa . Här var det ett enastående nöje att se den nyblivna mamman och charmiga solodansaren Yasmine Nagdhi från The Royal Ballet utvecklas i trygga balansgångar inför de fyra friarna med var sin ros i handen.
Efter pausen var det trevligt att få återse Yasmine Nagdhi i Steven McRaes kreation Journey, som dessutom är en hyllning till moderskabet. Här får vi uppleva Nagdhi i en neoklassik duo tillsammans med Nicol Edmonds, som är solist i The Royal Ballet. Musiken är den långsamma andra satsen ur J.S. Bachs 5:e pianokoncert, excellent spelad av Alexander McKenzie live på scenen. En duo som bland annat elegant visar på den undran som kan råda inför tanken på att säga ja till moderskapet och livets pardans.
Med inspiration från H.C. Andersens Den fula ankungen har Kim Brandstrup till programmets första del skapat det expressiva solot Vingernes vægt (Vingarnas tyngd), vars titel syftar på balettkonstens omöjliga dröm om att upphäva tyngdlagen. Iförd en raffinerad vit byxdress designad av Søren le Schmidt ger den skicklige Sangeun Lee, solodansare i The English National Ballet, prov på såväl lätthet som tyngd.
Drömmande vänder hon blicken mot himlen mot fåglarna, vilket också illustreras väl i Katrine Grarup Elbos inspelade stråkmusik. Drömmen om att flyga lever också i Sangeun Lees fantastiskt graciösa armar. Men med armarna böjda visar hon även att hennes vingar är brutna. Det finns också vissa referenser till Fokines Den döende svanen i det korta och utmärkta solot, som handlar om att vara nöjd med att vara den man är.
I den första delen av programmet presenteras även Astrid Elbos nya Hamlet-skapelse An Envious Sliver – Hamlet undone (*) ackompanjerat av såväl Shakespeare-citat som sorgsen pianomusik av Sophia Jani. De tre svartklädda dansarna Gareth Haw, Nicol Edmonds och Harris Beattle (från The English National Ballet, The Royal Ballet respektive Northern Ballet) presenterar tillsammans Hamlets komplexa figur med både brutna och organiska kroppslinjer i den känslosamma dansen.
Verdensballettens första del avslutas med adagiot ur det stora pas de deux-et ur Petipas Nötknäpparen, där The Royal Ballets solodansare Anna Rose O’Sullivan visar fina balanser och lyfts högt upp i luften av Stepen McRae. Anna Rose O’Sullivan kommer tillbaka i den andra delen där hon dansar tåspetsteknik med en jazzig skruv, när hon tillsammans med Harris Beattie utvecklar säkra steg i ett pas de deus ur Christopher Wheeldons version av musikalen An American in Paris.
En höjdpunkt under Verdensballetten 2025 var William Forsythes pas de deux från In the Middle of Somewhat Elevated med solodansarna Sangeun Lee och Gareth Haw. Paret kommer sen tillbaka med det uppfinningsrika pas de deux-et ur William Forsythes Slingerland (1989). Det superraffinerade pas de deux-et med både långa raka linjer, tillsammans med skruvade och organiska rörelser är en absolut höjdpunkt på årets program.
Traditionen trogen får vi se Steven McRae inte bara som elegant klassisk dansare, men också som virtuos stepdansare och showman.
I år får vi ett fint återseende med hans sensuella nummer Czardas, där han i glittriga byxor brijlerer med blixtsnabba steg till Vittori Montis musik före finalen med hela ensemblen till Tanzen möcht ich (Jag måste dansa) ur Czardasfurstinnan.
Både under första och andra delen av programmet är det som precis i fjolårets program en glädje att få höra den norske sopranen Lydia Hoen Tjore, som blivit höggravid, men med både styrka och vacker klang tolkar arier som ”Je dis que rien ne m’épouvante” (Jag säger att ingenting skrämmer mig) och ”Ebben? Ne andró lontana” (På så sätt?, Då ger jag mig av långt bort.) från respektive Bizets Carmen och Catalanis La Wally.
Pianisten Alexander McKenzie är som så många gånger tidigare Verdensballettens virtuosa ackompagnatör till både dans och sång. Men det är också en stor glädje att höra honom spela tillsammans med violinisten Andreas Bernitt i Rachmaninovs Vokalis (En song utan ord övers. anm.) och Andreas Bernitts egen komposition Cautiva.
Som alltid är Jens-Christian Wandt en utmärkt konferencier på Verdensballetten, som i år presenterades på tio danska destinationer samt én i Tyskland och två i Schweiz . Inte alla verk eller samtliga medverkande följer med till alla platser, vilka som gör det kan studeras på hemsidan: https://verdensballetten.dk/
(*) Orden ”Envious Sliver” förekommer i “Hamlet”, när Gertrud berättar, hur Ofelia druknade: ”Clambering to hang, an envious sliver broke, When down her weedy trophies and herself Fell in the weeping brook.”
Vibeke Wern
Namn: Verdensballetten 2026. Dansere fra The Royal Ballet i London, The English National Ballet og Northern Ballet. Pianist: Alexander McKenzie. Violinist: Andreas Bernitt. Sangere: Lydia Hoen Tjore og Jens-Christian Wandt. Plats: Sølyst, Klampenborg ved København. Herefter turné rundt i Danmark til 6. august.
Fler Recensioner
