Spännande dansliv i Skåne som når ända till Sergels Torg
Skånes Dansteater har bjudit på och fortsätter att ge det färgstarka och energirika verket Domino av italienska Erika Silgoner till live-DJ-musik. Det har redan haft premiär i Daniaparken, Malmö 1 juni, men ges på Svaneholms slott i Skurup kommun 6 juni och på Sofiero, Helsingborg 9 juni. Senare i sommar fortsätter turnén med Domino till Stadsparken i Lund 25 juni och till Sergels torg, Stockholm 4 och 5 juli, men Skånes Dansteater spelar återigen Domino i Malmö på Mölleplatsen 9, 10, 11 juli.
Detta är bara en bråkdel av allt som Skånes Dansteater bjuder på i sommar, mer finns att upptäcka på www.skanesdansteater.se
Redan nu till helgen den 7 och 8 juni finns det chans att se ett mycket spännande verk på Kommendanthuset i Malmö, Malmöhusvägen 5, där Nya Rörelsen, nyarorelsen.com med de konstnärliga ledarna Khamlane Halsackda och Majula Drammeh som själv finns med på scenen tillsammans med medskapande dansare som är Nidia Martinez Barbieri, Daniel Jeremiah Persson och Rumiko Otsuka juder på sitt nya verk Statues or to-Stand. Det visas som pågående performances på Kommendanthuset i Malmö som sagt den 7 juni kl 10.00-13.00 och den 8 juni kl 13-16. Bägge dessa performances visas i anslutningen till tävlingen i Swedish Poetry Slam och de handlar om vilka statyer som omger oss i våra städer och de perspektiv på tillvaron som dessa skulpturer ger oss. Brukar kanske statyerna visa konstnärer, filosofer eller människor som har gjort sig kända genom att syssla med gott och inkännande socialt arbete? Dessa förekommer mer sällan, eller hur? Oftast är det kungar som gjort sig kända som stora fältherrar, gärna till häst eller så kanske skulpturerna visar icke identifierade unga avklädda kroppar.
Här nedan är rörelsens egen kommentar till sina undersökningar av de statyer som finns i våra omgivande landskap:
”De uppförda monumenten i våra städer är materialiserade minnesambitioner. Berättelser om ursprung, storhetstid och historiska trauman har förkroppsligats genom hårda, bestående material. Runt omkring oss står nationalistiska statyer som ger sken av kollektiva minnen och kontinuitet, ursprungligen tänkta att skapa en föreställd gemenskap – narrativ att enas kring. Men vilka kroppar förtjänar att ta plats i denna historia? Resta härskare i brons och koppar har gett namn åt våra gator och torg. De fortsätter att skriva historia genom att vi tar deras namn i våra munnar. Var börjar och slutar dessa monument? Över deras kroppar ligger ett skimmer av permanens, men detta är också en yta där kollektiva minnen kan utmanas.
I verket Statues or To-Stand konfronteras monumentala statyers anspråk på stabilitet med mänskligt liv och närvaro. Det tre timmar långa framträdandet utmanar olika delar av ett monuments tillblivelse och verkan. Runt ett bord pågår ett möte, en öppen diskussion som vänder och vrider på minne, identitet och representation. Språket är inte begränsat till tungan, och genom såväl kropparnas talan som surrealistiska inslag avslöjas makt och byråkrati. Under en övergång som fokuserar på det absurda i det abstrakta fördjupas en gruppdynamik, ett inkännande som utforskar hur vi relaterar till varandra i ett delat utrymme, och i förlängningen i ett liv. De icke-vita kropparna konstruerar ett tryggt och expanderande rum som under verkets gång aktiveras utifrån olika sinnen. Det rör sig inte om ett fixerat, koreografiskt material, utan snarare en instinktiv komposition – en improvisatorisk metod som kräver öppenhet, men också sårbarhet, för att tillsammans kunna ta verket framåt. Utifrån ett gemensamt beslut – och endast då – skapas vid ett eller flera tillfällen ett slags motmonument. Detta är ett ingrepp i det traditionella monumentets existens, en intervention som genom mänskliga kroppar söker exponera det kollektiva minnets bräcklighet.
Statues or To-Stand ger sig in i minneskulturen för att omförhandla på vilka sätt ett monument kan representera mänskligt liv. Historia betraktas som en omskrivningsbar diskurs, och tillsammans undersöks ögonblick med potential att fånga vår mångkulturella samtid. Verket framförs som en installation att beskåda utifrån valfri placering i rummet, och publiken bjuds in till att komma och gå i egen takt.”
Se som sagt vidare www.nyarorelsen.com
Fler Nyheter
