Orienteringsförlust

I en tid med ett osedvanligt starkt politiskt fokus på Grönland är det mycket glädjande att uppleva hur den dansk-grönländske koreografen Sarah Aviaja Hammeken riktade ett helt annat konstnärligt och känslomässigt fokus på Arkticum i den fina nya dansföreställningen Whiteout.
Titeln hänvisar till det arktiska väderfenomenet whiteout, när snö, dimma och hård vind får jord och himmel att smälta samman, så att man helt och hållet förlorar orienteringsförmågan. Ett tilstånd, som Sarah Aviaja Hammeken liknar med den smärta och sorg man upplever i samband med självmord. Med det arktiska väderfenomenet lyckas hon i den vackra, poetiska och även livsbejakande Whiteout visa på att vanliga allmänmänskliga fenomen som saknad, kaos, smärta och tankar om livet när man mister en person på grund av självmord.
I det dimmiga grå-vita scenrummet ser vi inledningsvis isländska Eydís Rose Vilmundardóttir barfota och svartklädd stå som om hon vore fastfrusen. Hon kisar effektfullt med ögonen, som om hon gick i motvind i en snöstorm. Hennes rörelsekvaliteter är mycket fina när hon börjar dansa i slowmotion och skakar och vrider kroppen.
Rörelsekvaliteterna är också konsekvent genomförda när föreställningens totalt fyra skickliga dansare utvecklar synkrona rörelser med robotaktiga ryckningar i kroppen. Med stor ömhet stöttar, håller, lyfter och griper Elias Khanamidi den modlösa och rådvilla kvinnan (Eydís Rose Vilmundardóttir), innan hon plötsigt försvinner.
I det sedan efterföljande framstående solot sitter Elias Khanamidi inledningsvis på golvet som om hans ben både vore förlamade och omöjliga att styra. Nere på golvet liknar han också mest en säl, men han utvecklar istället med ekvilibristisk vighet en breakinspirerad dans.
Spanska Amanda Rubio Sánchez är rörande när hon med sina ostyriga ben försöker hänga med resten av gruppen i högt gångtempo runt i ring på scenen. Hon måste springa eller hänga på någon av de andra för att följa med och dras också över golvet i sin eminent utförda knasiga dans.
Plötsligt bryter sig den ungerske dansaren Márton Debreczenyi ut ur den sökande gruppen och springer, glider och snurrar runt kastar sig snyggt på golvet i en stil som är inspirerad av breakdance.
Det viktiga med att hålla ihop blir tydligt när de fyra dansarna håller varandra stadigt och bildar kedja, som böljar organiskt. Även om det råder motvind, förlorar de inte greppet, men hjälper och stöttar varandra.
Alla fyra dansare visar saknad, när de dansar ensamma med rundade armar, som om de höll om en människa som inte längre är närvarande. Man ser dimman lätta och vita fjädrar dalar ner mjukt och lätt likt snö, och till slut anas både den tyngande sorgen och hoppet och ett lättnande leende i den mycket välstrukturerade föreställningen.
En viktig del i Whiteout är grönländska Gerth Lyberths bildrika musik, som blandar elektronik och bakgrundsljud (realljud).
Bland annat associerar man till knarrande is, vatten, mistlur, och ljudet av djupa andetag är mycket effektfulla i den pulserande rytmiska musiken.
Alltsammans från ljus och kostym passar väl ihop i Whiteout, som blev till en mycket glädjande återseende med Aviaja Dance, som år 2023 presenterade den fina mytologiskt inspirerade föreställningen Sila i Köpenhamn.

Se vidare aviajadance.com
Dansehallerne i Carlsberg Byen, København, har producerat i samarbete med Aviaja Dans och Nunatta Isiginnaartitsisarfia/Grønlands Nationalteater och Nordens Hus på Færøerne.

Vibeke Wern