Norrdans suveränt klassiska kitsch på turné runtom i landet till spelplatser i det gröna

Norrdans befinner sej på sommarturné med Pianofavoriter, Martin Forsbergs kritikerrosade och prisbelönade koreografi från 2021, med text av Rebecka Berchtold. Föreställningen som fick Svenska Teaterkritikers Barn- och Ungdomsteaterpris 2021 dansas nu av sju dansare, en färre än i uppsättningen 2021 och ensemblen är helt utbytt.
Premiären ägde rum i ett strålande försommarväder på friluftsmuseet Norra Bergets utescen i Sundsvall.
I fonden hänger ett halvt nerrasat blått draperi och i ett hörn av scenen ligger ett likadant draperi i en hög. Dansarna kommer in på scenen lite hipp som happ redan innan föreställningen börjar. De tål att tittas på, hysteriskt utspökade som de är i olika rosa kreationer bestående av bland annat kavajer, tajta trikåer, träningskläder, en tutu i tyll och en genomskinlig blus. Priset tas av en dansare i rosa kanindräkt.
Också pianisten, danske Ramez Mhaanna, har fått på sej rosa shorts och linne. När han börjar spela ropar dansarna kommandon till varandra som på en dansklass i balett där läraren talar om vad eleverna ska göra. Hela gruppen rör sej efter kommandot och ändrar snabbt rörelse när det kommer nya order.
Det är som att titta på en klassisk balettlektion och på något sätt driver föreställningen minst lika mycket med den klassiska baletten som med den klassiska pianomusiken. I programtexten beskrivs musiken i föreställningen som ”den mest sönderspelade repertoaren” och kanske är den klassiska baletten den mest sönderdansade dansstilen.
Koreografin blir allt vildare men fortsätter att följa musiken. Hela gruppen samlas runt pianot. Någon läser ett poem till pianisten: ”I want everything and I want it too much”.
Kanindräkten åker av, det blev väl för svettigt.
Allting stoppar upp när ett litet pojke från parken utanför kommer in på scenen. Han får hjälp därifrån och föreställningen fortsätter. Dansarna tar tag i det blå sidendraperiet, breder ut det på golvet och får det att bubbla och gunga som ett hav. När det lekt färdigt med draperiet börjar dansen leva sitt eget liv oberoende av musiken. Det hörs brottstycken ur Für Elize och någon av Erik Saties Gymnopédier. Några av dansarna startar en egen dans i distinkt fyrtakt, samtidigt som de skanderar en text om att vara en stjärna, ett mästerverk, en legend – ”I am a star, a masterpiece, a legend”. Rebecka Berchtolds utmanande texter ger föreställningen en dagsaktuell koppling till självförhärligande flöden på Tiktok och andra sociala medier.
Varpå dansarna bildar ett demonstrationståg. De riktar sej till pianisten och börjar ropa Beethoven i talkör, även Ravel kommer i ropet.
De springer runt scenen varv på varv, börjar sedan klä av sej själva och varandra samtidigt som de sakta kryper ut från scenen, i riktning mot fonden. Pianisten spelar Månskenssonaten, men även hans kläder börjar åka av.
Att se det här är som att få en stor och fin present. Om det beror på att föreställningen framförs utomhus eller på dansarnas glada energi, eller en kombination av olika faktorer är oklart, men som helhet är utomhusversionen av Pianofavoriter ännu roligare och mer avspänd än scenversionen. Kanske beror det också på att publiken kommer mycket närmare dansarna. Vid premiären var antalet åskådare begränsat och det krävdes en bokad biljett även om inträdet var gratis.

Föreställningen turnerar från Piteå i norr till Växjö i söder men flera spelningar har redan ägt rum eftersom turnén startade i Sundsvall redan den 23 maj och sedan gick vidare till Växjö den 23 maj och till dansbanan i Bräkne Hobby kallad Hobby Ekbacke den 30 maj, men de återstående spelplatserna är nu: Vilhelmina Folkets Hus den 10 juni, Studio Acusticum i Piteå den 14 juni,Stortorget i Östersund den 17 juni,Svea Park i Kaxås i Krokom den 18 juni, Mannaminne Nordingrå den 23 juni, Döbelns park i Umeå den 25, 26 och juni, Åkerbyparken i Täby den 30 juni, Bandängens parklek i Bandhagen den 1 juli, Fatbursparken på Södermalm i Stockholm den 2 juli.

Karin Kämsby