Teaterkonstens gamla gudar tittar ut bakom den slitna ridån

”Old clowns never die, they just go stiff” är underrubriken till Chaplins sista dans, som spelats på Fri Scen i Stockholms Stadsteater. Efter jul flyttar den till Boulevardteatern på Götgatan, Roger Westbergs gamla jaktmarker.
Vad gör en mimare i komisk stjärnklass när han får Parkinsons sjukdom? Sätter sig på scenen, läser manus och dirigerar en pjäs som handlar om Charles Chaplin och Roger Westberg i lika mått.
Roger Westberg, född 1959, gick mim-linjen 1977-80, och grundade Teater Pero tillsammans med Peter Engqvist. Från 2007 till 2017 var han konstnärlig ledare för Boulevardteatern, och gjorde bland annat legendariska soloföreställningar av såväl Hamlet som Bibeln.
I programbladet publicerar Roger Westberg helt ödmjukt och med mycket humor det svarsbrev han fått från Lambert Productions som förberedde en film om Chaplin. Roger Westberg hade skrivit brev och bad att få komma på audition för rollen som Chaplin själv, och fick ett elegant svarsbrev som var ett rungande ”nej”. Det sätter tonen, på samma sätt som de vitsminkade ansiktena i ensemblen, den spartanska scenen med en liten ridåöppning i fonden och det grandiosa upplägget att Döden kommer för att hämta Chaplin/Westberg, som får ett års respit om han kan få döden att skratta. Vilket han kan!
Sjukdomen har inte nått Roger Westbergs glittrande ögon, allvarsamma men busiga, och hans stillsamma agerande matchas av en fyra personer stark ensemble som spelar alla andra roller. Det ger gott hopp om framtida mimskådespelare! Särskilt de två kvinnorna, Rebecka Carlsson och Jannie Östergren, imponerar stort.
Mimarna i Sverige är inte en stor kår, men sedan 1970-talet har denna speciella konstform mellan dans och teater fått rotfäste i vår norra utpost. Och nya generationer kommer – det är väldigt fint att se, att en Grand Mime som Westberg har bidragit till artens fortbestånd.
Sorgen, döden och sjukdomen går ständigt över scenen, men clowneriet och fantasin går inte med på vad som helst. Man skrattar, och man gråter, och man skrattar igen. Lite knaggligheter har ingen som helst betydelse när teaterkonstens gamla gudar skymtar bakom den slitna ridån.

Den 26 dec till 6 jan spelas Chaplins sista dans på Boulevardteatern i Stockholm.

Margareta Sörenson