När Puerto Rico tar över 5th Avenue och fyller den med musik och dans

Danstidningens Isabelle Valtchanov rapporterar från Manhattan, New York om när hon var med och firade den viktiga nationalella dagen för USA:s Puertoricanska minoritet. Det är ingen officiell helgdag, men det är ett jättestort firande som visas på TV både i USA och Puerto Rico.
National Puerto Rican Day Parade är inte bara en folkfest och ett firande av Puerto Rico — utan en återkommande offentlig manifestation av en diaspora som fortfarande lever med konsekvenserna av kolonialism.

Allt tog sin början söndagen den 14 juni vid 10:00 på morgonen, när vi samlades för att marschera och dansa med Bombazo Dance Company. Under den korta promenaden från tunnelbanan på 42nd Street och Broadway såg jag människor som bar på La Bandera, den puertoricanska flaggan, medan paradvagnar körde till sina uppställningsplatser inför paraden.

Bombazo samlades på 44th Street mellan Madison Ave och 5th Ave. Där förberedde sig bland annat också kulturkollektivet Agua Sol y Sereno, som hade rest från Puerto Rico för att delta i paraden. Bomba- och plenamusik spelades från vår högtalare varvat med salsamusik. Paraden började inte förrän 11:00, så det var en del väntan, men det var varmt och soligt ute, och alla runtomkring var glada och taggade över att få fira Puerto Rico och se alla människor som kommit för att se paraden. Att få se så många samlas, se alla flaggor, höra musiken spelas från högtalaren, gjorde mig varm inombords. Jag kände mig hedrad över att få representera Bombazo Dance Company och delta i firandet av den puertoricanska kulturen och diasporan.
Efter en lång väntan fick vi strax före klockan 13:00 börja marschera. Så fort vi vände in på 5th Ave hördes jublet direkt. Människor — gamla och unga — kantade båda sidorna av avenyn med flaggor och i kläder och hattar med flaggan på — det var svårt att inte slås av den kollektiva stolthet som präglade dagen. Folk jublade, en del filmade, och några hade signalhorn som de tutade med när vi marscherade. Jag kände mig lyckligt lottad som fick uppleva detta för andra året i rad. Det var omöjligt att inte dras med i den glädje som fyllde avenyn. Det känns som en stor folkfest, men jag vet att det är mycket mer än så — denna parad är betydelsefull för puertoricanerna, öns historia, samt diasporan.

Min Bomba-danslärare Milteri Tucker har berättat för oss att hennes mormor var en av de personer som gick från dörr till dörr och arbetade för att paraden skulle få äga rum längs 5th Ave, som också anses vara en ”finare” aveny, vilket gör det extra betydelsefullt att paraden får fortsätta att existera.

Medan vi varvar marschsteg med bomba- och plenadanssteg ser jag överallt omkring mig leende människor som viftar med flaggor. Bakom oss kommer nästa grupp, framför oss nästa paradflak. För varje kvarter vi passerar blir det allt tydligare att denna plats inte alltid tagits för given. Idag är National Puerto Rican Day Parade den största nationella demonstrationen av kulturell stolhet, och paraden som grundades 1958 har fått en enorm social och politisk betydelse.
Puerto Rico kan idag betraktas som ett territorium som i över hundra år befunnit sig i ett politiskt ingenmansland. Efter det spansk-amerikanska kriget 1898 överfördes ön till USA, men utan att bli en väl definierad delstat. Genom de så kallade Insular Cases skapades ett juridiskt limbo där Puerto Rico tillhör USA men inte fullt ut ingår i unionen.

Under 1900-talet präglades relationen av ekonomisk omvandling, migration och konflikter kring språk, kultur och självbestämmande. När puertoricaner tilldelades amerikanskt medborgarskap 1917 fick de samtidigt begränsade möjligheter att påverka de politiska beslut som formade deras liv. Självständighetsrörelsen möttes periodvis av hård repression, och under slutet av 1940-talet kunde offentliga uttryck för puertoricansk nationalism kriminaliseras.
Samtidigt växte en stor diaspora fram i New York. Där utvecklade puertoricaner nya kulturella och sociala gemenskaper som knöt samman ön och fastlandet. Det var ur denna historia som National Puerto Rican Day Parade växte fram 1958 — inte bara som ett firande av kultur, utan också som ett offentligt anspråk på synlighet, värdighet och tillhörighet.
Paraden befäste en unik transnationell identitet — en identitet som visade att den boricua-kultur som ryckts upp från ögruppen inte vissnar, utan tvärtom växer. Den bär med sig rytmerna från bomba- och plenamusik från Puerto Ricos kuststäder direkt ut på storstadens asfalt.

En del paradvagnar spelar reggaeton från högtalare. Musikgenren, som har sina rötter i Puerto Rico, har gjort artister som Bad Bunny, Tego Calderón och Daddy Yankee till globala namn. I år hedras Daddy Yankee som paradens officiella Grand Marshal. Men den verkliga genialiteten i detta motstånd ligger i själva geografin för paraden. Att den varje år i juni hålls på 5th Ave. För att förstå varför 5th Ave är betydelsefull måste man veta lite mer om New Yorks rumsliga maktordning. Detta speciella gatustråk har länge fungerat som en symbol för ekonomisk makt, exklusivitet och institutionellt inflytande. Det är en plats som länge fungerat som en scen för amerikansk rikedom, prestige och makt. Genom att göra anspråk på just denna gata lyckas diasporan åstadkomma en djupgående störning av den annars givna ordningen. Under den andra söndagen i juni varje år lämnar hela den puertoricanska gemenskapen sina historiskt segregerade områdena El Barrio, South Bronx och Loisaida för att ta över stadens mest välbärgade territorium. De förvandlar ett monument över kapitalismen till ett vibrerande och kompromisslöst hav av rött, vitt och blått och ser till att själva himlen fylls av de flaggor som en gång förklarades olagliga.

Under de senaste åren har även en svart-vit variant av flaggan uppstått, vilket är en symbol för motstånd, nationell värdighet och krav på självbestämmande. För många representerar den en protest mot Puerto Ricos fortsatta koloniala status och de politiska och ekonomiska kriser som präglat ön. Det är kanske därför paraden känns annorlunda mot många andra folkfester. Glädjen är påtaglig, men den råder sida vid sida med ett politiskt behov av att hävda sin rätt. Bakom musiken, dansen och flaggorna finns också en pågående fråga om tillhörighet och självbestämmande. På 5th Ave blir den frågan synlig för hela New York.

Isabelle Valtchanov

I det senaste numret av Danstidningen som utkom i mitten av juni, finns mer läsning om den puertoricanska dansen Bomba och en intervju med dansläraren Milteri Tucker. Se vidare www.danstidningen.se/2026/06/05/danstidningen-3-2026-tar-en-extra-titt-pa-koreografen-marcos-morau/

En prenumeration går att beställa här www.danstidningen.se/prenumerera/

Fler Nyheter