Tur, lycka och rikedom i tvärkulturellt perspektiv
Fakta:
Namn: FortuneKoreografi: Roni Haver, Guy Weizman och Ashley Lobo
Regissör: Dramaturg: Robbert van Heuven.
Musik: Kompositörer: Pepe Garcia, Brendan Faegre, Martjin Baaijens, Jochem Braat, Niels Meliefste och Tarang Poddar. Musiker: Martjin Baaijens, Jochem Braat, Niels Meliefste och Tarang Poddar. Orkesterledare: Pepe Garcia, Ljuddesign: Peter Zwart.
Ensemble: Navdhara India Dance Theatre och Club Guy & Runi, Scenograf: Ascon de Nijs. Kostymdesign: Maison de Faux. Ljusdesign: Maarten van Rossem.
Plats: Skuespilhuset, København.
» https://clubguyandroni.nl/en/voorstelling/fortune/
Precis som förra året är det i år mycket glädjande att en dansföreställning får inleda hela den stora internationella scenkonstfestivalen CPH Stage. Eller det är kanske mer korrekt att säga en dans- och musikberättelse. För i Fortune, som är ett samarbete mellan danskompaniet Club Guy & Runi från Groningen i Holland och Navdhara India Dance Theatre från Mumbai är den levande musiken, precis som i föreställningen härom året In C med Sasha Waltz, en mycket viktig medspelare.
Det upplever vi redan innan föreställningen riktigt kommer igång, när vi på vägen in i Skuespilhuset blir förda över själva scenen. Här har de åtta kroppsligt mycket olika internationella dansarna tillsammans med fyra fantastiska musiker från HIIIT/Slagwerk den Haag startat med att värma upp både sig själva och publiken till en dansfest, innan vi sätter oss ner på våra platser.
Med titeln Fortune relaterar föreställningen både till begreppen tur, lycka och rikedom i ett universellt perspektiv – och inte bara med västliga ögon. Ett stort livsträd fyllt med all världens tingel tangel står mitt på scenen och påminner oss om att lycka inte nödvändigtvis bygger på det materiellt goda.
En historieberättelse i föreställningen om en liten naken pojke, som lycksalig vandrar iväg med en glass i handen mitt ute på gatan i Mumbais fullständigt kaotiska trafik används som ett exempel på ett ögonblicks lycka. Och den mångskiftande multikulturella föreställningen, handlar i grunden om att våga tillåta sig påverkas av kaos. Men Fortune handlar också både om att bli sedd som en enskild individ och att vara tryggt förenad i en gemenskap.
De halvnakna dansarna, vars kroppar alla är infärgade av ett tunt lager av lera, kommer bland annat från Indien, Sri Lanka, Mexico och Polen. Några av dansarna berättar om sina familjära rötter till de förfäder, på vars skuldror de står.
Vi ser intensiv synkron dans till stringenta tabla-rytmer och massor av isolationsteknik i de flexibla och akrobatiska kropparna, som hänger sig åt en fusion av modern dans, bollywood, hip hop och mycket mer. Tabla-spelaren Tarang Poddar reciterar enormt imponerande kathak-rytmer. På det hela taget imponerar föreställningens multikulturella musik, som bjuder på såväl indisk sarod, som västlig gitarrmusik, sång, keyboard och massor av rytmiskt ackompanjemang.
Däremot kan man undra över varför det bara finns en enda kvinnlig dansare på scenen, nämligen italienska Eliana Stragapede, som i förra veckan var mycket imponerande i Peeping Toms fantastiska föreställning Triptych på festivalen København Danser. Henne ser vi nu i en närgången och ångestfylld duo, innan hon likt en gudinna med fyra armar avslutar det hela med ett barn vid bröstet, förmodligen som en bild av såväl lycka som rikedom. Senere ser vi hur alla dansarna med sina armar iförda gyllene handskar skapa en gudaliknande bild.
Sexuel diversitet får vi ta del av i ett mycket charmerande duo av två män emellan som är av vitt skilda kroppskonstitutioner. Tillsammans röker de cigarretter medan de kysser varandra. Diversiteten lever dock alla mest i den mångkulturella musik som andas livsglädje samt dansen i den sympatiska men inte särskilt djupsinniga föreställningen, som gärna kunde ha varit lite dramaturgiskt stramare.
Det inledande programmet till CPH Stage började redan före föreställningen ute i Skuespilhusets foajé. Här höll festivaldirektören Morten Krogh, kulturminister, Jakob Engel-Schmidt, Köpenhamns Kulturborgmästare, Mia Nyegaard och Det Kongelige Teaters chef, Kasper Holten, korta tal. Kulturministern nämnde bland annat behovet av scenkonster i en tid när världen står i brand. Mia Nyegaard sa bland annat att ”känner man bara till ett enda land, så känner man inget land”. Kaspar Holten nämnde fantasi, empati och gemenskap som tre viktiga korord för konsten som helst bör vara tillgänglig för så många människor som möjligt.
Återigen är det i år just Det Kongelige Teaters Skuespilhus, som står i centrum for CPH Stage, som pågår till den 8. juni. Se hela programmet här: www.cphstage.dk
Fler Recensioner

























