Dans till folkmusik utan polskesteg

Den 6 juni var det premiär för Livets väv, ett samarbete mellan koreografen och dansaren Felix Skalberg och Lena Jonsson Trio på Hälsinglands träteater i Järvsö.
Verket sägs vara inspirerat av den fornnordiska mytologins tre nornor Urd, Verdandi och Skuld – det som varit, det som är och det som ska bli – med ambitionen att ta med publiken på en resa genom tid och rum. Från uråldrig tradition till nya klanger och framtid.
Det står möbler på scenen. Bord, stolar, en soffa, säng, en upp och nervänd tvättkorg, en blomkruka, en skolbänk och trasmattor på golvet. Ljusramper har placerats på golvet i fonden. Dansare och musiker har lagt sej att vila på scenen; i sängen, på golvet, i soffan.
Lena Jonsson kommer gående, spelandes på sin fiol. De sovande på scenen vaknar till liv och bär ut möbler och mattor.
En av de tre dansarna, klädda i vita pyjamasar och joggingskor, befinner sig plötsligt över hela scenen samtidigt, i samspel med den intensiva musiken. Sedan dansar två av dem en vild och glad pardans, som om de var berusade. Det påminner mest om styrdans på någon norrländsk dansbana. Den tredje dansar med blomkrukan.
Associationen till styrdans är det närmaste folklig dans den här föreställningen kommer. I övrigt inte polskesteg så långt ögat kan se, trots att en hetsande tretakt ofta finns i musiken. Och det är mycket intressant att få se en koreografi där folkmusiken har en bärande funktion men där rörelsespråket är samtida och inte hämtat från den folkliga danstraditionen. Annars när det görs koreografier till folkmusik brukar dansarna vara skolade folkdansare, till exempel i projektet Residans 2011–2013. I Livets väv medverkar samtida dansare.
Till historien hör att Lena Jonsson trio inte spelar renlärig traditionell svensk folkmusik, trots att Lena Jonsson är riksspelman. Hon komponerar en stor del av bandets låtar men även om hon har en grund i svensk folkmusik innehåller hennes musik tydliga influenser från amerikansk folkmusik och jazz.
Styrdansen avslutas och det blir svart i teaterrummet. När ljuset går på igen utbryter en expressiv dans i extremt högt tempo där de tre dansarna tolkar och drivs av musiken. Det liknar mest ett vilt och frustande energi- och glädjeutbrott. Rörelsespråket är lustigt och lite knasigt, åt det naivistiska hållet, med hoppsasteg och flaxande armar.
Musikerna agerar mer som medspelare än som ackompanjatörer. Dansarna jagar bort dem från scenen och dansar vidare tills de utpumpade faller till golvet. Musikerna tar tillbaka utrymmet och kommer ut på scenen. När dansarna reser sej uppstår vad som ser ut att vara en kamp om herraväldet mellan dans och musik. De jagar och leker med varandra. ’Det ser ut som om dansen styr musiken men’ mot slutet av föreställningen tar musiken över och dansen rinner ut i sanden. Som om musiken vunnit över dansen. Så bärs möblerna in igen.
Lena Jonsson trio i all ära men själv hade jag gärna sett att koreografin stått på sig. Enligt en intervju i Ljusdalsposten vill Felix Skalberg att publiken inte ska kunna avgöra om den sett en dans- eller en musikföreställning. Det behöver inte innebära att dansen viker ner sig. Men kanske är respekten för Lena Jonsson för stor.
Felix Skalberg är verksam i Göteborg och en av stadens 23 kulturstipendiater i år. Han har sina rötter i Ljusdal. Folkmusikgruppen Lena Jonsson Trio från Järvsö utsågs till årets artist på Folk och Världsmusikgalan 2023. Livets Väv kom till på uppdrag av ledningen på Stenegård.

Fotnoter:
• Hälsinglands träteater var ursprungligen vinterladugård på Stenegård. På 1990-talet byggdes den om till teaterscen på initiativ av Peter Oskarson, som då var chef för Folkteatern i Gävleborg. Det var här han skapade några av sina epokgörande teaterföreställningar. Teaterrummet i trä påminner om teaterladan i Sunne men är mindre. Nu för tiden används scenen för teater, konserter, evenemang och konferenser. Sommartid prioriteras kulturevenemang.
• Projektet Residans innebar att tre koreografer gavs möjlighet att skapa en föreställning med professionella folkmusiker och dansare som sedan framfördes på turné i Dalarna, Uppsala och Gävleborgs län. 2011 kom ”Polskans historia i Sverige” i koreografi av Martin Forsberg och senare samma år Carl Olof Bergs ”Dans med vuxna”. Örjan Anderssons ”Karmer kring blå” hade premiär 2013.

Karin Kämsby