Handstående händer till Händel

Vem har gjort vad? Frågan måste få ett något krångligt svar om man inte helt enkelt nöjer sig med att detta är ett lagarbete. Mime Brinkmann har nyligen startat kollektivet Händel på händer som fått ge namn åt denna luftiga, humoristiska och vackra produktion i behändigt turnéformat.
Tilde Björfors, svensk cirkusdrottning och Cirkus Cirkörs skapare går numera vidare på frihjul, men är regiansvarig för detta nya verk. Omisskännligt så! Estetiken är tildiansk, enkel men raffinerad, betoningen på risk, utmaning och överraskning är tydlig men vänligt mänsklig. Välbekanta akrobatparet Henrik Agger och Louise Bjurholm är på plats, nu har han utvecklat ett anslag av clown som vidgar deras nummer och låter det flätas samman med den utmanande balanskonstnären Jan Unestam, och ursäkta, jag blundar när han slukar svärd eller drar ut en sked ur näsan. Där finns också Nelli Kujansivu med lekfulla bollkonster och så Thomas Volle, atletisk operasångare som tillsammans med Brinkmann står för musikval, komposition och collage. Han sjunger med en lätt artist på axlarna eller själv på styltor, lika ledigt som att Mime Brinkmann spelar cello både liggande, hängande och buren. Tillsammans med två violinister, Catalina Langborn och Arsema Asghodom utgör musiken, övervägande Händel, en stabil grund för allsköns utflykter i rörelse.
Det handlar om ingenting, men på det mest betagande vis. Röda jätteballonger, vitt siden som flygande fanor, artister i arbetskostymer som påminner om förra seklets underkläder. Inget glitter, ingen ytlighet – bara rejält kunnande i botten och sen får idéerna lyfta.
En timme långt. Eller kort. På musikens vingar lättar cirkuskonsterna. Det är bara att förundras, roas och känna ro. Kanske människan klarar sig i alla fall, fast tiderna är svåra.

Verket spelades till och med 6 oktober

Margareta Sörenson