Dansen i akut kris – modiga och omedelbara beslut krävs
Svensk samtidsdans är ett fält i paradoxernas tecken. Aldrig förr har vi haft så många verksamma koreografer och dansare, en publik som stadigt växer, och en mångfald av konstnärliga uttryck som inspirerar och utmanar. Samtidigt befinner sig fältet i en allt djupare ekonomisk kris som snabbt försämras, där de statliga anslagen inte på långa vägar räcker för att stödja det växande antalet konstnärliga initiativ och utövare.
De senaste två åren har projektbidragen hos Kulturrådet minskat till endast tolv procent av den totala budgeten för dans, cirkus och performance. Det innebär att färre produktioner finansieras och att möjligheten att ta konstnärliga risker minskar dramatiskt. Samtidigt har antalet ansökningar tredubblats sedan 2014, vilket skapar en hårdare konkurrens med en beviljandegrad som nu ligger på endast sju procent. De långsiktiga verksamhetsbidragen har dessutom blivit så statiska att de låser in resurser hos ett fåtal mottagare, vilket utesluter många kompetenta och väl meriterade koreografer som egentligen uppfyller kriterierna från långsiktiga och hållbara bidrag.
Vid sidan av detta ger Konstnärsnämndens arbetsstipendium på 100 000 kronor per år långt ifrån ekonomisk trygghet. Beloppet motsvarar knappt en fjärdedel av en genomsnittlig nettolön, vilket är en ohållbar situation för konstnärer vars arbete kräver kontinuerlig fördjupning och långsiktig planering. Dessutom beviljas alldeles för få koreografer och dansare dessa stipendier sett till antal sökande och verksamma i fältet.
Sedan 2014 har nya statliga tillskott huvudsakligen riktats mot infrastruktur; scener, plattformar och producentled. Detta har skapat nödvändiga och värdefulla knutpunkter för dansfältet, men satsningarna har inte följts av motsvarande förstärkningar till själva skapandet. Om vi dessutom tar hänsyn till inflationen, ser vi att bidraget som når koreografer och dansare faktiskt har minskat reellt, samtidigt som driftskostnaderna för lokaler och organisationer stiger.
Att dansen behöver en robust infrastruktur är självklart, men är det rimligt att denna byggs med de fria statliga anslagen som i huvudsak ska gå till danskonstnärlig produktion och utveckling? Inom musik och teater byggs infrastrukturen istället upp inom kultursamverkansmodellen, vilket skapar bättre balans och tydligare roller. Borde inte också dansens infrastruktur organiseras så?
Vi befinner oss inte bara i en tillfällig ekonomisk svacka – det är en akut och skenande kris som kräver omedelbara åtgärder och långsiktiga förändringar. När vi, FORUM för koreografer och skapande dansare, möter kulturpolitiker och tjänstepersoner möts vi av samma besked: inga nya statliga medel till dans kommer under denna eller nästa mandatperiod. Eftersom inflation och löneökningar i det övriga samhället samtidigt eroderar värdet av befintliga medel, innebär det reellt sett sex år till av nedskärningar. Vi står därmed vid ett vägskäl den närmaste tiden:
• Antingen fortsätter vi som nu och låter konstnärskap och konstnärlig utveckling och förnyelse försvinna allteftersom, eller så
• Omfördelar, aktualiserar och prioriterar vi resurserna inom de befintliga ramarna.
Att hoppas på – och kräva – mer pengar till dansfältet är rimligt och givet, men att invänta dem utan att vidta nödvändiga åtgärder i den befintliga krisen är oansvarigt. Vi behöver både omedelbara lösningar och en klar vision för ett hållbart framtida bidragssystem, redo att implementeras när fler resurser blir möjliga.
Akuta åtgärder för perioden 2025–2030
För att skapa en omedelbar förbättring föreslår vi följande åtgärder:
• Tidsbegränsade verksamhetsbidrag: Genom att införa en tidsbegränsad verksamhetsbidragsperiod för koreografer, samt obligatorisk paus mellan bidragsperioderna, kan vi skapa en hälsosam rotation av resurserna, utan att störa långsiktiga konstnärliga processer. Under pausår kan aktörerna istället söka projektbidrag eller arbetsstipendium.
• Ett garanterat golv för projektbidragen: Minst 25 % av Kulturrådets dansbudget bör öronmärkas för konstnärlig utveckling och produktion genom projektbidrag. Detta skulle skapa större utrymme för nya initiativ och en större variation av konstnärliga uttryck.
• Uppdelning av konstnärliga områden: Istället för att dans, cirkus och performance samt dess fria scener/plattformar och infrastruktur delar budgetram och handläggning, separeras och handläggs dessa separat för att skapa transparens i bidragsgivningen och säkerställa rätt kompetens.
• Förstärk arbetsstipendierna: Genom att prioritera om medel inom Konstnärsnämndens befintliga budget bör stipendienivån höjas till 250 000–300 000 kronor per år och samtidigt kunna tilldelas fler koreografer. Det skulle ge konstnärerna den stabilitet och ekonomiska trygghet som krävs för ett fördjupat arbete.
Syftet med förslagen är att under rådande krisläge och i ett begränsande system cirkulera de statliga medlen på ett mer demokratiskt och solidariskt sätt, för att främja konstnärlig utveckling och kvalitet. Att fördela en högre andel av den totala dansbudgeten som projektbidrag skapar jämnare flöde och ger fler chansen att initiera verk utan att behöva bära hela årssysselsättningen i varje ansökan. Fler och uppräknade arbetsstipendier är det mest kostnadseffektiva sättet, för både konstnärer och myndigheter, att generera mer konst och samtidigt ge konstnärerna möjlighet att fokusera på det konstnärliga, snarare än det administrativa, arbetet.
Långsiktigt systemskifte från 2030
Från och med 2030 behövs ett mer genomgripande systemskifte, där fokus skiftar från att stödja verksamhetsformer till att bygga ett system som direkt stödjer danskonstnären och dess konstnärliga arbete:
• Fleråriga arbetsstipendier via Konstnärsnämnden: Verksamhetsbidragen till koreografer ersätts av fleråriga arbetsstipendier, alternativt konstnärslön, som ger större ekonomisk trygghet och minskar administrativ belastning för konstnärerna.
• Renodlade projektbidrag från Kulturrådet: Projektbidrag ska kunna sökas två gånger per år för fleråriga perioder i olika skala, med bedömning av en specialiserad dansreferensgrupp.
• Arrangörsstöd med tydligare kriterier: Scener och plattformar erhåller långsiktiga stöd i form av arrangörsbidrag (istället för verksamhetsbidrag), men med tydligare krav i relation till spridning i landet liksom främjandet av konstnärlig mångfald och fördjupad programmering.
Dessa förändringar innebär i praktiken mer konst, mer tid för konstnärligt arbete, bättre fördelning av resurser och spridning i landet, samt ökad legitimitet genom transparent redovisning.
Bemötande av invändningar
Vi är medvetna om att dessa förändringar väcker frågor och farhågor. Kommer den konstnärliga produktionen minska? Vad händer med de som idag har verksamhetsbidrag? Hur löser vi pensionsfrågan för konstnärerna?
Vi föreslår därför en stegvis övergång där ingen rycks undan abrupt. Produktionsrytmen säkerställs genom fleråriga projektbidrag och tätare beslutsfrekvens, och konstnärskapen stärks genom fler och höjda stipendier. Pensionsfrågan kan inte lösas inom nuvarande bidragsformer utan kräver ett separat politiskt initiativ, genom exempelvis konstnärslön, något vi kommer att arbeta vidare med och hoppas få politiskt gehör för framöver.
Framtiden kräver mod
Nu krävs mod och handlingskraft från oss danskonstnärer, dansfältets aktörer och tjänstepersoner. Vi kan inte vara passiva i väntan på mer pengar utan behöver redan nu visa att dansfältet är redo för ett hållbart och kreativt nyttjande av befintliga resurser. Låt oss använda de kommande sex åren för att gemensamt bygga ett solidariskt, rättvist och dynamiskt ekosystem för svensk samtidsdans som främjar konstnärlig utveckling och kvalitet. Endast då kan vi med trovärdighet kräva en större satsning när de ekonomiska förutsättningarna väl är på plats.
Nästa steg: Från stillestånd till rörelse
Den 4 juni kl. 17.30 på Scenkonstbiennalen presenterar FORUM detaljerna i vår statistikanalys och bjuder in till ett seminarium/workshop för att diskutera:
• Vilka justeringar kan göras i dag i förhållande till den akuta krisen?
• Hur ser en hållbar modell ut för framtiden?
Koreografer, dansare, producenter, scener, tjänstepersoner – ingen av oss klarar detta ensam, men tillsammans kan vi forma kreativa och verkliga lösningar. Tillsammans kan vi förvandla en akut kris till en hållbar och kreativ framtid.
FORUM – för koreografer och skapande dansare
Arbetsgruppen Bidragsformer
Jonny Berg, Rickard Borgström, Rebecca Chentinell, KAI-EN, Maria Nilsson Waller, Sebastian Ruiz Bartilson, Sanna Söderholm, Ingeborg Zackariassen
