Överentusiastiskt om Epa-kulturen i Västerbottensteaterns uppmärksammade föreställning

Föreställningen Vår drivkraft som turnerar i Västerbotten i sommar har fått bästa tänkbara förhandsrapportering och fina recensioner i alla tänkbara medier. Ändå samlades endast ett femtontal intresserade på en grusparkering vid gamla regementet i Umeå den vackra torsdagkvällen den 11 juni för att få uppleva denna hyllning till Epa-kulturen och förbränningsmotorerna.

Att föreställningen, vars publik är begränsad till 40 personer, inte drog fler deltagare kan ha att göra med studentfirandet som ägde rum samma dag i staden. Eller att Umeå i många avseenden är vänsterns, miljöaktivisternas och veganernas stad och att den publiken kanske inte prioriterar koldioxidutsläpp och Epa-dunk.
Centralt på grusplanen står ett bilvrak. Vid sidan finns ytterligare fyra bilar parkerade bakom varsin skylt textad med antingen DANS, MUSIK, FORSKNING eller TEATER. Skyltarna skvallrar om de fyra olika slags åkturer som som föreställningen erbjuder publiken. Runt omkring rör sej teaterns personal klädda i lysande orangefärgade varselvästar. Ett bord med fika och några stolar runt en eld finns också på platsen.
Det börjar med att Theresa Eriksson, dramapedagog på teatern, förklarar upplägget. Publiken delas in i grupper som får åka på tur i bilarna. I pauserna mellan åkturerna kan vi fika, umgås och kolla på bilmekanikernas dansanta arbete med bilvraket, koreograferat av Ludvig Daae. Dansen utförs av professionelle dansaren Jonathan Starr (tidigare Norrdans) och skådespelaren Emil Grudemo El Hayek, samtidigt som de donar med bilvraket. De är mycket underhållande.
Min första åktur sker i Anders Danielssons skattebefriade Chevrolet Caprice Estate från 1994. Det är en bensindriven historia, köpt för några dagar sedan. Han är mycket nöjd, men det är ovant att köra en så lång bil, den är nästan 5,5 meter lång.
Färden går till en bakgård med ett garage där folkmusikerna Janna-Li Janke på fiol och Karl-Martin Munter på dragspel underhåller. Mellan låtarna berättar Janna-Li om sitt liv i bil och hur det är att växa upp i en liten bilberoende by. De avslutar med en vals, Baggbölebäckens klagan och går sedan ut för att beundra Chevroleten. När vi ska åka därifrån kommer en mötande bil som vackert får maka på sig så att den mycket långa Chevroleten kan ta sig ut.
På samlingsplatsen har det nu börjat ryka ur bilvraket. De dansande bilmekanikerna har lyft ut sätena och ställt dem på backen. Bilen har taklucka, eller i varje fall ett hål i taket. Jonathan Starr ställer sin kaffemugg i motorhuven och beger sig ner i hålet med huvudet före. Emil Grudemo El Hayek håller i hans ben till ackompanjemang av dansbandens megahit från 1970-talet, Leende guldbruna ögon.
Vi bjuds in till nästa åktur, denna gång i en svart Toyota RAV4 från 2002 med rosa fälgar, rosa vinjettering runt framrutan och rosa fluff inuti. Samt små parfymflaskor fastsatta på instrumentpanelen. Theresa Eriksson kör. Hon berättar att bilen har stylats av en bilintresserade tjej från Umeå. Temat för turen är forskning och i bilradion pratar en kvinna från Mittuniversitetet om forskningsprojektet Hur och av vem ska bygden räddas. De har bland annat studerat tjejer i Epa-kulturen, men inte genom att prata med dem utan genom att ta del av deras flöden på Instagram och Tiktok. Forskarna har kommit fram till att tjejer numera har avancerat till förare och mekaniker, att de frossar i långa naglar, lösögonfransar, rosa och glitter (kanske inte samtidigt som de mekar) samt att den rurala Epa-kulturen börjat tränga in i städerna.
Tillbaka på parkeringen erbjuds vi att grilla korv. Bilvraket är nu helt sönderplockat, bara hjulen och underredet finns kvar samtidigt som rökutvecklingen har accelererat och mekanikerdansen har blivit vildare. Den har nu tagit formen av klassisk bugg med tryck och drag där mannen styr kvinnan. Jonathan Starr ser ut att ha antagit den mer feminina rollen och snurrar energiskt.
Äntligen ska vi få åka riktig raggarbil, en mörkblå Chevrolet Impala Cabriolet 1969, helrenoverad med gräddvit inredning och V8-motor. På skylten framför den står det textat DANS med stora bokstäver.
Ägaren Micke Abrahamsson, en soignerad herre i 60-årsåldern, berättar att han som ung brukade hålla till på parkeringarna utanför dansbanorna. Nu spelar han Eddie Meduza och drar på gasen. Det är raka rör, bilen dånar och flyger iväg. Den drar 2 liter per mil i stadskörning. Micke Abrahamsson köpte bilen i USA för flera år sedan och har lagt ner mycket tid och pengar på att renovera den.
Vi anländer till ännu ett garage där dansaren och koreografen Karin Wiklund håller hus. Förra året fick hon Cullbergstipendiet tillsammans med Annica Styrke (scenkonstgruppen Johanssons pelargoner och dans), så vad ska hon nu hitta på?
Hon rör sej runt en sönderplockad svart gammal bil, utför mäktiga rörelser, utstrålar kraft och sammanbiten energi. Tar tag i saker som står i vägen, hivar undan dem och fortsätter. Efteråt ger hon oss en lapp med två frågor: ”Hur dansar ett bildäck? Hur kan man göra dans av saker?” Och javisst, så klart, hon dansade ett bildäck.
När vi återvänder börjar kvällen lida mot sitt slut. Det sönderplockade bilvraket har monterats ihop igen och kan till och med starta.
I den fjärde bilen, den med skylten TEATER, framför Malin Vispe, skådespelare på teatern, tre monologer. En handlar om syftet med föreställningen som är att visa på den sociala hållbarhet som man menar finns i Epa-kulturen. Till exempel har det blivit vanligt att ungdomarna hedrar en avliden vän genom att köra en kortege med A-traktorer (Epa) och mopeder.
Kvällen avslutas med allmän buggdans. Jag står och tittar på och känner mej utanför, är kanske för kritisk mot förbränningsmotorkulturen för att få vara med. Smyger mej sakta därifrån, häpen över att det är möjligt att göra en så kraftfull hyllning till Epa-kulturen och bilismen i en tid då klimatförändringar kopplade till inte minst utsläpp från trafiken hotar hela vår tillvaro. Föreställningen innehåller noll kritisk analys, knäfallet är totalt.
Utöver utsläppen har vurmen för veteranbilar, A-traktorer och förbränningsmotorer ännu en baksida, nämligen bilsamlandet. Se på alla skrotbilar som står uppställda på åkrar och gårdsplaner runt om i Sverige. I maj i år fanns enligt bilregistret 1,7 miljoner avregistrerade eller avställda bilar i landet. Lägg till de hundratusentals avregistrerade bilar som finns i verkligheten men inte i bilregistret på grund av att Transportstyrelsen strukit dem för att de fått slut på registreringsnummer.
Många av de här bilarna är mogna för skrotning och borde återvinnas men sparas för att de kan vara bra att ha som reservdelslager.
En annan fråga är hur bra växande ungdomar i Epa-åldern 15–18 år mår av att sitta stilla i bilar. Lägg till fetma-epedemin på det. Apropå hållbarhet.
Idén till föreställningen kommer från Oscen och föreställningens regissör Tove Berglund. Oscen är en scen med säte i Jämtland vars grundläggande idé är att möta publiken utanför det traditionella scenrummet, till exempel i husvagnen, i hemmet eller i skogen.
Det låter fint men en nackdel är att när scenkonsten går så nära dem den vill berätta om att det förutsätter samverkan går den miste om möjligheten till kritisk analys och urartar lätt till någon form av entusiastisk hejarklack.

Fakta
A-traktor är ett motordrivet fordon som består av en ombyggd bil. Den är ursprungligen tänkt att dra fordon eller arbetsredskap och ska vara utrustad med kopplingsanordning (dragkrok). A-traktorns konstruktiva hastighet är högst 30 km/h. Det betyder att den inte får vara konstruerad för att köra fortare än så på horisontell väg. Numera används A-traktorn, som ofta kallas EPA, främst som ett transportmedel av ungdomar. Nyregistrering av EPA-traktorer upphörde år 1975 och ersattes då fullt ut av A-traktorer. Men många säger fortfarande EPA-traktor, fast de egentligen syftar på en A-traktor (källa Transportstyrelsen)
Sedan 2023 då hårdare regler infördes för säkerheten i A-traktorer, har antalet olyckor med dem slutat öka. Regeländringarna kom efter flera uppmärksammade olyckor, varav flera med dödlig utgång.

Kommande föreställningar av Vår Drivkraft: Dorotea, Gräsytan bredvid Sörgården den 24/6, Åsele. Planen framför Ishallen 25/6, Bonnstan, Skellefteå 29, 30/6, 1, 2/7.

Krin Kämsby