Ett surrealistiskt, uppfinningsrikt firande av Skånes Dansteaters tre decennier

Skånes Dansteater firar 30 år med en dansföreställning i storformat med många dansare på Malmö Operas gigantiska scen, en föreställning som tar ut svängarna med extra allt.
Dessutom finns körmedlemmar med på scenen som rör sig runt tillsammans med dansarna och sjunger ihop med Malmöoperans stora orkester som spelar Ortmans nyskrivna musik. Det blir kongenialt med Lidia Wos koreografi och formas till en surrealistisk, dramatisk och ibland lite lekfull föreställning med stark energi i de absurda och emotionellt laddade scenerna.
Scenen är sparsamt belyst, ofta ganska mörk, vilket skapar en speciell känsla av gåtfullhet mellan scen och salong.
Den koreografiska berättelsen utspelas mellan olika grupper som ibland humoristiskt,ibland konfrontativt skapar sina egna fysiska uttryck, som den (manliga) grupp dansare i svarta byxor, vit skjorta och slips som utför sin perfektionistiska dans med snabb energi, så snabb att denna dans nästan studsar ut till publiken i teatersalongen.
En skarpt flygande (nästan skuttande) performance som kanske leker lite med ”det manliga”. Det är en elegant och kraftfull dansscen, som stannar kvar hos publiken.
Många andra koreografiska scener och berättelser utförs av dansare som på olika sätt skapar gruppdynamik och energi som sprider sig ut över scenen och hela Malmö Opera med kreativitet och rytmisk glädje medan en man på scenen plötsligt ropar No! No! No!
Ortmans melodiska, lätt melankoliska musik är en viktig del av denna föreställning där Lidia Wos kreativa koreografi gestaltar utan gränser och förställningen blir till ett surrealistiskt samlande nu och tillsammans i rörelse och vidare mot framtiden.
Det är en storslagen kreativ hyllning till danskonsten och dansarna, som gestaltar tiden och rummet, för oss alla.

Ingela Brovik