En vacker bukett Balanchine-baletter

Den Kongelige Ballet startar höstsäsongen enastående tjusigt med en ny version av programmet Giant Steps, som den här gången presenterar tre baletter av George Balanchine.

Balanchines poetiske och stämningsfulla Serenade, som inledde vårens version av Giant Steps, är nu återigen ett mycket vackert inledande verk. Under tiden har man i Köpenhamn även kunnat se Serenade med New York City Ballet på Tivoli Koncerthall, och man måste konstatera, att både kåren och solisterna i Den Kongelige Ballet dansar det amerikanska kompaniets signaturverk på en imponerande hög nivå.
Till tonerna av Tjajkovskijs stråkserenad är det ännu en gång en förtrollande upplevelse att få se ballerinorna i de långe lätta ljusblå tyllklänningar virvla in i månskensnatten i detta odödliga mästerverk. Som de ledande ballerinorna i premiärlaget utgjorde Astrid Elbo, Tara Schaufuss och Hannaë Miquel ett fint treklöver, och Astrid Elbo lyckas att i den elegiska avslutningen tillföra en intressant lidelsefull dimension i sin roll som den övergivna kvinnan.
Det är också glädjande att få uppleva Den Kongelige Ballet i den geniale svart-vita baletten De fire temperamenter från 1946 till Hindemiths neoklassiska musik. Raffinerat visar Balanchines enormt musikaliska neoklassiska koreografi inledningsvis upp balettkonstens grundläggande delar med fokus på tåspets, armar och kroppens positioner och vridningar. Effektfullt leker hela baletten med det klassiska stegen och kontrasterna mellan mjuka och skarpa linjer, som till exempel när den enormt tillbakahållne melankoliske mannen, Meirambek Nazargozhayev, hotas av kvinnorna med sina knivskarpa benlyft.
Det dansas med elegans, humor och extra energi i den sangviniska valsen, där ballerinan, Holly Dorger, bland annat lyfts svävande genom rummet av sin partner, Jonathan Chmelensky. Det är enormt glädjande att få se Andreas Kaas, som nu är tillbaka efter sin ledighet, i den flegmatiska variationen med fina fraseringar och utsökt fotarbete i den mjuka och apatiska dansen. I den avslutande koleriska variationen finns mycket kraft i Lania Atkins steg, innan kåren och alla solister intar scenen i den fantastiska finalen.
Programmet avslutas glimrande vackert med Symfoni i C till Bizets musik, där Balanchine sublimt förenar klassisk rysk balettstil med amerikanskt toptrimmat tempo. Här får man se riktigt fina solopartier i alla de fyra satserna. Emma Riis-Kofoed och Ryan Tomash dansar elegant och säkert i första satsen. Med Gregory Dean som galant partner genomför Stephanie Chen Gundorph säkra balanser och lyfts mjukt i andra satsen. Det är fart och tempo i Camilla Ruelykke Holst och Jón Axel Franssons dans i tredje satsen, och Silvia Selvini och Guilheme de Menezes dansar fantastiskt väl den virtuosa fjärde satsen, där hela balettens medverkande förenas i en fin finale.
Kompaniet strålade av dansglädje under hela kvällen, och det en stor glädje se de nya unga och skickliga kårdansarna på scenen tillsammans med de garvade solisterna och solodansarna. Dirigenten Chanmin Chung ledde Det Kgl. Kapel säkert genom programmet, som även utgör en mycket fin musikalisk upplevelse.

Namn: Giant Steps med tre koreografier af George Balanchine. Serenade. Musik: Tjajkovskij. Kostumer: Karinska. Lysdesign: Ronald Bates. Iscenesættelse: Stacy Caddell. De fire temperamenter. Musik: Hindemith. Lysdesign: Mark Stanley. Iscenesættelse: Amar Ramasar. Symfoni i C. Musik: Bizet. Kostumer: Annette Nørgaard. Lysdesign: Mark Stanley. Iscenesættelse: Colleen Neary. Ensemble: Den Kgl. Ballet. Det Kgl. Kapel, pianist Thomas Rischel, dirigent Chanmin Chung. Plats: Det Kgl. Teater, Gamle Scene, København.

Vibeke Wern