Dans som får tiden att stå still och helt enkelt upphöra

”Tracks kan vara en låt, ett spår eller en stig. En stig att gå vilse på och ett spår att följa
i sökandet efter den rätta vägen”, står det i början av programbladet om Tracks, Viktor Fröjds nya dansverk som just haft premiär på Dansstationen i Malmö.
De två dansarna, Viktor Fröjd och Yared Tilahun Cederlund, som arbetat tillsammans under många år, tar plats som en sammansvetsad duo på Dansstationens stora scen med direkt start på Tracks, där de börjar sin dans med största möjliga intensitet.
Detta skapar maximal kraft i samklang med den musik som ger den snabba takt som de två tillsammans uttrycker, varierat, om och om igen, med fokus på handens rörelser. Det känns som om denna rytm sprider sig från scenen ut till oss i publiken, steg för steg i de dryga trettio minuter som denna föreställning pågår, som akt nummer ett i föreställningen, som ger associationer till teaterpjäsen I väntan på Godot. Här väntar gåtfullhet.
I det som skulle kunna kallas för andra akten förändras musiken till mindre inriktad på takt, mer musik i sig, de två dansarna gestaltar fysiskt-poetiskt musikens kraft till ett närvarande nu. Mindre rytmiskt, mer omfamnande tiden i sig- intensivt levande nutid- tiden upphör?
De två dansarna rör sig pojkaktigt utagerande, tätt tillsammans, i samma takt, som förändras, med duons levande närvaro gentemot – vad? Digital stress inför nutiden? En fråga, eller utforskande av tidens rum, som de två bemästrar med nedtonad gåtfullhet och intensitet där tid och rum gestaltas med största närvaro, ömsint i Viktor Fröjds verk av dessa två dansare som upphäver tidens makt, ger distans till den digitala världen. Tiden stannar, och vi i publiken med den.
Efter föreställningen sitter publiken kvar lite längre än vad som är vanligt, i Palladiums klassiska teatersalong.

Ingela Brovik