En Jean i ruelse och en triumferande Kristin i Strindbergs Fröken Julie
Fakta:
Namn: Jean & JulieRegissör: Fredrik Benke Rydman
Plats: Kulturhuset Stadsteatern
» https://kulturhusetstadsteatern.se/jean-julie
Ett kök, ett bord – men inte i en herrgård utan i en restaurang. Benke Rydman ger Jean & Julie en flygande flytt till vår samtid. Verktroget och uppdaterat inte bara till det yttre utan till 2000-talets mentalitet och drömmar. Den bortskämda herrgårdsfröken Julie har blivit en glittrig soft girl, kanske influencer. Den bugande betjänten Jean har färdats genom tiden till en självsäker kock, en stilig macho med familjedrömmar. Och i stället för den fromma kokerskan ser vi Kristin som en restauranglivets knegare, en vardagens strävsamma realist.
Ingen pjäs är listigare skriven än Strindbergs med sitt triangeldrama mellan klassmotsättningar, könskamp och psykologisk krigföring. Men vår tid är individualismens tidevarv och Benke Rydman låter Daniel Koivunen, Ellen Lindblad och Sophie Augot vara roller med egen agenda. Där Strindberg ansåg mannens övertag naturligt, ser Rydman något annat. Den förändrade titeln säger sitt: Jean i fokus. Dags för manlig självrannsakan. Han borde inte gått Julies längtan till mötes, han hade ju redan sin Kristin. Han får sitt straff och förlorar båda kvinnorna. I uppbrottets stund måste han själv slå ihjäl sitt eget gosedjur, en hamster, med köttklubba. Inte skära halsen av fina frökens siska, som i originalet.
När Kristin tar rättmätig plats stillnar det stormande musikhavet av Petrus Königsson till en mer aktsam ton, på franska. Den nästan-banala Voilà av Barbara Pravi blir hennes mantra: Voilà! Det är det här som är jag! Respekt! Filosofi och hjärta i samma andetag. Sophie Augot ger Kristin en ren, rak profil: hon är den starkaste i detta triangeldrama.
Fredrik Benke Rydman har flyttat klassiker till nuet förr: Svansjön, Nötknäpparen, Våroffer. Stockholmsstudion Green Wall Design står honom bi och sätter tonen för konceptet Jean & Julie: en flödande bildfest. August Strindberg skulle varit grön av avund om han sett alla projektioner, film i realtid, stroboskop och jag vet inte vad. (Han visste inget om skuggspel och film när Fröken Julie skrevs 1889, men väl senare då han tog steget in i modernismen.) Förstoring, sammanfattning och kommentar tvinnas samman, som när Jean och Julie filmas ovanifrån krypande på golvet och bilden på den stora filmduken visar hur hon faller, han klättrar. Han tar för sig, hon förgörs.
Berättandet är inringat i ett starkt bild- och koreografikoncept, där jag kunde önska lite mer av dansens egen förmåga till starkt uttryck. Men de tre dansarna bemästrar Rydmans ganska grova koreografi träffsäkert innanför de krävande teknikramarna, en numera världsbekant estetik genom vinnarbidraget ”The Code” med Nemo.
Måtte alla kloka svensklärare i Stockholm låta sina gymnasieklasser läsa en av den svenska litteraturens bästa pjäser – och gå sen och se Jean & Julie. Det kommer finnas mycket att tala om.
Publicerat i Expressen 7 oktober.
Fler Recensioner