Emotionell eld blir till konstnärligt guld

Nära den stora scenen på Skånes Dansteater, framför de vanliga sittplatserna, står några rader med smala stolar blandade med en del mjuka små fåtöljer till publiken för att komma så nära föreställningen Attempting Alchemy som möjligt.
Det påminner mig om några av Skånes Dansteaters första föreställningar som ägde rum på baksidan av Malmö stadsteaters stora byggnad i en lokal som kallades Verkstaden. Mycket nära till scenen vilket publiken tyckte om, då, och även nu, detta år då Skånes Dansteater firar trettio år.
Fyra dansare på scenen, två män, två kvinnor, barfota, alla klädda i vitt som om de vore vetenskapsmän och kvinnor på jobbet för att utforska begreppet alkemi, med största möjliga nyfikenhet och energi. Dansarna ser ut som både forskare och artister, på samma gång.
De rör sig runt på olika sätt, dansar, hoppar, studsar i förhållande till det mycket stora tygstycke som ligger ihoprullat på scenen, där vi först ser den vita färgen. Tyget har fyra färger, vitt, rött, grönt och gult, just dessa färger som hör ihop med att skapa alkemi.
Detta gigantiska tyg spelar en avgörande roll i föreställningen och har döpts till Mary, står det i Skånes Dansteaters program – något oväntat, att ett tyg fått ett eget namn. Tyget är med i föreställningen nästan som huvudroll, först som vitt, därefter grönt, rött och slutligen gult, den färg som kan symbolisera guld, det som alkemin vill skapa.
Dansarna skapar extra stark intensitet ju längre föreställningen pågår, dansen blir nästan som ett slags besvärjelse för att skapa alkemi, samtidigt som föreställningens titel indikerar att detta vi ser är – ett försök.
Mitt i alltihop börjar en man simma på scengolvet, under och vid sidan av tyget, samtidigt som två ben med fötter plaskar i det osynliga vattnet på andra sidan av det stora tyget – som vore det samma person – samtidigt som perspektivet
vidgas, lekfullt, typiskt denna mycket speciella föreställning.
De fyra dansarna tycks relatera mer till tyget än till varandra, även om snabba relationer tycks uppstå ibland, med viss ambivalens. Men tyget med sina fyra olika färger är i fokus på olika sätt. Symboliskt, som nästan blir till besvärjelse, mellan livfullt hopp och längtan. Tyget är det som utvecklar olika delar av hoppet om att kunna skapa alkemi med hjälp av de fyra dansarna. Men själva råmaterialet är tyget, att göra guld av, och mötet mellan dansarna skapar emotionell eld, som bränner till mellan dem, blir konstnärligt guld.
Tyg och kropp smälter samman i denna dans som utforskar frågan om vad alkemi är – gåtfullt – utan ett synligt svar. Men dansen blir till skimrande guld, i denna intensiva, never ending-story av dans som stannar kvar hos publiken.

Ingela Brovik