En raffinerad sorgesång

Koreografen Sharon Eyals verk är hett åtrådda. Både av publiken och teatrarna, som gärna vill ha hennes mångtydiga gruppdanser i huset.
Into the Hairy är svart scen, tomt rum, dunkelt ljus. Åtta dansare i svarta kroppsstrumpor i spetsmönster öppnar verket i en tät klunga. Som löser upp sig och fogar sig samman om och om igen i den knappa timme verket varar. Dansarna, fyra män, fyra kvinnor, förenas och glider isär i ett non stopflöde. Både dansen och elektromusiken av Koreless präglas av ett bultande hjärtslags rytm. Vita ansikten, svarta ränder över kinderna. Som mascara efter gråt.
Det är organiskt och rörelsemässigt friktionsfritt. Fint trippande på rad eller grovt krummande i röra. Precisionen leder tankarna till mekaniska manicker, ett tickande urverk. Det är ikoniskt: en rörlig dansad bild förändrar sin form. Vad betyder det? Vad du vill, vad alla vill. Tänk på ingenting eller rädslan att förlora det vi har, fruktan att få det vi inte visste. Varför är det revor i trikåerna? Tiderna är sådana att associationerna rusar till de många konflikter som präglar världen just nu. Plötsligt drar något som liknar ett flyglarm genom ljudbilden; och nyhetsbilderna av flyende och människor som trycker sig till varandra dyker upp.
Den sensuella aspekten finns också där, liksom den erotiska. Som av sig självt, i de tajta trikåerna. En knuten mansnäve som beslutsamt dyker upp mellan benen på en kvinna – en protesterande näve eller en fallos? Eller en bild av de många sexuella övergrepp som sker i krigen?
Sharon Eyal från Israel var i decennier dansare i Batsheva Dance Company och är starkt präglad av en syn på dans som en kollektiv konstform. Hon har gästat Sverige flera gånger och skapat två originalverk för Kungliga Baletten och tre för Göteborgsoperans danskompani, vars SAABA blivit en internationell framgång. En fjärde Göteborgspremiär för Eyal sker i helgen. Den språklösa dansen säger mycket nu som orden inte förmår.

Publicerad i Expressen 24 oktober

Margareta Sörenson