Danstidningen 3/2024 finns nu tillgänglig både på papper och på e.danstidningen.se

I senaste numret av Danstidningen ställer vi oss frågan om hur det nu blir med vår gamla Opera? Kommer den att renoveras? Eller kanske byggas om? Kan den rentav få en större och modernare systeropera?
Det kunde bli riktigt fint om den fick hamna på Södermalm i Masthamnen, strax bortom Fotografiska.
Och hur går det med Kungliga Baletten? Vem vill bli chef över ett kompani som snart inte verkar ha någon plats att dansa på? För vårt gamla söndervittrande operahus måste ju repareras. Vart ska alla dansare, sångare för att inte tala om Kungliga Hovkapellet ta vägen, ska de ut på ständig flerårig turné?
Vi rapporterar från de två scenkonstbiennaler för barn och unga som har hållits under våren, dansfestivalen STEP i Göteborg med scenkonst från Västra Götaland och BIBU i Helsingborg som i år var inriktad på scenkonst från Norden och Baltikum.
Svenska Balettskolan i Göteborg firade sin 75-årsfödelsedag på Stora Teatern, göteborgarnas före detta Opera. Numera är den gästspelsscen – en sådan kunde Operahuset i Stockholm bli om det äntligen beslutas att en ny opera ska byggas i huvudstaden.
Vi besöker också en annorlunda dans- och balettskola i New York. Ballet Hispánicos skola Pa’lante på Manhattans Upper West Side lär ut balett och modernt parat med danssteg ur latinex kulturen. Det är steg med historiska rötter i den transatlantiska slavhandeln, danssteg som avslöjar, befriar och synliggör brott begångna under slaveriets tid.
Även i våra dagar, här i Sverige, förekommer sådant som rentav kan kallas justitiemord. Att ägna år av sitt liv åt att uppnå en viss akademisk grad, som i sin tur skulle innebära karriärmöjligheter, är en enorm personlig satsning. När sedan människan enligt gängse ordning uppmanas att framlägga sin forskning, blir den mot all praxis underkänd.
Bogdan Szybers avhandling kritiserar begreppet akademisk forskning under den egenhändigt slöjdade titeln Fauxthentication. I den ifrågasätts konstnärlig forskning men som Danstidningens Jessika Holmlund skriver ”Man biter inte [ostraffat] den hand som föder en.”
De medeltida metafysikernas fantasier hade sina poetiska poänger när de exempelvis fantiserade över hur många tusen änglar som kan tänkas balansera på en endaste nålspets.
Kanske det kan vara en viss tröst att den som i våra dagar vågar tänka i andra banor än de gängse påbjudna, endast straffas av de meritokratiska kulturbyråkraterna, istället för av de resoluta straffsatser som var legio under häxbålens och bödelsyxans tidevarv.

Ann-Marie Wrange

Fler Nyheter