Invigningsceremonin för de olympiska spelen i Paris: Majestätisk dans

Satsningen var vågad: att för första gången i de moderna olympiska spelens historia presentera en öppningsceremoni utanför en stadion, med floden Seine och Paris emblematiska monument som inramning. Resultatet blev ett grandiost spektakel, med en parad på 85 båtar som transporterade de 205 delegationerna, flankerat av tolv konstnärliga scenerier designade av Thomas Joly, känd för sina teateruppsättningar.
En fest med högburet huvud, så kallad Panache, som lämnade gott om utrymme för dans. Dansen som var utformad under ledning av ceremonins danschef, koreografen Maud Le Pladec, och omfattade över 2 000 artister (dansare, jonglörer, akrobater, etc.) från kompanier över hela Frankrike fyllde den luften, taken och kajerna i huvudstaden. Det blev till en bländande show, trots ösregn, längs 6 kilometer av floden Seine, från Austerlitzbron ända fram till Eiffeltornet.

Lady Gaga fick inleda balen i en koreografi skapad av Maud Le Pladec och Nicolas Huchard. Omgiven av dansare och rosa fjädrar inleder hon med ”Mon truc en plumes” (Min befjädrade grej), en hyllning till Zizi Jeanmaire, ikonisk revystjärna (och moatjé till koreografen Roland Petit ö.a.). Längre fram blir Quai d’Orléans skådeplatsen för en vild fransk cancan, framförd av ett 80-tal artister från Moulin Rouge, klädda i rosa volangklänningar, dansande till ljudet av Offenbachs ”Galop Infernal” (Djävulsgalopp). På taket av Hôtel de Ville uppenbarar sig stjärndansaren från Parisoperan, Guillaume Diop, i brun kjol och vita sneakers i majestätisk dans. På Notre-Dame, mitt bland byggnadsställningarna som restes efter den gigantiska branden 2019, utför 20 artister från Compagnie Retouramont, iförda byggarbetskläder och fästade vid byggnadsställningarna, en flygande koreografi till musik av Victor Le Masne.
På Pont des Arts, som förbinder Louvren med den franska akademin, får Aya Nakamura, den franska sångerska som det lyssnas på allra mest internationellt, 60 musiker från det republikanska gardet att dansa genom att framföra sin största coverhit samt två titlar av Charles Aznavour.

Det ena hissnande numret följer efter det andra: linvandraren Nathan Paulin promenerar över Seine, Compagnie Gratte Ciel visar upp sina dansare uppflugna på oscillerande stolpar, och den polske kontratenoren och breakaren Jakub Józef Orliński förundrar med ”Viens, Hymen” av barockmästaren Rameau mellan Pont des Invalides och Pont de l’Alma.
Den 120 meter långa Debillybron för fotgängare som ligger nära Eiffeltornet, är värd för stjärndansaren Germain Louvets stora jetes och piruetter på tå i ett sceneri betitlat ”Festival”, i en scenografi som påminner om Leonardo da Vincis Nattvarden.
Med DJ Barbara Butch, de parisiska nätternas lesbiska ikon, och de franska dragstjärnorna – presentatören av ”Drag Race France” Nicky Doll, Paloma, vinnaren av säsong 1, och Piche, deltagare i säsong 2 – blir catwalken platsen för alla slags kroppar, alla danser och alla uttryck: från vogue med GG Palmer, från waacking med prinsessan Madoki, till folkdans med en sekvens av Auvergne-sufflé, inklusive krump och ’elektro.

Bortanför inleder en maskerad ryttare, Floriane Issert, draperad i en cape och iförd rustning, som ett förkroppsligande av Sequana, flodens gudinna och symbol för motståndskamp, sin galopp på Seine för att bära fram den olympiska flaggan till Trocadéro. En fantastisk åktur, tillsammans med de stora vingar som smyckar de många broar som den passerar under, skapas en stund då tiden tycks ha upphört och där ynnest och poesi blandas med Seines vatten. Den amerikanska dansaren Shaheem Sanchez, döv sedan 4 års ålder, vänd mot Eiffeltornet ger sig in i en monumental tolkning av ”Supernature”, det legendariska verket av Marc Cerrone, i chansigne, en konst som kombinerar teckenspråk och dans, medan Seine förvandlas till ett gigantiskt dansgolv.

Efter nästan fyra timmars extraordinärt spektakel är det dags för den stora finalen med ljusshower, lasrar, pyroteknik och det efterlängtade framträdandet av Céline Dion. Från första våningen i Eiffeltornet börjar den globala stjärnan, storslagen i sin gnistrande klänning, ”L’Hymne à l’amour” av Édith Piaf, ett sångmonument. Rysningar blandades med tårar när den olympiska kitteln, en slags gigantisk ring av lågor toppad med en monumental ballong, designad av den franske designern Mathieu Lehanneur, lyfter för att lysa upp Parishimlen.

Nu är det dags för spelen.

Simona Gouchan

Fler Nyheter