Polyrytmisk uppfinningsrikedom
Fakta:
Namn: InfinétudeKoreografi: Alma Söderberg
Ensemble: Alma Söderberg, Anna Fitoussi, Anja Müller, Elliot Marmouset, Roger Sala Reyner
Plats: Dansens Hus i Stockholm 26-28 februari
Alma Söderberg har en alldeles egen domän inom dansen. Hennes hängivna renodling av rytmikens möjligheter har inte många likar. Bakgrunden i spansk dans och dess handklappningar och fotarbete avlägsnar sig mer och mer i fjärran, men finns förstås kvar som en bas och en referens.
Det nya verket Infinétude mixar orden infintiy och etyd, och det är onekligen mitt i prick: ett studium av rytmiskt ljudad dans som visar en oändlig mängd variationer. Då jag ser föreställningen är dansarna bara fem, och inte som ursprungligen sex; att mångfalden och polyrytmiken skulle kunna bli ännu större än den jag såg är svårt att förstå.
Dansarna är lika mycket, eller mer, ljudkonstnärer som hummar, suckar och smackar kedjor av ljud som gradvis lindar sig in i varandras rytmik. Aktörerna, alla på var sin rund pall, börjar sittande och med tekniskt laborerade diskreta ansiktsmikrofoner, att ljuda de märkligaste läten, klagolåtar och glädjestön i olika slingor. Just när det börjar kännas lite fastlåst på pallarna och på väg in i en något sluten etyd, bryts mönstret, bort med pallarna! De resterande 50 minuterna av den timslånga föreställningen är rena rama äventyret att följa. Dansens Hus Black Box-scen är proppad med publik, som gärna hjälper till och sjunger när så erbjuds.
Alma Söderberg själv på scenen är en i gruppen i de sekvenser som ser ut att vara noggrant koreograferade i stampande slingor, enskilda utbrott, flock-rytmik. Melodier och sånger uppstår ur rytmiken, det är som att se ett valv byggas upp av musisk mångfald för en enda rytmisk kropp.
Ingredienserna flyger fram: en lång klapp-sekvens på två muskulösa lår, en komplicerad kanon-rytm för högerfötter, en sagolik visslingsduett när, till slut, gruppen trycker ihop sig på sina pallar igen och blir en enda försiktigt landande organism av ljud, rörelse, associationer och känslor.
Roliga timmen slutar i tätt lugn. Det ser faktiskt inte ut att finnas någon ände på möjligheterna för Alma Söderbergs koreografiska uppfinningsrikedom.
Fler Recensioner



























