Klimadystopi, makt och misogyni

Tina Tarpgaard är en mångsidig koreograf, som har varit verksam i många olika sammanhang i den danska dansvärlden. Med sin Recoil Performance Group har hon varit den ledande koreografen inom ämnena dans och teknologi och hon har även stått för ett gränsöverskridande grepp till dans och andra scenkonster. Det gör hon också i den nya dansteaterföreställning Isnætter (Isnätter), som är producerad av Sydhavn Teater, där hon sedan 2023 är konstnärlig ledare.
Den här gången samarbetar Tina Tarpgaard med dramatikern Amanda Linnea Ginman om att skapa en föreställning baserad på den engelska författaren Anna Kavans undergångsroman Is från 1967. En roman, som både är en klimatdystopi, en drömartad upplösning av verkligheten och ett menage à trots präglat av misogyni, makt och begär.
Redan medan publiken letar efter sina platser i Spor 10 (en rå industrilokal, som Sydhavn Teater har som sin huvudscen under den kommande säsongen) har en man (skådespelaren Mathias Rahbæk) diskret, lugnt och meditativt kommit i gång med att kratta sanden på scengolvet. Men snart visar han sig vara en effektiv kommunikatör och farlig manipulatör, när han mycket direkt går i dialog med publiken och dikterar de svar, han vill ha på sina frågor. Effektivt lyckas han också i den dramaturgiskt starka inledningen att göra fantasifulla visualiseringar av bland annat hotade islandskap i sin dystopiska och drömlika upplösning av världen och verkligheten.
Den unga kvinnan (skådespelaren Nanna Finding Koppel), som manen förföljer hela föreställningen igenom, gör sin entre elegant genom att bakifrån gripa tag i mannen, så att publiken furst bara kan se hennes armar och händer. De armar som mannen drömmer om att vilja skada.
Under korta ögonblick får vi uppleva att det finns ömhet mellan mannen och kvinnan. Men den hallucinerande mannen, som tror att han ska vara kvinnans beskyddare, är istället en plågoande.
Detsamma är även kvinnans äkta man, en tyrannisk militär (performern Thomas Bentin), som behandlar henne som ett djur. Det visas inte bara våldsamma scener mellan militären och kvinnan men även mellan de två konkurrerande männen när de kroppsligen kämpar i dramat, som behändigt rör sig mellan tid och rum.
Som ett stumt alter ego till kvinnan, som söker fred och frihed, men har svårt att frigöra sig från männen, ser vi den kapabla dansaren Anastasia Krasnoshchoka dansa med sitt långa fritt hängande hår och expressiva armar. Vid ett tillfälle tar de båda kvinnorna av sig det mesta av sina kläder och dansar en drömmande frihetsdans i sanden, medan männen ser på med obehag.
Rent kroppsligt är det inte bara Anastasia Krasnoshchoka, som fascinerar i föreställningen. Thomas Bentin är som alltid riktigt ekvilibristisk rörelsemässigt. Nanna Finding Koppel och Mathias Rahbæk är båda skickliga performers vad beträffar såväl tal som rörelser.
Effektfullt lyckas Thomas Kaufmanas scenografi med sand och en stor tunn rörlig och genomskinlig plastmatta tillsammans med Andreas Buhls ljusdesign att skapa ett isande kallt rum. Laurits Jongejan har skapat en bildrik musik med skrämmande klanger med bland annat orgeltoner.
Tina Tarpgaard tog sig redan an klimatförändringar när hon 2009 skapade den prisvinnande interaktiva koreografin ”Frost” för Dansk Danseteater. Med ett helt annat fokus på känslor har hon nu på ett fint sätt lyckats förena dans och tal i Isnætter.

Isnætter spelas på Sydhavn Teater i Köpenhamn till och med 30 maj.

Vibeke Wern