Ett tomrum av längtan efter närhet, uppriktighet och kanske kärlek

Fullsatt på Hippodromens gigantiska teaterhus med mycket högt i tak, publiken tar plats med glädje inför föreställningen Natten är dagens mor, som spelas med intensiv närvaro på den stora scenen. där det finns ett kök i bakgrunden med en hel del köksutrustning. Bland annat några stora kastruller som blänker, många köksredskap och annat som sätter sin prägel på rummet där de fyra familjemedlemmarna möts, bråkar och försöker komma överens.
Det är rejäl kontrast mellan den stora scenen på Hipp inför det gigantiska teaterrummet och den lilla scen där Lars Noréns Natten är dagens mor hade sin urpremiär, på Intiman i Malmö 1982 inför en ganska begränsad publik, vilket skulle kunna uppfattas som ett kammarspel i denna relativt lilla, intima teaterlokal, så som jag
minns denna urpremiär. Föreställningen utspelar sig under ett dygn den 9 maj 1956 i ett hotell på den skånska landsbygden, en dag som är den yngste sonen Davids födelsedag.
Men den firas inte så mycket, eftersom pappa Martin har ångest över hotellets usla ekonomi och håller på att falla ner i den alkoholism som han försökt ta sig ut ur. Fredrik Gunnarsson gör honom till en vacklande, ambivalent make och pappa som inte klarar av situationen, ett kraftfullt skådespeleri.
En rollkaraktär i kontrast till sin hustru Elin som Cecilia Lindquist som försöker lugna ner familjen med sin skarpa närmast magiska energi och starka identitet, där hennes röst sätter spår i föreställningen.
Medan de två sönerna försöker fatta vad som pågår i familjen och hotellet utan att få några svar, på riktigt. Den yngre David är den sårbara sonen som läser dikter och längtar bort, spelas väl av Odin Romanus. Sönerna är unga och nyckfulla, de två vuxna är fast i varsin börda, pappa Martin i sin alkoholism och hotellets krisartade ekonomi, mamma Elin i sitt rökande som kan blir till svår sjukdom. Det blir brutal närhet och närmast arg humor i utspelet mellan pappa och mamma, storebror och lillebror
De fyra familjemedlemmarna rör sig runt i ett tomrum av längtan efter närhet, uppriktighet och kanske kärlek – i ett drama som känns ännu mer existentiellt än när jag såg föreställningen första gången.
Här finns också ett ”koreografiskt öga” enligt teaterprogrammet , detta öga skapar scenens egen koreografi som fördjupar teaterns fysiska uttryck.
På Hipp blir de känslomässiga motsättningarna och de undertryckta känslorna ännu starkare än i urpremiären och får teaterscenen att vibrera, symboliskt, med skådespelarnas konstnärliga styrka att gestalta hur rollkaraktärerna
saknar just – styrka?
Det blir mycket att ta med sig av Lars Noréns drama i denna mycket kraftfulla föreställning som tar verket vidare, till nya nivåer. Natten är dagens mor är en föreställning som växer, hela tiden.

Ingela Brovik