Ensamhetens ambivalens

Dans och musik speglar och kompletterar varandra otroligt fint i norske Jon R. Skulbergs nya fascinerande föreställning Detached from others (Bortkopplad från andra) i Blackboxen i Dansehallerne. Här får vi uppleva den ikoniska japanska dansaren Kenzo Kusuda ensam på scenen till tonerna från den dansk-amerikanska kompositören Lil Lacys magiska orgelmusik. Och precis som orgeln som ofta brukar vara ett isolerat instrument i sitt eget utrymme, undersöker koreografen isoleringens och ensamhetens väsen.
Mycket modigt inleds föreställningen med en ganska lång inledning i totalt mörker, där vi inledningsvis hör svaga växlat med höga och djupa orgeltoner, som långsamt intensifieras till flerstämmiga och kraftigare förtätade klanger. En inledning, där känslorna skapas samtidigt som man känner att det finns något mer än toner i rummet.
Ganska långsamt blir en vit skepnad synbar i det mörka scenrummet. En gestalt som man anat omväxlande står eller sitter, fast man knappt kan skymta kroppens konturer.
Först när Kenzo Kusuda lugnt och nästan rituellt har tänt tre stearinljus på förscenen, kan man se hela hans kropp iförd ljusa byxor och skjorta. Men på grund av att han bär svarta strumpor, kan man inte se fötterna, vilket ger en lustig effekt när benen i de ljusa byxorna rör sig iväg över golvet.
Långsamt lyfter och sträcker Kenzo Kusuda sina armar, vrider kroppen eller går lugnt och skapar en vacker närapå sakral stämning i rummet till musikens fallande toner. Vackert rör sig hans armar till de livliga ljusa orgeltonerna, medan dansen får mer av dynamik och tempo, och vi hör dansarens andedräkt, som sänder tankarna till luften i orgelpiporna.
Det är både fritt och kontrollerat i Kusudas organiska rörelser. Man känner en glädje i solodansen, som nog här handlar mer om att bara vara alena än att känna sig ensam. Men i andra sekvenser, där Kusuda ligger eller rullar på golvet, är isolationen präglad av obehag och ensamhet.
Precis som Kusuda inledningsvis föddes i mörkret, försvinner han också i mörkret, medan orgeln brusar kraftigt. Och när det plötsligt tänds ljus över scenen, ser vi, att han är försvunnen in i en svart helkroppsdräkt.
Man anar en harmoni när han står rakryggad med lyftade armarna uppåt, medan det finns mer av smärtsam ångest, ensamhet och ett sökande efter trygghet när han ligger på golvet i fosterställning.
Men försoningen och metamorfosen äger rum när han äntligen kliver ur sin svarta kostym likt en insekt som kryper ut ur sin kokong. Kanske är det en bild av acceptansen över våra existentiella grundvillkor, att vi människor föds och dör ensamma. Till slut går Kenzo Kusuda fram och låter lugnt blicken mötas med publiken som en bild av självinsikt.
I Detached from others får man vara med om en mycket fin utvecklingsresa. Det är inte bara en fröjd att se Kenzo Kusudas intensiva och poetiska dans, men också att lyssna till orgelmusiken, som är en fin inspelning av organisten David Bendix Nielsen och fint mixad av ljudproducenten Preben Iwan.

På turné i Norden: Limfjordsteatret i Nykøbing Mors 1. september, Nordlandsoperaen Umeå 2. december, Helsingør Teater 4. februar, RAS i Sandnes 10. februar, Aaben Dans i Roskilde 27. maj.

Vibeke Wern