Stjärndans i det danska sommarlandskapet

Det är ett verkligt fint blandprogram bestående av balett, musik och opera som Verdensballetten 2025 presenterar under den bara sommarhimlen. Programmet är både allsidigt och på en konstnärligt hög nivå och riktar sig dessutom till den breda publiken.
Koreografierna är allt ifrån utdrag ur kända klassiska verk av Petipa och knivskarpa moderna balettsteg av William Forsythe till kreationer av bland andra Bobbi Jene Smith.
Som vanligt är det operasångaren Jens-Christian Wandt, som var en av grundarna av Verdensballetten 2008, som elegant och avväpnande på bästa vis guidar publiken genom programmet. Ännu en gång var vädergudarna nådiga vid Verdensballettens premiär på Sølyst i Klampenborg med vacker utsikt över Øresund och Sverige.
Hela tre nya koreografier är beställda till årets föreställning. Solisten i Den Kgl. Ballet, Tobias Praetorius, har med inspiration från H.C. Andersens Den lille Idas blomster (Lilla Idas blommor) skapat den fina, poetiska och abstrakta trion Forglemmigej (Förgätmigej) till nykomponerad musik av Alexander McKenzie. Och Søren le Schmidt har skapat de raffinerade lätta kostymerna i vackert gröna och höstfärgade nyanser.
Ett fint organiskt flyt råder i dansens rörelsemönster med Astrid Elbo från Den Kongelige Ballet, Sangeun Lee från English National Ballet och Gareth Haw från The Royal Ballet, där samtliga tre är solodansare i sina respektive kompanier. Dessutom bildar trions kropsskulpturella start- och slutposer stiliga minnesvärda bilder i detta välstöpta pas de trois.
Den unga skotska dansaren Harris Beattie från Northern Ballet har skapat ett charmerande pas de deux kallad Love Me, Love Me Not till sig själv och solodansaren Anna Rose O’Sullivan från The Royal Ballet. Inledningsvis utvecklas dansen till Doris Days tolkning av Perhaps, perhaps, perhaps där han intar en lite lätt nonchalant attityd inför hennes tåspetsdans med spagat och hopp, innan de fortsätter i mer jazzig stil till Sinatras swingnummer Day by Day.
Det är mycket mer av känslomässigt djup i Bobbi Jene Smiths nya koreografi O Solitude speciellt skapat för Astrid Elbo. I solot dansar Astrid Elbo barfota i en lång blodröd klänning med expressiva arm och handrörelser som både uttrycker styrka och sårbarhet i sin hyllning till ensamheten. Samspelet mellan Astrid Elbos dans och den norska sopran Lydia Hoen Tjores tolkning av Henry Purcells barockkomposition O Solitude är mycket vackert.
Lydia Hoen Tjore fascinerar också med sin naturlighet och vackra klang när hon vid andra tillfällen i programmet sjunger ariorna Je veux vivre ur Gounods Romeo och Julia och In quelle trine morbide ur Puccinis Manon Lescaut.
Ur den klassiska balettrepertoaren bjuder aftonen på ett pas de deux ur Petipas Törnrosa med Verdensballettens konstnärliga ledare, solodansaren Steven McRae från The Royal Ballet, tillsammans med den ukrainska stjärnballerinan Iana Salenko från Staatsballett Berlin. Hon briljerar i enormt fina balanser, precis som hon också gör när paret dansar ett pas de deux ur Don Quixote.
Steven McRae är inte bara en elegant klassisk dansare, men även en virtuos steppdansare och showman. Det får vi se i år när han utstyrd med ett gult paraply steppar till Singin’ in the Rain i kul samspel med sångaren Jens-Christian Wandt, pianisten Alexander McKenzie och violinisten Niklas Walentin.
Anna Rose O’Sullivan och Harris Beattie får vi inte bara uppleva som ett förälskat par i kreationen Love Me, Love Me Not, men även i en fin kärleks-pas de deux ur Massimo Moricones succéversion av Romeo och Julia från 1991. I programmets andra del är det fantastiskt att få uppleva solodansarna Sangeun Lee och Gareth Haw från English National Ballet knivskarpt väl framföra en av programmets verkliga höjdpunkter, William Forsythes odödliga mästerverk In the Middle of Somewhat Elevated (1987).
Under hela föreställningen ackompanjerar, som så många gånger tidigare, musikerna Alexander McKenzie och Niklas Walentin med både dans och sång. Men de får naturligtvis själva också lov att ta plats på scenen och framför virtuost ”Méditation” ur Massenets opera Thaïs och Gershwins It aint necessarily so.
Från Sølyst fortsätter Verdensballetten sedan vidare runt i på turen i det vackra danska sommarlandskapet. Av logistiska skäl blir det lite ändringar både när det gäller verk och medverkande under augustiturnén.

Vibeke Wern