Nattklubbsstämning, gratier och svandans i Svendborg

Svendborg BalletTeater är Danmarks enda professionella klassiska balettkompani utanför Köpenhamn. Det grundades 2024 av Per Lundsgaard, som är kompaniets balettchef, och Claus Bjerregaard, som är direktör för såväl kompaniet som Borgerforeningen Svendborg Teater.
Per Lundsgaard, som är född och har växt upp i Svendborg, har tidigare haft en lång karriär i Tivoli i Köpenhamn både som dansare koreograf och vice balettmästare, och på Pantomimeteatret i Tivoli har han vant sig vid att arbeta på en liten scen. Med de sina nio internationella dansare som finns i Svendborg BalletTeater är syftet att särskilt visa klassisk baserat ballet på hög nivå i föreställningar skapade till mindre och icke konventionella scener. För både Lundsgaard och Bjerregaard är demokratisering av balett som konstart ett viktigt mål, så att balett blir tillgängligt för alla.
Önskan om att ha ett brett tilltal visade Svendborg BalletTeater redan i sitt första program ”Kærlighed og krig” i mars 2025. Nu följer kompaniets andra och mycket fint varierade program Nattens Drømme bestående av tre lätt tillgängliga och vitt skilda verk dansade på absolut hög teknisk nivå.
Robert Thomsen, som är känd som dansare på Pantomimeteatret, har skapat aftonens första verk Speak-easy, där vi kommer med på nattklubb under 1920-talets förbudstid i USA. Här upplever vi både kärlek, vänskap, lust och avund hos åtta dansare, som är iförda Michael Nøhrs raffinerade kostymer i svart/grå/vita nyanser med inspiration från Gatsby-tiden.
Koreografien blandar klassisk ballet med jazz- och showdans och bjuder också på en mycket fin tango-inspirerad duo med danska Vincent Vernal och brasilianska Arthur Wille. Precis som i Robert Thomsens Meet Cute, som var det vinnande verket i koreografitävlingen Copenhagen Made 2021, finns mycket humor i den musikaliskt koreograferade Speak-easy, som även inrymmer mycket mimik. Men det tryckta programmet upplyser inte något om verkets väl valda collage av musik.
Efter pausen inleds andra delen i en helt annan stil med Bournonvilles romantiska pas de trois ”De Tre Gratier” från hans balett Fædrelandets Muser (Fosterlandets muser) från 1840. En liten pärla till koreografi, som Bournonville-experten Dinna Bjørn nu har rekonstruerat efter Bournonvilles egna handskrivna anteckningar och på ett mycket lyckat sätt rekonstruerat med spanske Claire Gillard. sydkoreanska Jimin Kim och filippinske Sahel Flora Pascual.
Med sötma, charm, fina rundade armar och tydliga épaulementer (det vill säga placering av huvud, skuldror och överkropp i förhållande till underkroppen) dansar de tre gratierna härligt i Michael Nøhrs vackert designade pastellfärgade klänningar. Och det är verkligen fantastiskt att J.F. Fröhlichs musik ges live på scenen av violinisten Ellen Brunsbjerg och pianisten Emil Dalgaard i arrangemang av kompositören Jesper Hansen. Det blev blev varma applåder efter det fina och korta klassiska inslaget.
Tjeckiska Petr Zuskas avslutande och humoristiska verk Maria’s Dream från 2002 var också mycket bra. Titeln hänvisar till romantikens virtuosa svensk-italienska balettstjärna Marie Taglioni, som i Petr Zuskas härliga drömbalett får uppleva både Jules Perrots Grand Pas de Quatre (1845), som Taglioni själv dansade i, och Fokins Den döende svanen (1905), som skapades 20 år efter Taglionis död.
Det blir massor med fågelkvitter när balettens fyra manliga dansare (Carl Anton Riise Jacobsen, Robert Thomasen, Vincent Vernal och Arthur Wille) inledningsvis sitter iförda kostymer på en bänk, som om de höll på att mata fåglar. Amerikansk-kanadensiska Laurie Nielsen (Marie), som uppträder som en raffinerad svan i tåspetsskor och vit byxdräkt, vill också ha mat.
Till Saint-Saëns musik Svanen ur Djurens Karneval gör hon höga benlyft, lyfts högt upp i luften av männen eller trippar runt med böljande armrörelser likt svanvingar.
Plötsligt kommer de fyra männen inhoppande i långa vida tyllkjolar och bara överkroppar till Cesare Pugnis musik som ger både associationer till Mats Eks ”Svansjön” och ballerinorna i Grand pas de quatre(*).
Mycket ekvilibristiskt och lekande använder dansarna bänken på alla möjliga sätt genom den hela 30 minuter långa koreografin. Leken med könsroller fortsätter på elegant vis genom hela baletten, där männen plötsligt kastar av sig tyllkolarna och till slut bara har kalsonger på sig, medan Laurie Nielsen byter om till manlig kostym för att slutligen uppträda i svarta sexiga underkläder och svarta tåspetsskor. Kanske är i själva verket den vita svanens dröm att få vara en sexig svart svan.
Efter att ha sett Nattens Drømme kan man bara vara imponerad över Svendborg BalletTeater, för det är ett riktigt fint och lyckat initiativ. Nytt är också att Svendborg BalletTeater även erbjuder balettundervisning för barn, unga och vuxna på alla nivåer.

Vibeke Wern

(*)Det kända klassiska divertissementet från 1845 av Jules Perrot för de fyra världsberömda klassiska ballerinorna Lucile Grahn, Carlotta Grisi, Fanny Cerrito och Marie Taglioni. .