Sinnlig resonans

Tanken om, att allt hör ihop, är i hög grad närvarande i Marie Topps och kompositören Julia Giertz senaste och mycket sinnliga verk Maze. Ett verk skapat som ett möte mellan koreografi och ljudkonst och som blev uruppfört på Milvus Artistic Research Center, MARC, i Knislinge i Sverige i oktober 2023. Nu blir ”Maze”, det andra verket i Marie Topps och Julia Giertz’ serie om upplevelsen av tid i olika stadier av livet, uppfört i det gamla Østre Kapel på Vestre Kirkegård i Köpenhamn.
Här sitter redan Marie Topp i petroleumblå dräkt på en bänk, när publiken kommer in i det gamla kapellet med sina kala vita väggar och vackra innertak av trä. Men kapellet är långtifrån tomt. Runtomkring på golvet ligger specialkonstruerade sträingstrument, ljudskulpturer, rörelsesensorer och små högtalare, som alla är förbundna till en dator och ett mixerbord som Julia Giertz sitter och styr. Publiken kan sätta sig på bänkar längs vägarna eller röra sig runt, men också gå ut och in ur rummet, som är tillgängligt under tre timmar, där verket som tas om tre gånger cykliskt.
Det är inte bara de många ledningarna och de elektroniska kontakterna till instrumenten och resonatorerna av metall, trä med mera, som signalerar samhörighet i det kontemplativa rummet. Marie Topp är till den grad förbunden med åskådarna vars blickar hon drar till sig och som om hon fick tiden att stanna.
Medan hon hela tiden förblir sittande på sin bänk skapar hon inför publiken speglande ljud av kinestestisk resonans med armarnas och händernas karakteristiska enkla och känsliga gester i slow motion.
Vi hör fina svaga elektroniska ljud och ser samtidigt Marie Topps små armrörelser. Här pågår det kontinuerligt pulserande rytmer och ljud som av rinnande vatten och mycket mer i Julia Giertz föränderliga och varierade ljuduniversum som även växer och förstärks efter rörelserna.
Men här pågår också hela tiden en växling mellan den inre och den yttre världen och känslorna när Marie Topp omväxlande sitter och blundar eller tittar. Julia Giertz och Marie Topp är bland andra inspirerade av den svenska filosofen Jonna Bornemarks tankar om graviditet och de sammanbundna kropparnas filosofi, och när vi hör baby- och vattenljud, kommer man att tänka på både fostrets skyddade liv inne i moderlivet och och barnets sårbara möte med den yttre världen.
Allt det, som sker mellan livets olika stadier, understryks, när Marie Topp långsamt medan hon sitter på bänken uttalar en lång kontrasterande ramsa: ”between inside and outside, between art and life, between visible and invisible, between past and future, between sky and the earth…”, och mycket mer. Som ännu en kontrast mellan bland annat liv och död, konst och liv, kan man mycket vackert genom dörröppningen inifrån kapellet titta ut mot kyrkogårdens långa alle av nyutsprungna vårgröna träd.

Maze har inte bara samband med The Labyrinth (2022), som var det första verket i serien om upplevelsen av tid i olika stadier av livet, men även till verk som Hail to the good listner (2021) och Oceanic (2020).
även om både titeln Maze, föreställningens cykliska struktur och även andra ting i verket antyder livets labyrintiska och cirkulära gång, är det dock inte minst den ljudande känsligheten och resonansen människor emellan som för mig framstår som den viktigaste och intressantaste delen av verket. För vi lever i en värld där den bristande förmågan att lyssna håller på att utvecklas till en folksjukdom.

Maze spelas till och med den 24 maj på Sydhavn Teater i Köpenhamn

Vibeke Wern