Ratmanskyjs Alice dansar någonstans mellan oskuld och manipulation

Wunderland af den ukrainsk-amerikanske koreografen Alexej Ratmanskyj för Hamburg Ballet är en ballet, som både skildrar barnbokens sagouniversum och nutidens dataspelsvärldar. Charmerande, begåvat och elegant.

Wunderland är en balett, som såväl inrymmer saga som mardröm. Den ukrainsk-amerikanske koreografen Alexej Ratmanskyj  har skapat sin nya, övertygande helaftonsballet för Hamburg Ballet likt ett festligt fyrverkeri av läckra danssteg. Koreografin flödar ur en till synes oändlig fantasikälla. Den ena groteska figuren efter den andra ur Lewis Carrolls barnböcker om Alice kommer till livs på scenen i all världens olika raffinerade koreografier – tillsammans med en rad figurer, som verkar ha hoppat fram ur vår tids tecknade filmer eller dataspel.Ratmanskyj binder här ihop både dåtid och framtid i Wunderland, såväl koreografiskt som berättarmässigt. Därmed vänder han sig till en överraskande bred publik: Både vuxna balettfreaks, som njuter av varenda estetiskt läcker stegdetalj och barnen som blir nyfikna på de fantasifulla figurerna. Vid premiären var publiken på Hamburgische Staatsoper enormt begeistrad och svarade med stående applåder.

De goda och de onda
Tack vare Hamburg Ballets stora repertoar av handlingsballetter av koreografen John Neumeier har kompagniet utvecklat sig til att bli ett av världens ledande dramatiska balettkompanier.Wunderland passar fint in i den här kompanitraditionen. Ratmanskyjs koreografi är begåvat elegant och oförutsägbar – och väldigt skojig. Föreställningens alla lekfulla skiften av mellan oskuld och manipulation överraskar. Vilka är snälla? Vem är den onde? Det är inte alltid så lätt att säga.
I sin bearbetning till balett är Ratmanskyj trogen Lewis Carrolls originalfigurer och berättelse. Kostymdesignern David Szauder har dessutom diktat vidare på de groteska gestalterna, så att dräkterna blir om möjligt ännu tokigare än i boken. Här finns de glidande dansande svamparna i psykedeliska färger – och här är tjockmagade tvillingar och insekter med långa näbbmasker och pipkragar. Wunderland är hattmakarens paradis! Med lätta, historiske referencer til Bauhaus-kostumerne fra 1920’erne.

Bara en dröm?
När vi möter flickan Alice, bär hon en vit flickklänning med en jättestor, rosa rosett och svarta kanter längs nederkanten ett svart skärp. Hon har långt hår, som hänger löst runtom en liten hästsvans – och naturligtvis tåskor.
Alice befinner sig på en liten rund gräskulle i Sebastian Hannaks föränderliga scenografi. Här finns fladdrande fjärilar i oversize på videoprojektioner. Här glider ett bergslandskap förbi som kunde komma från en målning Caspar David Friedrich. Men här blir allt stiliserat som ett Versaillesslot med drivande moln och en ogenomtränglig rosenhäck.  Humoristiskt och rakt på sak.
I den inledande scenen är Alice tillsammans med sin storasyster, som sitter och läser i en bok. Alice kravlar omkring i gräset, tills hon plötsligt faller ner i ett hål i grässlänten. Hon faller genom en lång underjordisk gång, effektfullt skapat via animerad video, sedan bär det vidare iväg mot fantasins underland.
Hon landar till sist i en märklig värld, där allt är groteskt. Hon möter här bland annat en vit kanin och en Hjärter Dam och pjäser från ett shackspel – och alla möjliga okända väsen. Ända tills hon vaknar på grässlänten igen. För alltsammans var ju bara en dröm. Eller var det verkligen det?
Baletten ifrågasätter också vår mänskliga naivitet och våra fördomar. Figurerna verkar allesammans vara tvärtom till sättet när Alice möter dem på sin märkliga drömresa. Just för att att de inte bara är som den kända sortens litterära figurer, men också har drag av dataspelsfigurer, får föreställningen samtidigt något nutida över sig. 

Härlig Alice
Den unga, australiensiska solisten Olivia Betteridge spelar Alice. Hon strålar av en helt exceptionell glädje och ett par tindrande ögon, som fånger publiken från första ögonblicket. Alexej Ratmanskyj har skapat en helt speciell rörelse för hende: Hon lyfter det ena benet rakt bakåt i en så kallad ’arabesque’, men medan hon samtidigt lyfter båda händerna rakt upp i lyften – inte med balettens traditionella armföring, men som som ett barnsligare och  spontant uttryck. Denna rörelse gör hon om och om igen. Precist men dock varje gång med en lyckligt  begejstring.
Olivia Betteridge är ett verkligt fynd för rollen. Hennes temperament är rättframt och hennes välkoordinerade kropp gör gärna både kullerbyttor och avancerade piruetter. Med sin naturliga teknik får hon sina trippande tåspetssteg att se lätta ut – också när hon gör dem baklänges i vild fart med fullkomligt lugn överkropp.
Hon får en stark motspelare i den spanske solodanaren Aleix Martinez, som först spelar den märklige vita kaninen med det tickande fickuret – och sedan ett omkringbalancerande lejon. Hans snabbhet och accelerationsförmåga är enorm. Han hoppar och hoppar och når högre än högst . Hans hetsiga demoni når ut över hela scenen, så att föreställningen får en pirrande känsla av både fara och äventyr.

Spelets regler
Den danska dansaren Ida Praetorius agerar Hjärter Dam med en i det närmaste övernaturlig precision i sina blixtsnabba skiften när hon tar sats med från den ena balansen till den andra. Hon vinner i sitt eget kortspel och fångar in Alice in i spelets regler. Bara för att senare också bli till den Den Röda drottningen i en abrupt kärleksaffär. Hennes leende får hela omgivningen att smälta.
Joaquin Angelucci danser först Hjärter Kung och sedan Den vita kungen med stor auktoritet, och Matias Oberlin ger Den röda riddaren en stadig kraft. Det är dock den italienska dansaren Daniele Bonelli i rollen som Den vita riddaren, som plötsligt bryter ner den klassiska balettekniken genom att till synes komma från ett Star Wars-artat universum – heroisk och galant och uppenbart helt förälskad i Alice.
Daniele Bonelli är helt klart en lysande partner för Olivia Betteridge. De framstår som fullkomligt samspelta – utan den minsta manipulation. Pas de deux-et mellan Den vita riddaren och Alice är något at det allra vackraste i hela Wunderland: Med den rena enkelheten i de avancerade lyften är det en helt betagande koreografi, där Alice i det närmaste svävar genom luften i långa, glidande lyft, där hon håller benen i split, tills hon långsamt sänks ner på ena sidan för att snudda med den ena foten mot jorden – för att strax återigen lyftas upp.
Denna pas de deux kunde ha gjort Wunderland till en traditionel kärleksbalett. Men nej. Alice ler bara mot sin vita riddare, och så beger hon sig vidare i sin magiska drömvärld. Hon är fortfarande ett barn som inte inte vill förlora tid på förälskelse och kärlek.

Queer enhörning
För Alice är mer upptagen av världens storhet – och av att roa sig. En av de skojigaste scenerna uppstår, när hon får möta sin egen spegelbild i sin egen lilla värld, precis som Senoritaen i Bournonvilles balett La Ventana.
Alice dansar framför en spegel och hennes spegelbild dansar med. Poängen hos Ratmanskyj är bara att spegelbilden till och med kan vända ryggen till, så att vi som publik ser att det bara är en rollgestalt – och att dansaren Greta Jörgens med glatt mod för alla krafter dansar synkront som Spegel-Alice.
Wunderland är en riktigt fantastiskt land. Här vimlar det av märkliga skapelser. Till de skojigaste hör Krabban, som Lormaigne Bockmühl smidigt dansar med ett par handhållna jätteklor. Där finns också Tiger Lilly, som Charlotte Kragh i sina blixtsnabba rörelser ger en närapå sfärisk existens.
Til de vildare existenserna hör en enhörning, som kanske verkar helt vilsen. I varje fall så lyckas Ana Torrequebrada att dansa Enhörningen med en sådan yster oro och stolt hållning, att hennes huvudskakningar får hela den påklistrade manen i regnbågens alla färger till att bli en omisskännligt queer pride-symbol. Likt en vår tids eldfågel.
Musikaliskt är Wunderland en ovanlig ballet, för att koreografin har skapats till mer än 20 olika musikverk, som samlats ihop och orkestrerats av kompositören Philip Feeney. Här finns allt från Satie till Bartok och Ligeti – med något av Chopin, Fauré och flera yngre kompositörer. Ofta med förkärlek för piano som instrument och för orgel som annars är ett instrument som sällan används till balett. Det känns uppfriskande
Dessutom har koreografens son Vasilij Ratmanskyj skapat ett intressant nummer, som låter som om det är inspirerat av dataspelsfigurernas dramatiska dynamik och växlingsrika snabba uttrick. Alt i alt bærer musikken alle stemninger i sig – fra cirkus til poesi og actionfilm. Med temaet fra Star Wars som munter hilsen undervejs.
Allt som allt innehåller musiken alla möjliga stämningar – från cirkus till poesi och actionfilm, med temat från Star Wars som en glad hälsning på vägen.

Skabelseseksplosion
Som koreograf er Ratmanskyj ytterst beroende av sin musik. I november 2025 skapade han en fullständigt fantastiskt längtangtansfull hyllning till skönheten i Bachs musik i helaftonsverket The Art of the Fugue för Den Kongelige Ballet i Köpenhamn.
Så har han nu i juni 2026 har skapat Wonderland til Hamburg Ballet som en lyckad drömbalett som bubblar av koreografisk uppfinningsrikedom. Visst kunde han ha gjort Wunderland till en konkret kommentar till kriget i Ukraina – och den fred som snart måtte komma. Det har han inte. Å andra sidan har han koreograferat en balett som innehåller det demoniska i alla drömmar. Det är fantastiskt.
under dessa år när Ryssland har invaderat Ukraina, och när Alexei Ratmansky har sett till att bli den internationella balettvärldens enande förespråkare till stöd för Ukraina, genomgår han uppenbarligen själv en koreografisk skapelse-explosion, där allt ordnar upp sig.
I varje fall har han nu skapat ett Wunderland med Alice som en feministisk huvudperson, som perfekt passar in på vår tids orädda ideal. På en spännande och angelägen plats mellan dröm och mardröm

Wonderland dansas även 2/7, 30/10, 31/10, 6/11, 10/11, 12/11, 13/11, 18/11, 21/11 2026 och 20/3 2027.

Anne Middelboe Christensen