Hoppa till sidans innehåll
Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 07 mars 2026

Ett dansande arkiv

2025-05-05

Fakta:

Namn: Terpsichore in Scorpio - Deposition
Koreografi: Frédéric Gies
Filmare: Andrea Keiz (klipp) and Frédéric Gies (film)
Ensemble: Koreografi och dans Frédéric Gies, övriga dansare på videoprojektionerna: Elise Brewer, Disa Krosness, Maria Naidu, Malin Stattin, Andrea Svensson och Thomas Zamolo
Plats: Dansens Hus, Elverket
» https://dansenshus.se/en/program/frederic-gies-swe-terpsichore-in-scorpio-deposition/

Det är dags att runda av tiden i exil för Dansens Hus i Stockholm. Nu återstår ett gästspel av Norrdans med Crowds & Power och Attitudes med tre verk av fria dansaktörer. Därmed sätts punkt för hela Elverket, en f d elstation som har varit sidoscen till Dramaten och på senare år delats med Dansens Hus. Vad för slags verksamhet som följer i detta hus med sitt öppna och lagom stora scenrum är oklart.
Och det är inte utan att jag börjar längta efter nya, friska tag i ett uppdaterat Dansens Hus vid Norra Bantorget. Kanske det är orättvist att se Frédéric Gies Terpsichore in Scorpio från 2021 som det ”dansande arkiv” som det presenteras som, men just så känns det: som ett ganska oinspirerat bläddrande i redan bekanta dansturer.
Verkets titel refererar till dansens gudinna i den grekiska mytologin, Terpsichore, och skorpionens tecken, ett astrologiskt tecken i vilket Gies är född. Gies dansar solo, först i veckad tunika och svart peruk, i ett skuttande, cirklande mönster. Klädbyte följer och nya danspartier som starkt liknar varandra, och så då och då andhämtningspaus för dansaren med film på stor duk, där kvinnliga dansare rör sig i naturen, med bar eller knappt skyld överkropp.
Det är ett alldeles för torftigt material för en timslång föreställning, tunt både som koncept och som koreografiskt rörelsematerial. Dansen och dansandet består i ett cirklande med insprängda hopp, det upprepas oavsett kostymering och kanske det improviseras till stor del. Oklart.
Att bevara och ta upp äldre verk, kan vara berikande – men detta verk är inte ens särskilt gammalt. Det kan också ha sin betydelse för konstnären själv, som kan blicka tillbaka på – i detta fall – en lång praktik och kanske nyttja erfarenheterna av det ”gamla” för något nytt. En sådan recycling bör respekteras – men publiken, då? Detta visas för en betalande, om något gles, publik. Fniss-vågor bryter ut då och då bland åskådarna – jag förstår dem, men nöjer mig med att sucka.

Måtte tillbakaflytten till ett nyrenoverat Dansens Hus stå för dans som vågar något nyare, klokare, intressantare.

Margareta Sörenson

Fler Recensioner

Annonser