Komplex koreografi i ljus och mörker

Affischen till dansföreställningen Lost Action är ett kvinnligt ansikte där ena halva är i svart skugga med skarpt ljus på en fluffig ögonfrans, andra halvan med samma skarpa ljus, ger associationer till Berlin på 1920-talet där den moderna dansen slog igenom.
Föreställningen visas på Bastionen, byggd på 1600-talet och således av ett
Malmö äldsta hus, en teaterbyggnad som sticker ut, i staden.
Det är ett envåningshus med med entré och kafé samt ett teaterrum där publiken har nära till scenen, all energi samlas i detta rum som fungerar både som scen och salong med publiken på stolar eller sittande direkt på golvet.
Passar bra för en annorlunda dansföreställning som Lost Action med sitt sökande vibrato i ett ljusdunkel, som hos Rembrandt. Först ut är den kvinnliga dansaren med flätat hår på ryggen med allvarlig mimik, mjuka lågmälda rörelser, tillbakablickande, som om hon månne söker efter den tid som flytt. Hon rör sig runt på varierande vis, skapar melankolisk stämning som lägger sig över scenen, som är mer fylld av mörker än vanligt på dansscener, gestaltar hur vår fantasi utvecklas, i mörkret mellan väggarna i huset från 1600-talet.
Strax efter att den första dansaren tagit plats på scen kommer den andra dansaren in, också med långt hår, de två möts i detta mörker som de utforskar tillsammans – och var och en för sig, i en komplex koreografi där de fortsätter sitt sökande efter mening mellan olika sinnestillstånd.
De två dansarna möts och skiljs åt, ibland i gemensamt sökande , ibland åt olika håll, skapar skilda tillstånd av upplösning i det allt tätare mörkret.
De blir ensamma tillsammans, om och om igen, i en stämning av melankoli som lägger sig tätt över scenen, med upplösning, försvinnande , vilseledande.
Och sen tillbaka igen i en mångbottnad känsla av att någonting kanske börjar om igen, snart, mellan ljus och mörker.
En egensinnig dansföreställning.

Ingela Brovik