Fint spanskt drama om kvinnofrigörelse

Det var Nikolaj Hübbe, som för två år sedan gav spanske Eukene Sagues – som den gången var kårdansare och numera solist i Den Kongelige Ballet – uppdraget att skapa en helaftonsbalett efter ett verk av Federico Garcia Lorca. Eukene Sagues hade redan visat prov på sina koreografiska talanger i ett mindre verk.To those who leave på dansfestivalen In Motion i Tivoli i 2021. Men det var efter hennes koreografi The Silence of Birds (2022), som resultat av Den Kongelige Baletts talangutvecklingsprojekt, Koreorama, som Hübbe kom med det fina förslaget. Det har nu givit upphov till skapandet av den dramatiska och i hög grad lyckade baletten Blodbryllup (Blodsbröllop) efter Lorcas skådespel från 1933 med samma namn.
I Lorcas tragedi om förnuftsäktenskap kontra drifter och äkta känslor flyr bruden från sitt bröllop tillsammans med sin käresta Leonardo. Det leder till den fatala och blodiga uppgörelsen mellan brudgum och Leonardo, och båda männens död. Men i den nya baletten sticker bruden ensam iväg, vilket leder till att Leonardo, som både har fru och barn, följer efter henne. Som Eukene Sagues säger, vill hon med sin version gärna ”utforska kvinnornas villkor i ett traditionsrikt samhälle – deras kamp med förutbestämda roller och deras längtan efter frihet.” Det är inte bara bruden, men också brudgummens mor och Leonardos hustru, som i den nya baletten till slut blir befriade.
På ett lämpligt vis inleds föreställningen med dramatisk musik ur Manuel de Fallas El amor brujo. Flamencosångaren Rocío Bazán, ger med en stämma som både uttrycker smärta och själens frihetslängtan stämma åt de tre kvinnliga huvudrollerna Modern, Bruden och Hustrun. Hon som dyker upp i vacker vit flamencoklänning. Månen som symbol för drifter och starka känslor stiger i gestaltning av den vitklädde Alexander Stæger redan inledningsvis ner på jorden från himlen. Det är ett vackert anslag för Blodbryllup, där den personifierade månen med sin fina expressiva dans utgör en viktig medspelare.
Som brudgummens mor utformar Astrid Elbo sin karaktär som en kvinna med kontrollbehov instängd i en höghalsad svart änke-klänning. Men desperationen är stor, när hon för att bevara familjens ära måste skicka iväg sin son att hämnas på Leopardo.
Stephanie Chen Gundorph är både ljuv, sorgsen och tvivlande som brud. Men hon är också en viljestark fighter, när Leonardo hittar henne i skogen i andra akten och förgriper sig på henne, för att han förväxlar frihet med att ta sig friheter.
Ryan Tomash utformar en övertygande karaktär av den ivrige matcho-mannen Leonardo, som bland annat ger uttryck för detta i kraftfulla hopp. Hans kuvade hustru blir fint framställd av Jocelyn Dolson.
Guilherme de Menezes är en elegant dansare i rollen som den naive brudgummen, och Mads Blangstrup är som brudens far full av optimism, innan han dricker sig full, när bröllopsfesten inte sker planenligt.
Det är ingen tåspetsdans i Blodbryllup. Men Eukene Sagues har lyckats skapa en blandning av balett i mjuka skor, modern dans, spanska danser, flamenco, sevillianas och baskisk dans med stavar. Särskilt i den vackert regisserade bröllopsfesten, som sänder tankarna till Bournonvilles Napoli, presenteras man för en bred palett av stilarter. Alltmedan gästerna sitter till bords längs långbord som ger associationer till både Kurt Jooss och Ohad Naharin.
Som dansdrama förknippar de flesta nog Blodbryllup med Carlos Sauras berömda flamencofilm från 1981 i Antonio Gardes koreografi, där Leonardo och brudgummen slåss med knivar. Mycket elegant och spektakulärt hämtar Eukene Sagues näring från den filippinska kampsporten kali till sin kamp-koreografi. I likhet med baskiska danser använder den sig också av stavar.
Palle Steen Christensen har skapat en effektfull scenografi av rep, som ger associationer till både murar, skog, fällor, strama band och hängning. Vridscenen används med god effekt för att skapa ett inre och ett yttre rum.
Louis Kynd har designat fint anpassade kostymer i 1930-talsstil för bröllopsgästerna. Men balettkåren i ”Blodbryllup” får även iförda svarta dräkter med huvubonader personifiera groteska rädslor. De fria existenserna dansar däremot i vita klänningar med hål in till hjärtat och känslorna.
Som homosexuell kämpade Lorca själv intensivt för kärlek och frihet. Eukene Sagues och dramaturgen Astrid Øye vill uppnå mycket med sin nytolkning av Blodbryllup och i framställningen av kampen mod mörkermän har de lyckats få de olika delarna att fungera väl tillsammans.
Den blandade spanska musiken av De Falla, Lorca och Elena Abad fungerar också fint och klingar vackert från Det Kongelige Kapel under ledning av Edo Frenkel.
Man kan bara bli imponerad av Eukene Sagues första och väl genomarbetade helaftonsbalett. Även om Nikolaj Hübbe nu har blivit avlöst på balettmästarposten av Amy Watson, för man hoppas att Eukene Sagues koreografiska talanger fortsättningsvis kommer att tas tillvara av Den Kongelige Ballet.

Vibeke Wern