Med intensivt engagerad och kritisk blick på Malmöitisk historia

Malmö på 1970-talet är en stad i kris, med mycket rivning av gamla hus, omfattande ny stadsplanering, i samspel eller konflikt mellan den socialdemokratiska kommunstyrelsen, byggherrar och andra bolag, i diskussion mellan folk som vill förändra staden, politiker, arbetare i Malmö där det var ganska lätt att förändra stadsdelar helt plötsligt – som många var emot. Samtidigt riva, sanera, bygga nytt i Malmö som då definieras som Sveriges mest segregerade stad. Det fick i alla fall jag veta då jag studerade sociologi vid Lunds universitet.
Men det ville folk i Malmö inte tala om, när jag mötte dem på stan. Nu har staden Malmö huvudrollen i Affären Jekyll & Hyde skriven av Joakim Stern, med urpremiär på Malmö stadsteater hösten 2025, i regi av Caroline Frände.
Dramatiker Joakim Sten har förflyttat Robert Louis Stevensons The Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde, klassiker från 1890-talet, till Malmö 1977, då folkhemmets stad – och som på teaterscenen nu blir spelplats för en gotisk skräckfilm eller saga. Men (som sagt) utspelas i en annan tid än ursprungliga storyn. Stevensons skildring av Hyde som sin tids monster är skapad under den viktorianska tiden – men Joakim Stens verk snarare av 1970-talets malmöitiska folkhem. Alltså någonting helt annat i denna egensinniga intrikata föreställning som skojar till det allvarliga med svängar hit och dit med det att man är aldrig så allvarlig som när man skämtar.
Motsättningar mellan Jekyll, som är kollektivist och frihetstörstaren Hyde, de är nära vänner – och blir (ibland) distanserade ovänner.
Jekyll uppfostrad i folkhemmet med kollektiva värderingar, Hyde är liberal och inriktad på det liberala samhället, som individualist De gestaltar sina motsättningar med fysisk och emotionell energi i starka utspel på scen.
Det blir en intensiv, livfull, utagerande föreställning i tydlig 1970-talsstil, häftiga dialoger, gruppdynamik, engagerade diskussioner om stadsplanering och hur man skall skapa ny, modern arkitektur med fysisk form som fungerar för 1970-talets Malmöbor – diskussioner man aldrig hört förut på Malmö stadsteater. Hyde är den som gråter och reagerar emotionellt på sakernas tillstånd, vill ha frihet, välspelad av Viktor Nyström Sköld, Jekyll är kollektivist, vill gå en annan väg, lika välspelad av Erik Borgeke.
Allt gestaltas på scenen med största möjliga intensitet, känslomässigt, närhet till publiken som jag sällan sett så engagerad i en föreställning på Malmö stadsteater- trots att jag sett många starka föreställningar på denna scen.
En mix av satir och starkt drama, mellan lek och allvar,
engagerad dramatisk teater, som fördjupar och leker, det gör denna föreställning med sin publik – på kreativt sätt.
Den utvecklar perspektiv på staden Malmö och folk som bor – och har bott där – och har skapat det 1970-tal som präglat staden och som vi i publiken nu ser tillbaka på, med ambivalent blick.

Ingela Brovik