En värld som går upp i limningen

Den amerikanska koreografen och dansaren Bobbi Jene Smith har närapå fått kultstatus i Danmark. Hon blev världsberömd genom danska Elvira Linds dokumentärfilm Bobbi Jene som gjordes 2017 och vunnit flera priser. Sedan skapade den före detta stjärnan från Batsheva Dance Company inledningsvis det sprudlanade verket Caldera (2019) för Den Kongelige. Ballets dåvarande moderna ensemble, Corpus. Därpå följde det fascinerande verket Pierre på Gamle Scene för dansare från såväl Corpus som Den Kongelige Ballet.
Tillsammans med sin make, Or Schraiber, skapade år 2024 Bobbi Jene Smith Waiting Places för den scen som kallas Edison och är Betty Nansen Teatrets annex, där de båda koreograferna dansade tillsammans med solodansare från Den Kongelige Ballet.
Bobbi Jene Smith och Or Schraiber finns även den här gången med på Østre Gasværks scen, där festivalen København Danser (organiserad av Ulrik Birkkjær och Thomas Mieth) visar Bobbi Jene Smiths Broken Theater (2022). Det är ett kalejdoskopisk och stämningsfull dansteater för sammanlagt åtta dansare, en skådespelare och tre musiker, som tar med oss bakom scenen hos ett kaotiskt kompani, som är i färd med att skapa en föreställning.
Som titeln antyder tittar vi in i en värld som faller sönder. Precis som i de tidigare verken av Bobbi Jene Smiths ser vi en sallad av känslomässiga uttrycksformer och motstrididiga känslor som oscillerar mellan lust och avsky, krig och kärlek samt aggressivitet och empati. Vi får en inblick i de stora utmaningar och konflikter som en konstnär ställs inför och särskilt det klassiska problemet att kunna skilja mellan privatpersonen och rollen. Samtidigt bjuder de många absurda situationerna i Broken English på mycket humor, inklusive repetitionernas många repriser som aldrig helt lika varandra. Utöver ett genomgående flexibelt modernt och gestiskt koreografiskt språk omfattar även koreografin en del tango och judiska folkdanser.
Jonathan Frederickson är karismatisk som den temperamentsfulle regissören, som nästan inte står ut med det verk där han deltar. I en mycket rörande scen får vi vara med om att Bobbi Jene Smith gör solo-audition för enbart honom där hon ska försöka agera många och olika variationer på hur det är att vara mamma.
Den franska skådespelaren Mouna Soualem, som är föreställingens diva i lång röd klänning, misslyckas på komiskt vis att dansmässigt leva upp till kompaniets ersättare gestaltad av den skicklige unge dansaren Payton Johnson. De två konkurrerande kvinnorna representerar även ensamheten, som har varit ett genomgående tema i Bobbi Jene Smiths föreställningar ända från Pierre till Waiting Places och solot O Solitude, som hon koreograferade för Astrid Elbo till föreställningen med Verdensballetten 2025.
Helt ensam uppifrån en balkong i Østre Gasværks tjusiga teaterrum berättar Mouna Soualem om såväl ensamhet som tristess och meningslöshet. Mycket fint och expressivt dansar sedan Payton Johnson ett solo till den franska sångerskan Barbaras sång La Solitude.
Or Schaiber gör starka rolltolkningar såväl som dansande och talande skådespelare, som gorillaliknande apa. Han är en del av många fina konstellationer med både Mouna Soualem och de två skickliga dansarna Jesse Kovarsky och Ido Toledano. (Den sitsenämnda fick hoppa in för att ersätta den skadade Alexander Bozinoff, som tack vare att han har tjänstledigt från Den Kongelige Ballet vid upprepade tillfällen med stor framgång medverkat i Bobbi Jenes verk).
Julia Eichten är som föreställningens tekniska medarbetare på scenen öven aktiv som dansare, och Vinson Fraley har förmågan att uttrycka sig väl i både dans och sång. Som epilog till Broken Theater sjunger han Pete Seegers One Grain of Sand, som får oss att se det stora i det lilla.
Föreställningens tre virtuosa musiker – pianisten Mikael Darmanie, violinisten Keir GoGwilt och cellisten Coleman Itzkoff – som trakterer med allt från J.S. Bach och Chopin till Ravel och Schubert, utgör en väsentlig del av Broken Theater med både stämningsskapande musik och fysisk närvaro.
Både de härliga dansarna och musikerna ger prov på stor precision i det mer än 100 minuter långa verket, som skulle ha kunnat stramas till här och där. Men man blir mycket rörd av det mångskiftande universum som visas upp i Broken Theater, som har sålt slut såväl i Århus som i Köpenhamn.

Vibeke Wern