En enorm avslutningsgala för John Neumeier

En baletthistorisk era avslutades den 14 juli, när den nu 85-åriga John Neumeier efter 51 år som konstnärlig ledare för Hamburgbaletten tackades av under den stora årliga Nijinskij-galan på Staatsoper Hamburg. En gala, som ägde rum för 49:e gången som avslutning på den årligen återkommande två veckor långa festivalen Hamburger Ballett-Tage.

Till skillnad från tidigare år, när det har varit en tradition att bjuda in både gästkompanier och många gästdansare att medverka i galan var programmet i år mycket förståeligt koncentrerat kring Hamburgbaletten och John Neumeiers koreografier. Men med en produktion på mer än 170 verk, var det självklart bara ett litet urval av John Neumeiers verk, man fick se under den fem timmar långa galakvällen.
Programmet visade dock på alla sätt och vis vilket otroligt mångsidigt, uttrycksfullt och uppfinngsrikt koreografiskt språk som Neumeier behärskar. Dessutom har han sin fantastiska musikalitet och idérikedom samt ett kompani i absolut världsklass.
En särskild överskrift på programmet kunde sägas vara kärlekens många uttryck och självklart även kärleken till dansen. Kärlek var den röda tråden under hela galakvällen, där John Neumeier traditionsenligt själv var konferencier. Det var uppenbart att han verkligen försökte vara både återhållsam och kortfattad i sina fina presentationer av verken under denna känsloladdade afton, där han behöll sin toppform genom hela programkvällen.
Omsorgen om unga balettdansare i utveckling kom till den grad till uttryck i det inledande utdraget ur baletten Yondering, som Neumeier skapade för Kanadas Nationella balettskola 1996. Sedan har verket, som är koreograferat till amerikanska folksånger, blivit uppfört av balettskolor världen över. Nu var 23 unga dansare från Hamburgbalettens balettskola med och skapade ungdomlig glöd och glädje på scenen.
Det rådde enormt ljus och lätt stämning i det efterföljande utdraget ur Neumeiers Spring and fall (1994) till Dvoraks vackra serenad för stråkar, med bl.a, solisten Olivia Betteridge och solodansaren Alessandro Frola i en mjuk pas de deux. Två helt speciella intensiva, passionerade och temperamentsfulla par fick man uppleva i två ytterst expressiva episoder från Preludes CV (2003), där Lera Auerbachs stämningsfulla preludier för violin och klaver blev spelade live på scenen. Det skapades verkligen härliga karaktärer av första solistparet Yun-Su Park och Lizhong Wang, som nu slutar i kompaniet, och därefter kårdansaren Ida Stämpelmann tillsammans med solodansaren Christopher Evans.
Upp och nedturer i kärleksrelationer stod i fokus i det lilla pas de deuxet Hello (1996) med solodansarna Madoka Sugai och Alexandr Trusch som två viljestarka personligheter. Här var det både uppfinningsrika och vilda lyft och vridningar i den mycket tjusigt utförda pardansen till fjärde satsen av George Couroupos 7:e sonat för cello och piano.
Mitt i första delen av galan var det en mycket stor glädje att få uppleva koreografin Unbound (2024), skapat av Hamburgbalettens ukrainske solodansare Edvin Revazov för Hamburger Kammerballet. En ensemble som blev grundad sommaren 2022 efter Rysslands invasion av Ukraina. Ensemblens sex ukrainska dansare plus två dansare från Hamburgbaletten medverkede i Revazovs både idérika och välstrukturerade koreografi till 2:a satsen av Beethovens Eroica-symfoni, där man bland annat ser en kvinna stå på magen till en liggande man, medan han hasar iväg över golvet.
Första delen av galan slutade i både glädje och kärlek när över 20 dansare från kompaniet dansade ett utdrag från Neumeiers Beethoven-Projekt II (2021) till den livliga allegro con brio-sats ur Beethovens 7:e Symfoni. Här kom till slut även Romeo och Julia ur Neumeiers stora Shakespeare-balett upp på scenen och kystes.
Galans andra del var helt tillägnad utdrag från den stora helaftonsbaletten Das Lied von der Erde (2016) till Mahlers symfoniske sångcykel med samma namn. Inte mindre än 15 baletter har Neumeier skapat till musik av Mahler. Nu var det med tanke på tillfället som vi fick 6:e satsen med titeln Abschied (Avsked), presenterat. Med Bayreuth-tenoren Klaus-Florian Vogt inför Philharmonisches Staatsorchester Hamburg under ledning av Simon Heweet blev andra delen av galan inte bara en fin lyrisk balettupplevelse med solodansarna Xue Lin, Alexandr Trusch och Karen Azatyan tillsammans, men den blev också till en stor musikalisk upplevelse.
John Neumeier har varit den högsta chefen för både Hamburgbaletten och balettskolan, som han grundade 1978. Bägge institutionerna har sedan 1989 hållit hus i Balletzentrum Hamburg. I samma byggnad finns även Bundesjugendballet för dansare mellan 18 och 23 år, som Neumeier grundade 2011.
Bundesjugendballet och den nederländska gästdansaren Marijin Rademaker inledde den tredje delen av galan med ett utdrag ur Neumeiers In the Blue Garden (1994). En sagoaktig balett koreograferad till musik av Ravel, men det är även en lite svår balett att greppa, när man inte känner till verket i sin helhet.
Förhållandet mellan kärlek och konst avtecknades i ett efterföljande fint pas de deux från Neumeiers Tjechovbalett Die Möwe (Måsen) från 2002 till musik av Sjostakovitj. Härligt dansad av solisterne Ana Torrequebrada och Louis Musin.
Under covid-pandemien, när Neumeier var totalt frustrerad över att inte kunna arbeta, skapade han år 2020 Ghost Light i separata delar till Schuberts musik. Härifrån fick vi se ett fint utdrag med de två härliga karaktärsdansare Silvia Azzoni och Alexandre Riabko och de två expressiva solodansarna Matias Oberlin och Alessandro Frola.
Som upptakt till Soldatenlieder från baletten Des Knaben Wunderhorn (1989) berättade Neumeier om AIDS-pandemien, som drabbade dansvärlden hårt, inklusive Jeffrey Kirk, som den manliga huvudrollen hade skapats för. Väldigt vackert blev detta närapå minimalistiska pas de deux från Soldatenlieder till Mahlers Wo die schönen Trompeten bläsen nu framfört av solodansarna Anna Laudere och Edvin Revazov till mezzosopranen Katja Piewecks lika så vackra sång.
En sublim höjdpunkt i galans tredje del var Neumeiers pas de deux Lento (1999) koreograferad till den långsamme 2:a satsen ur Sjostakovitjs pianokoncert i c-moll. Här dansades den kvinnliga rollen av den ryska balettstjärnan Olga Smirnova, som lämnade Bolsjojbaletten, när Ryssland invaderade Ukraina och idag är dansare hos Nationale Opera & Ballet i Nederländerna. Med sin fantastiska teknik och rörelsekvaliteter var hon på en och samma gång följsam och skarp i detta innerliga pas de deux tillsammans med Hamburgbalettens härliga solist Jacopo Bellusi. Ett pas de deux, som på ett förunderligt vis fick tiden att stanna upp.
Självklart måste programmet även inrymma något om dansaren och koreografen Vaslav Nijinskij, vars namn galan bär och som har spelat en så viktig roll för Neumeier, som bland annat innehar världens störste konstsamling med verk av Nijinskij. Till Nijinskijgalan 1989 skapade Neumeier ett pas de trois med titeln Le Spectre de la rose. Samma titel som Fokins legendariska balett från 1911, där Nijinskij dansade huvudollen. Detta pas de trois blev nu kombinerat med sista delen av Neumeiers balett Vaslav (1979).
Med detta inslag ville Neuemier både hedra kreativiteten och visa på Nijinskijs tragiska öde, och hur han under sina sista 30 år av livet inte kunde ägna sig åt konstskapande, vilket illustreras med en bänk, som huvudpersonen sitter och ligger på. Den fina expressiva solisten Alexei Martinez kunde både posere vackert i Rosendrömmen och ge uttryck för konstnärens förtvivlan och sökande vilket tolkades fint i samspelet mellan solisterna Ida Praetorius och Martin Oberlin i detta elegant koreograferade pas de trois.
Precis som Hamburgbaletten i maj gästade Tivoli i Köpenhamn med The World of John Neumeier – An Autobiography in Dance avslutades Nijinskij-Gala XLIX med ett utdrag från helaftensbaletten Mahlers 3:e Symfoni, som i det närmaste har blivit till ett signaturverk för Hamburgbaletten. Återigen var det Neumeiers så sublima och ständiga gästdansare Alina Cojocaru, som med en otrolig ömhet och följsamhet tolkade huvudrollen tillsammans med Edvin Revazov till adagiot med titlen Was mir die Liebe erzählt. Till slut gick Neumeier kärleksfullt själv in bland dansarna och bort i fonden av scenen.
Publikens dånande applåder för John Neumeier, för att han till den grad lyckats göra Hamburg till en viktig balettstad i Europa, ville helt enkelt inte ta slut. Det blev många inropningar med mängder av blommor och konfetti.
Den 1 augusti övertar den 39-åriga tysk-argentinske Demis Volpi Neumeiers arbete som både konstnärlig ledare för Hamburgbaletten och Ballettzentrum Hamburg. Demis Volpi har tidigare varit balettchef och chefskoreograf vid Ballett am Rhein Düsseldorf/Duisburg. John Neuemeier har däremot inga planer på att sluta att koreografera och kommer att fortsätta som frilansare.

Vibeke Wern