Vacker vrede i krigens tid

Beyond rage – bortom ilska och raseri, att vara så rasande att det förvandlar dig. Raseriet som en renande eld. Benno Voorhams timslånga stycke är lika delar dans och bildkonst – fantastisk glödande magma över hela dansgolvet, eller diffusa, böljande gränser för ett tillstånd som inte har någon början eller slut.
Benno Voorhams subtila gestalt rör sig över det tomma, men bildsatta golvet, där publiken är placerad i ring runtomkring honom. För att behandla ilska, furiös sådan, är det stillsamt och mycket vackert. Dansarens vita, liksom spröda, fötter mitt i det vridande, snurrande golvet ser hjälplösa ut, bräckliga, ensamma i ett helt universum. Armarna som sträcker sig och cirklar utåt, uppåt – finns det några gränser som kan nås, några kanter att ta stöd mot?
Det var under en turné i Ryssland som Benno Voorham fick nyheterna om den ryska fullskaliga invasionen av Ukraina. Vreden! Och sedan: vad gör vi sedan. (Till exempel nu…tre år senare, efter Trumps brutala indragning av all hjälp och offentliga förnedring av Zelinskyj.) Med denna kommentar berättad som en inledning, mitt i lavaströmmen, faller raseriet på plats. Och vad som kommer sedan: tvekan, vilsenhet, sökande och kanske, så småningom något konstruktivt.
Benno Voorham är från Holland men lever i Sverige sedan 1990-talet. Han är dansare, koreograf och lärare.
Detta verks omfattande, rörliga och suggestiva bildmaterial är designat bland annat av Benno Voorham själv. Ljusdesignen är av David Prokopic och Alba Rask, en dramaturg finns inblandad (Steve Batts) och musikurvalet är utsökt: vem kan ge kropp åt vrede bättre än Gorecki? (Samma galet intensiva stråkar som Mats Ek använder i Hon var svart och En slags, t ex.)
Två personer vid ett ljus- och databord rattar föreställningen. Den liksom tunna dansaren i eldhavet är en bild som stannar i minnet.

Beyond Rage spelas för sista gången idag den 2 mars kl 16 på Dansens Hus i Stockholm

Margareta Sörenson