Danstidningen vill ta reda på allt som sker inom scenkonsterna, läs Danstidningen nr 4 2025 som publiceras idag
Hur kan unga scenkonstnärer nå vidare ut i yrkeslivet, när strukturerna ser ut som de gör? Orättvisa och dominerade av konservatism och fördomar, där hierarkiska strukturer har en tendens att särskilt hänga sig kvar inom dansen. På sistone framstår detta som särskilt tydligt i misslyckade chefskryteringar till kompanier som utgör en stolthet för sina operahus och kulturell prestige för sina länder i världen. Ändå så finns det beslutsfattare som hanterar kronjuvelerna klumpigt och när katastrofen är ett faktum kostar det enorma pengar som kunde ha gått till mer angelägna kultursatsningar, kanske till ungdomskompanier som trampoliner in i yrkeslivet.
Beslutsfattare som tappat koncepten, och gjort fel, glömmer inte sällan bort det mest självklara. Att först prata med dem på golvet, som ska arbeta närmast de nyrekryterade. Men de där i studion, hur kom de dit och varför? Hur trivs de? Vad går de med på för att få vara där? Hur kan vi spegla dem och bättre förstå hur problem kan hanteras, påtalas och rentav övervinnas?
Nu börjar Emmeli Salomnsson att i samarbete med Danstidningen granska danslivet i sin podd Oss dansare emellan. Vi har rättigheter, men om vi inte argumenterar för dem och uppmärksammar problemen hamnar de i skuggan. Den nya generationen dansare gör upp med tystnadskulturen inom dansen, drar fram trollen ur mörkret, så att de spricker i ljuset!
Scenkonsterna utgör en möjlig utpost för yttrandefriheten. Ett sätt att nå ut med allt möjligt och angeläget, när mediamoguler och kommeciella intressenkontrollerar alltför mycket. Före järnridåns fall och slutet för Sovjetunionen var vissa delar av kulturlivet och särskilt scenkonsterna den enda möjligheten att häva de rättigheter som särskilt förtrycktes bakom denna järnridå.
På årets Biennale Danza har brasiljanska Carolina Bianchi erhållit en Leone d´Argento, ett silverlejon på dansfestivalen Biennale Danza i Venedig för sin kompromisslösa scenkonst, men hon associerar i sin tur teatern med död och menar att den är totalt dominerad av misogyni, det vill säga kvinnoförtryck.
Inom cirkuskonsterna, finns också mycket misogyni. Im det berättar föreställningen Mother.Woman.Artist av Marianna De Sanctis på Berlin Circus Festival.
Vi rapporterar från många av sommarens festivaler alltifrån Kylianfestivalen i Oslo, Wings of Time till och den 56:e Dansfestivalen i Kuopio i finska Savolax, som för första gången visar ett program utformat av Kennet Kvarnström, vidare till en rapport från Holland Festival Trajal Harrell speciellt associerad artist på den 78:e upplagan av Holland Festival. Och på Montpellier Danse avslutas en epok när Monsieur Montanari har programmerat sin sista festival. Han ersätt nu av en grupp på fyra konstnärliga ledare.
