Norrdans slår en bedövande knock-out

Norrdans senaste föreställning Knocking (knackning) är en veritabel knockout. Föreställningen formligen detonerar i enformiga rytmer. De finns i dansarnas kroppar och röster, i den inspelade musikens evighetsloopar, till och med i ljussättningen. Överallt entonigt, maniskt upprepade rytmer, inställda på att köra över allt motstånd. Det bara pågår och fortsätter till synes i det oändliga, om det inte vore för att dansare är människor och inte orkar hålla på hur länge som helst.
På scenen råder inledningsvis mörker och det hörs ett porlande ljud, som av vatten. Horisontala ljusstrimmor glimmar i fonden. En schamanliknande gestalt framträder ur skuggorna. Hen är lång men krokig och böjd och förflyttar sej långsamt med spastiska rörelser. Vad är det? En ande? Ett spöke? En människa? Någonting djuriskt? Det hörs ett morrande ljud.
Efter anden kommer en man i kavaj vars livliga rörelsemönster bryter kraftigt mot kavajen, men den åker snart av vilket befriar honom från de förväntningarna.
Ljuset blir orange och snart kan alla de sju dansarna skymtas. Det hörs plingande ljud (musik från föreställningen finns på Soundcloud, sök på Nandele Regino Maguni) och de horisontala ljusstrimmorna sänks ner. De visar sej bestå av lysrör.
Föreställningen tycks gå ut på att upprepa rytmer, rörelser och vokala uttryck så länge och så intensivt som möjligt. Dansarna går in på scenen, gör sin grej och går sedan åt sidan. Vid några få tillfällen möts två av dem men då blir relationen kantig och störig. Ibland faller flera in i samma aktivitet och upprepar den tillsammans, som när någon stampar igång en rytm med fötterna och fler hänger på. De kan också agera som grupp, till exempel springa över scenen och skrika, i någon form av flockbeteende. Vid ett tillfälle skäller de som hundar. Det är inte vackert.
Eller, de sitter i grupp med gapande munnar och gör snabba koreograferade kast med huvudet åt samma håll exakt samtidigt. Några i premiärpubliken tycker det är roligt och skrattar.
Rörelsespråket består av bland annat skakningar, tvära ryck, snurrar, stampning med fötterna, fall och kast med den egna kroppen.
Dansarna jobbar också med andning i grupp. Den övergår i flämtningar, sådana man får lära sej när man ska föda barn. Flämtandet pågår länge.
Verksamheten är eruptiv och kontaktlös, snudd på schizofren. En av dansarna levererar en söndertrasad tolkning av Carl Michael Bellmans Märk hur vår skugga. Var är Thåström?
Föreställningen är ett megastarkt 50 minuter långt utbrott av energi, vrede och aggression, framfört med stor skicklighet. Samtidigt är den är tom, kall och mycket teknisk. Det jag ser är kontaktlöshet, ensamhet och gruppstyrda beteenden. Iskalla skrattanfall och ett skrikande som kräver mycket god röstteknik.
Det slutar med att en kvinnlig dansare är ensam kvar på scenen. Hon springer omkring, kastar sej och skriker. De andra drar upp lysrören till taket. Någon flämtar.
Scenografin består av fyra ljuslådor med hjul som dras omkring och lysrör sammanfogade till stora rektanglar som också kan förflyttas.
I det konstnärliga teamet bakom föreställningen ingår koreografen Horácio Macuacua, kompositören Nandele Regino Maguni, kostymdesignern Hanna Kisch och ljusdesignern Sascha Görg. De båda förstnämnda har sina rötter i Moçambique. Horácio Macuacua leder ett eget danskompani och har hållit klasser och workshops runt om i världen. Nandele Regino Maguni är en ledande artist på den moçambikiska musikscenen. Hanna Kisch är en svensk konstnär och kostymör anlitad av bland andra Cullberg. Sascha Görg är frilansande scentekniker och ljusdesigner i Tyskland.
Själv är jag trött på föreställningar skapade av konstnärliga team som dimper ner likt en deus ex machina från ovan och implementerar sina idéer utan kontakt med vare sej platsen eller publiken och utan att ingå i ensemblen. I stället skulle jag vilja slå ett slag för scenkonst skapad av och i en ensemble.

Knocking ges på vidare turné Umeå, Norrlandsoperan den 11 mars, Sollefteå, Hullsta gård den 19 mars, Sundsvalls teater den 23 mars, Haparanda Folkets Hus den 25 mars, Piteå, Acusticum den 28 mars, Kiruna, Aurora kultur & kongress den 30 mars, Skellefteå, Sara kulturhus den 13 april, Lycksele, Medborgarhuset den 16 april, Nacka, Dieselverkstaden den 21 april,Trondheim, Rosendal teater den 25 april, Östersund, Storsjöteatern den 27 april.

Målgrupp: Åk 6-9, gymnasium

Karin Kämsby