Historiska danser på Confidencen i Solna

Nadja Sellrup är sedan 2018 chef för gruppen Stockholm 59° North, som startats 1997 av Madeleine Onne som ett fristående projekt med dansare från Kungliga Baletten. Sellrup har fattat det förträffliga beslutat att till levande repertoar återföra dansverk i historiska stilar som Stockholmsoperans balett var pionjär för och länge ensam om att framföra. På hemmascenen Confidencen framfördes sålunda 14 och 21 september 2025 åter Prologen ur operan Il pastor fido och pantomimbaletten Fiskarena eller Skärgårdsflickan.
Operan Il Pastor Fido, Den trogne herden, av G. F. Händel hade premiär i London 1712. 1734 tillades en prolog, för att ge den berömda franska ballerinan Marie Sallé, i en ny roll som musan Terpsichore, tillfälle att i London glänsa med sin vackra lyriska dansstil.
På Confidencen visades, i en första akt, denna prolog, med Sellrup själv i rollen som Terpsichore. Hon är den perfekta dansösen i denna roll, där stilen utmärks av vackraste fotarbete med utsökt kontrollerade positioner och harmoniska kroppsposer i skönt rundade ställningar. Den tunna kostymen följer luftigt kroppens rörelser och klänningen är, så som Sallé bestämt, kortad för att desto tydligare framhålla fotarbetet i de klackförsedda skorna. Madeleine Onne var ansvarig för den stiltrogna instuderingen av den koreografi som skapades av Mary Skeaping för den svenska premiären på Drottningholmsteatern 1969.
På Confidencen deltog i denna scen dessutom två sångerskor: Erika Sax i rollen som Apollon och Caroline Gentele som musan Erato När denna scen framförs internationellt – och detta helaftonsprogram har alla förutsättningar att bli en succé var det än dansas – borde man kanske göra ett par små tillägg: några rader om sångernas textinnehåll, och upplysningar om vem som är vem av de två. En herrkostym till rollen som Apollo hade räckt.
Efter paus gavs timslånga Fiskarena, av Mary Skeaping och Ivo Cramér i produktivt samarbete 1971 – nu som då med 16 dansare. Verket, som senast framfördes av femtioniorna 2006, är en juvel i sin art, med tydliga mimscener och härlig koreografi i historiska stilar.
Handlingen kan uttryckas kort: Så här ska de unga tu få varandra. Eller, mer mångordigt: Charlotte (Skärgårdsflickan, Minji Nam) går hemma och längtar efter att hennes sjöman (Jack, Benjamin Meslier) ska komma hem igen. Men hennes mor (Elina Lehto) har andra planer. Hemma finns också Charlottes unga lillasyster (Edda Suneson, alternerar med Ellie Kindstedt). Dessa tre roller framförs av tre generationer dansare. Moderns tilltänkte svärson, en rik köpman (Marin Jalut-Motte), i sällskap med en sömning notarie (Jens Rosén), hälsar på och man kommer överens om giftermål.
Då gör en välklädd Jack entré, i sällskap med två sjömansvänner, Niklas (Amaury Zanete) och Pedro (Julien Keulen). De presenterar sig med härliga danser: Jack med ett stilfullt solo, Niklas och Pedro med en kraftfull karaktärsdans, i koreografi av Ivo Cramér, till en välkänd melodi: Sailor’s Hornpipe, som ofta dansades på brittiska flottans skepp.
Trion får reda på moderns planer och försöker rymma tillsammans med Charlotte. De lyckas gömma sig i en grupp åtta glada romska dansare (Kisa Nakashima, Anna Cecilia Meyer, och tre par: Ella De Geer med Frei Ruhl, Jade Longley med Claes Lindbom och Ida Säfvestad med AdiLiJiang Abudureheman). Förföljarna ansluter sig snart till gruppen, och komplikationer följer, men till slut dansar alla överens i fröjd och gamman.
Som mångårig koreograf i Cramérbaletten vid Riksteatern lärde sig Ivo att skapa verk kunde passa på scener av högt skiftande storlekar. Han kallade metoden ”gummisnoddsbaletter”. Här har iscensättaren Agneta Stjernlöf-Valcu effektivt lyckats anpassa verket till Confidencens begränsade utrymmen.
Blott fem stråkmusiker (de lät som fler) i gruppen Rebaroque, under ledning av Maria Lindal, spelade vackraste musik av Händel och Joseph Martin Kraus.

Peter Bohlin