Gudomliga urbana dansare

Koreografen Lene Boel har till sin nya dubbelföreställning Urban Saints & Bone Whispers ännu en gång handplockat en grupp enormt skickliga, olikartade och intressanta streetdansare från hela världen. Precis som på fjolårets dubbelföreställning Joyous & 4 Horsemen har Lene Boel och hennes virtuosa dansare åter igen dragit in på Aveny-T.
Den gott och väl 75 minuter långa nya dubbelföreställningen, som ges utan paus, börjar med det knappt 25 minuter långa verket Bone Whispers för fyra dansare. Här kör den långa franska Kevin Table, som excellerer i Saïtama-dancing, igång med ett fascinerande slowmotion-solo, där de långa expressiva armarna är i fokus. Armarna kan både formas i skarpa vinklar, ringla som ormar och vinklas bak på ryggen på dansarnas enormt rörliga överkroppar.
Snart får han sällskap av italienska breakdancer Giovanni Molendi, som har ett fint flyt i sina rörelser till Rex Casswells percussionmusik. Med huvudet nedåt och benen om halsen på Kevin Table svingas Giovanni Molendi runt i Bone Whispers, vars tema är sårbarhet, styrka och relationer människor emellan.
När den karismatiska och allsidiga Mario Pounde från Kamerun gör sin entré, kryddar han sin urbana dans med underfundiga och uppfinningsrika och snurrande hopp och språng. I likhet med Kevin Table har han en otrolig rytm i hela kroppen och i en fin duo med Giovanni Molendi gör de två dansarna bl.a. skojiga krypande och kravlande rörelser fingrarna.
Tillsammans med den franska breakdansaren Arthur Grandjean, som är siste man på scenen, förenas alla de olika dansarna som olikartade kropsskulpturer. Den hyperrörlige Arthur Grandjean avslutar Bone Whispers med ett solo, där han gör vilda vridningar med benen och underkroppen medan han balanserar med bara en hand eller liknar ett yrvaket djur till musikens elektroniska klanger och urljud.
Alla de fyra männen i ”Bone Whispers” har nakna överkroppar, bär sockor och ganska enkla men raffinerade svarta byxor i design av Issey Miyake, som i nederkanten liknar plisserat papper. Samma byxor, men nu i vitt bär de sju dansarna i Urbane Saints tillsammans med raffinerade anorak-liknande vita överdelar.
Med på scenen i Urbane Saints är förutom de fyra från Bone Whispers den experimentella dansaren Takeo Ishii från Japan, hip hop- och locking-dansaren Konstantinos Papamethodiou från Cypern och popping-dansaren Martin Karlshøj från Danmark.
Urbane Saints inleder på ett skojigt sätt med att hela gruppen robotaktigt går runt och hälsar på varandra och uttrycker sina känslor med ett kraftigt gestikulerande. Men alla kämpar också med att vara den främsta inom gruppen. Snart försöker de sju dansarna att finna en gemensam rytm i sin andhämtning innan de på allvar ger sig hän i dans, som växlar mellan solon, duon och gruppdanser.
Den eleganta och mångsidiga Konstantinos Papamethodiou fascinerar bland annat med sin lätthet och sitt fotarbete i enormt tempo. Takeo Ishii, som är utbildad i både contemporary, modern, jazz, butoh, senegalesisk sabar och hip hop och härom året medverkade i Joyous & 4 Horsemen, visar återigen sin stora allsidighet, ekvillibrism och esprit. Den långe Martin Karlshøj lyckas på sitt sätt tillföra en dejlig humoristisk twist.
Bland höjdpunkterna i ”Urbane Saints” finns bland annat solon med Mario Pounde, Takeo Ishii och Konstantinos Papamethodiou. Tillsammans är Kevin Table och Konstantinos Papamethodiou ett härligt musikaliskt och intensivt dansande par.
Några inslag av hela gruppen har en närapå rituell karaktär, när dansarna kretsar runtom varandra, snurrar runt eller samlas i en tät ring, där de låter händerna mötas i ringfinger mot ringfinger.
Särskilt i flera av gruppsekvenserna i Urbane Saints skulle det gärna kunnat ha stramas upp och förkortas lite, eftersom verket som helhet är alltför långt.
Det förändrar dock inte att det är en ren fröjd att se de skickliga nternationella dansare utveckla hela sitt register av stilarter inom urbana dansformer. Rex Casswells musik växlar fint mellan stämningsmusik och pulserande rytmer, och Jesper Kongshaug trollar med fina färger i sin ljusdesign så som han tidigare gjort i Lene Boels verk.

Vibeke Wern