Begär, erotik och hämningslöshet

För första gången sedan spanska Marina Mascarell tog över som konstnärlig ledare för Dansk Danseteater i april 2023 har hon nu skapat ett verk direkt för Dansk Danseteater, Bloody Moon heter verket som uruppfördes under bar himmel till premiären av Copenhagen Summer Dance. Precis som under Pontus Lidbergs regi av Dansk Danseteater utspelar sig detta på Ofelia Plads med hamnen mellan Amalienborgs slott och Operan på Holmen som vacker kuliss av stadsbebyggelse på vattenspegel.
Inspirerad av den franske filosofen George Batailles texter om begär, erotik, lastbarhet och galenskap har Maraina Mascarell skapat ett ganska fascinerande timslångt verk i dionysisk atmosfär för nio dansare. Vi ser en grupp människor med aptit på livet som på väg mot avgrunden dansar sin sista dans. Till en början antar gruppen en ständigt föränderlig mänsklig kedja med ben och armar som växelvis lyfts och sträcks. Här finns skarpa och precisa rörelser som ger associationer till King Tuts dans (med speciella armrörelser inspirerade av hieroglyfer), och roliga ryck i kroppen till Yamilla Rios fina elektroniska musik med distinkta slagverksrytmer. Efter hand utvecklas rörelserna till att bli mer flexibla och det tillkommer också mer beröring dansarna emellan. Här förekommer också mängder av ansiktsuttryck och vilda grimaser där tungan också används extremt aktivt.
I en fin sekvens ser vi de nio härliga dansarna turas om i att utveckla uttrycksfulla solon till musikens förföriska rytmer. En dansare använder här element från break, en annan står på händerna, en tredje hoppar, och flera solon har drag av indisk dans. Mot slutet återkopplas till det indiska, när dansarna i en grupp efterliknar en hinduisk gudaskulptur där erotik och andlighet förenas.
Nina Botkays färgglada spets- och kråskostymer är väldigt raffinerade. De är skapade i flera delar, så att dansarna kan byta ut de olika delarna mellan varandra och dessutom klä av sig mer och mer. När tempot ökar uppstår en orgieliknande atmosfär med rytmiska och erotiska rörelser. Men det hela leder också till humoristiska situationer, som när dansarna lekfullt masserar varandra och gör kittlande rörelser med fingrarna.
Ibland blir dansens rytmiska mim för överdriven och monoton. Men som helhet är Bloody Moon ett lyckat och lättillgängligt verk, även om det, som titeln också förebådar, slutar destruktivt, så passar det bra för Copenhagen Summer Dance,
Nytt för i år är att bara ett verk och en grupp finns med i föreställningen på stora scenen under Copenhagen Summer Dance. Å andra sidan har årets festival, som bygger på rörelse och gemenskap, flera arrangemang för både barn och vuxna, dels på självaste Ofelia Plads, dels på en liten scen bakom den stora.
På premiärkvällen kunde man på lilla scenen uppleva brasilianske Renan Martins 30 minuter långa duo When we break dansad av spanska Victor Pérez (som bland annat dansat med Cullberg) och tyska Alma Toaspern (som har dansat i bland annat Det Kongeliges kompani Corpus).
Här rör sig dansarna tätt inpå publiken, som sitter på bänkar på tre sidor om den lilla scenen, där de två dansarna utvecklar sin dans om en fysiskt intensiv och konfliktfylld kärlek baserad på Roberta Flacks låt The first time I ever saw your Face.
Flera gånger får man associationer till kontaktimprovisation när dansarna vrider sig om varandra. De använder varandra som motvikter på ett kraftfullt sätt och de är båda lika fysiskt starka när de omväxlande lyfter och svänger runt varandra.
Till DJ Bamboos musik förändras dansstilen halvvägs till en rytmiskt distinkt tangoinspirerad pardans med långa kliv och intensiva ögonkast. Men dansen löper amok och paret tappar bort varandras steg och hamnar snart igen på golvet i samma slags kamp som i början.
Det är en utmärkt och väldansad koreografi som både kan ses som en bild av en inre konflikt och en parrelation.

Spelas på Ofelia Plats i Köpenhamn till och med 11 augusti och därefter på Moesgaard Museum, Aarhus 17-18. augusti.

Vibeke Wern